Adam Müller

En statsmans verk blir varaktigare ju trognare och innerligare det ansluter sig till det vars stadga är prövad.

Adam Heinrich Müller von Nitterdorf, född 30 juni 1779 i Berlin, död 17 januari 1829 i Wien, var en tysk-österrikisk statsrättslärare och diplomat.

Citat

Liksom människan under lidande och olycka lär känna sitt hjärta, så lär folken under olyckor, rörelser och stormar av alla slag att känna och akta sig själva.

• Vetenskaperna kan inte vinna frälsning, förrän de alla åter ansluter sig till staten och hela den ensidiga skrivbordsverksamheten upplöses och blir ett med det offentliga livet, från vilket ingen ostraffat kan avsöndra sig.
  • Citerat av Herbert Tingsten i De konservativa idéerna (1966), s. 45

• En statsmans verk blir varaktigare ju trognare och innerligare det ansluter sig till det vars stadga är prövad.
  • Ibidem

• Rättens idé är aldrig avslutad eller färdig, utan befinner sig i oändlig, levande utveckling.
  • Ibidem, s. 46

• Människan kan icke tänkas utom staten; den är den innerliga föreningen av alla fysiska och andliga tillgångar, av en nations hela inre och yttre liv, till ett stort, energiskt, oändligt rörligt och levande helt, totaliteten av de mänskliga angelägenheterna, alla idéers i evig rörelse varande rike. Staten måste betraktas som ett stort, alla de små individerna omfattande individualism, som en upphöjd och fullständig människa, och älskas med en oändlig kärlek.
  • Ibidem

• Bland alla statsföreningens bindemedel är det sanna kriget det verksammaste och varaktigaste, ty gemensam nöd och gemensamma tårar binder bättre och fastare än lyckan. […] Ty liksom människan under lidande och olycka lär känna sitt hjärta, så lär folken under olyckor, rörelser och stormar av alla slag att känna och akta sig själva. Lyckan förvrider, skämmer bort, förslöar och isolerar människorna liksom folken, under det att olyckan däremot väcker, eggar, binder och upphöjer.
  • Ibidem, s. 47

• Författningarna kan icke uppfinnas; den klokaste beräkning är här lika vanmäktig som den fullständigaste okunnighet; för ett folks karaktär, och den kraft och den ordning, som framväller härur, finns ingen ersättning.
  • Ibidem, s. 48

• Ett folk är den upphöjda gemenskapen av en lång rad framfarna, nu levande och kommande släkten, som alla hör samman i ett stort innerligt förbund på liv och död.
  • Ibidem

• För att den allmänna friheten och den allmänna viljan ständigt skall komma till sin rätt har man gentemot de enskilda personerna ställt genom blodets band under århundraden förbundna personer eller familjer: så har de adliga och de regerande familjerna uppstått. Man har överlåtit representationen av lagen åt en familj, vars överhuvud i sig i hög grad förenar ögonblickets och århundradenas intressen, och som i egenskap av levande person är ägnad att förmedla mellan de frånvarande och de närvarande, mellan familjerna och de enskilda, mellan evigheten och ögonblicket.
  • Ibidem

• Ju friare folket är dvs. totaliteten av individer, som bildar staten, icke blott summan av huvuden, desto mäktigare är lagen eller suveränen.
  • Ibidem, s. 49

• Adeln skall representera det osynliga, sedens och andens makt i staten, och alltså är den i det stora äktenskap, som heter stat, vad hustrun är i äktenskapet i vanlig mening. Adeln är den främsta och enda nödvändiga institutionen i staten.
  • Ibidem

• Frihet är det allmänna strävandet hos de mest olika naturer till växt och liv. Ingenting kan vara mera stridande mot friheten än begreppet om en yttre likhet.
  • Ibidem, s. 50

• Sakernas förhållande till personerna är det egentliga objektet för äganderätten. Den levande människan kan i sakerna icke bruka något annat än de egenskaper, vilka svarar mot, ingriper i hans liv, alltså själva är levande. Det består ett alltigenom personligt förhållande mellan jordägaren och hans jordegendom, mellan kapitalisten och hans kapital, mellan ägaren och det han äger.
  • Ibidem

• Herraväldets hemlighet ligger i lydnaden, all upphöjelse, som själen trängtar efter, i dess fria underkastelse, all frihet i hängivenheten för fosterlandet och Kristus.
  • Ibidem, s. 51

• Den upphöjda produkt emellertid, vilken härrör från den starka förbindelsen mellan den enskilde och det hela, mellan medborgaren och nationen, är evig, är levande. Endast denna anda av innerlig växelverkan mellan individerna och nationen förtjänar att kallas nationalkredit – ett begrepp som annars missbrukas i alla ekonomiska skrifter – emedan den är kristen, till skillnad från den romerska som alla skolbildningar lär ut.
  • Jonas Asklund, "Myt och metall: värdemodeller i litteratur och ekonomisk prosa under tidigt 1800-tal", s. 21

Citat om Müller

• Betecknande för Müllers åsikter om estetik, ekonomi och politik är en långt driven holism.
  • Jonas Asklund, "Myt och metall: värdemodeller i litteratur och ekonomisk prosa under tidigt 1800-tal", s. 20

• Adam Müllers Elemente der Staatskunst är den tyska romantikens ojämförligt främsta politiska produkt, ett av kontrarevolutionens litterära mästerverk, i stilens kraft erinrande om Burke.
  Det är för Müller karakteristiskt, att han på en gång dyrkar traditionen och rörelsen. Han talar ständigt om liv, rörelse, spänning, motsättningar såsom nödvändiga men stannar likväl vid vördnaden för de bestående institutionerna; det är dessa han anser uppburna av den levande kraft som han beundrar.
  • Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1966), s. 45

• Adam Müller, den av de tyskspråkiga romantikerna som mest intresserade sig för samhällsfrågor, tog intryck av den kritik som riktades mot industrialismen i England. Müller ville att man skulle återgå till ett förindustriellt samhälle av närmast medeltida karaktär. Begrepp som alienation och reifikation (arbetskraftens varukaraktär) fanns redan i hans tänkande och kom att utvecklas vidare av den unge Karl Marx.
  • Folke Schimanski, "Romantiken – en flykt in i en annan värld" i Populär Historia (16 mars 2001)