Wiktionary

namn

See also: nämn

Norwegian Nynorsk

edit

Etymology

edit

From Old Norse namn, nafn, from Proto-Germanic *namô, from Proto-Indo-European *h₁nómn̥. Akin to English name.

Pronunciation

edit

Noun

edit

namn n (definite singular namnet, indefinite plural namn, definite plural namna)

  1. name
    Kva er namnet ditt? ― What is your name?

Derived terms

edit

See also

edit

References

edit

Swedish

edit
 
Swedish Wikipedia has an article on:
Wikipedia sv

Etymology

edit

From Old Swedish nampn, namn, from, Old Norse nafn, from Proto-Germanic *namô, from Proto-Indo-European *h₁nómn̥.

Pronunciation

edit
  • IPA(key): /namn/
  • Audio:(file)

Noun

edit

namn n

  1. name (of a person or something else)
    • 1989, Jakob Hellman (lyrics and music), “Hon har ett sätt [She has a way]”, in ...och stora havet [...and the great sea]‎[1]:
      Och fråga efter hennes namn tror jag inte att jag ska. Jag är lite rädd att hon ska heta nåt som inte låter bra.
      And ask for her name I don't think I should [shall]. I'm a bit afraid she'll be called [that she shall be called] something [or "have a name," which sounds the same] that doesn't sound good.

Usage notes

edit

"My name is X" is idiomatically "Jag heter X."

Declension

edit
Declension of namn
nominative genitive
singular indefinite namn namns
definite namnet namnets
plural indefinite namn namns
definite namnen namnens

Derived terms

edit

See also

edit

References

edit
Retrieved from "https://en.wiktionary.org/w/index.php?title=namn&oldid=81714256"