Saloinen (svenska även Salois, finska: Saloinen, tidigare Salo Ul), var en kommun i Norra Österbotten i Uleåborgs län. Kommunen inkorporerades 1 januari 1973 i Brahestad.[3] Saloinen hade vid upphörandet 5 914 (31 december 1972) invånare och omfattade en landareal av 248,8 km².
Under 1300-talets andra kvartal bildades Salo kapell under Pedersöre och blev en självständig kyrksocken senast vid sekelskiftet 1400. Under Saloinen eller möjligen under Kemi kyrksocken bildades Limingo kapell senast i mitten av 1400-talet. Kalajoki kapell grundades enligt traditionen år 1525, möjligen tidigare. Kalajoki anges som kapell under Saloinen 1536 men redan 1540 var Kalajoki en självständig kyrksocken.[4]
Från Saloinen avskildes 1568 Pyhäjoki kapell och på 1590-talet Karlö kapell. Båda blev sedan kyrksocknar. Salo stad grundades år 1649. Både stad och socken ingick från 1652 i Kajana friherrskap och staden fick då namnet Brahestad. År 1689 avskildes Siikajoki till en egen kyrksocken. 1912 tillfördes ett område med 623 personer från Pattijoki kommun.[5]
På Trettondagen 1930 brann den medeltida Sankt Olofskyrkan som var byggd i trä. År 1961 inleddes bygget av ett stålverk i Saloinen som fick namnet Rautaruukki Abp. Bygget gav anledning till Brahestads inkorporering av Saloinen.
Saloinens kyrkby var delad mellan Saloinen och Brahestad men hela tätortens befolkning bodde i Saloinens kommun. Brahestads centraltätort var delad mellan Brahestad, Saloinen och Pattijoki
^Palola, A.-P: Yleiskatsaus Suomen keskiaikaisten seurakuntien perustamisajankohdista (Översikt över grundläggandet av de medeltida församlingarna i Finland), Faravid 18-19 (1994/1995), s. 95-97, Åbo domkyrkas svartbok, Helsingfors 1890, nr 53, 111, 441, 664