Hoppa till innehållet

Kapstrandskata

Från Wikipedia
Kapstrandskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljStrandskator
Haematopodidae
SläkteHaematopus
ArtKapstrandskata
H. moquini
Vetenskapligt namn
§ Haematopus moquini
AuktorBonaparte, 1856
Utbredning
Synonymer
  • Svart strandskata

Kapstrandskata[2] (Haematopus moquini) är en fågel i familjen strandskator inom ordningen vadarfåglar.[3]

Kapstrandskatan är en helsvart 42–45 centimeter lång strandskata med rödrosa ben, rött öga och en kraftig orange röd näbb.[1] Den är mycket lik svarta strandskator i Sydamerika och Australasien, men har mörkare ovansida än de förra och mycket kortare näbb än de senare.[1] Könen är i princip lika, honan något större än hanen och med något längre näbb.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Kapstrandskatan är en stannfågel som ses utmed kusten i södra Afrika, från Lüderitz i Namibia till Mazeppa Bay i sydafrikanska Östra Kapprovinsen.[1] Tillfälligtvis har den påträffats i Angola och Moçambique.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter, men den idag utdöda arten kanariestrandskata kategoriserades tidigare som underart till kapstrandskata.[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Kapstrandskatan lever huvudsakligen på mollusker som musslor och skålsnäckor, men har också setts ta havsborstmaskar, insekter,[6] och möjligen även fisk .[7] Fågeln häckar i en uppskrapad grop i sand eller klappersten 30 meter ovan vattenlinjen. Honan lägger två, ibland ett eller tre, ägg som ruvas av båda könen i 27–39 dagar. Liksom andra vadare kan ungarna lämna boet direkt efter kläckning, men är flygga först 38 dagar senare. Häckningsframgången är större på utliggande öar där predatorerna är färre och störningarna mindre.[1]

Från att tidigare ha kategoriserats som nära hotad bedömer internationella naturvårdsunionen IUCN sedan 2017 populationen som livskraftig.[1] Världspopulationen är relativt liten och uppskattas till 6.670 individer.[8][9] Tack vare naturvårdsinsatser verkar populationen dock öka.[8][9] Största hoten mot arten är hundattacker, störningar från terrängfordon och predation av ungar och ägg från kelptrut (Larus dominicanus).[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Christian Horace Bénédict Alfred Moquin-Tandon (1804-1863), fransk ornitolog, malakolog och samlare.[10]

  1. ^ [a b c d e f g h] Birdlife International 2017 Haematopus moquini . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 11 december 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Hockey, P.A.R., Dean, W.R.J. and Ryan, P.G. 2005. Roberts birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ Ryan, P. G.; Visagie, J. (2008). ”African Black Oystercatchers feeding in a terrestrial habitat”. Ostrich 79: sid. 243. doi:10.2989/ostrich.2008.79.2.18.592. 
  7. ^ Paijmans, D. M. (2013). ”Piscivory in the African Black Oystercatcher”. Promerops 294: sid. 15. 
  8. ^ [a b] Underhill, L. 2014. Assessment of the conservation status of African Black Oystercatcher Haematopus moquini. International Wader Studies 20: 97-108.
  9. ^ [a b] Loewenthal, D.; Paijmans, D. M.; Haupt, P. W.; Hockey, P. A. R. 2015. Trends in African Black Oystercatcher Haematopus moquini populations between the early 1980s and early 2000s, with consideration of the influence of protected habitats and food availability. Ostrich 86(1&2): 9-21.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]