Hoppa till innehållet

Nate Marquardt

Från Wikipedia
 Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2016-03)
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
 Nate Marquardt
Personlig information
Fullt namnNathan Joel Marquardt
SmeknamnThe Great
Födelsedatum20 april 1979 (45 år)
BostadsortUSA Denver, Colorado
Längd185 m (606 ft 11,5 in)
Vikt84 kg (185 lb)
TeknikGaidojutsu
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 43 V: 31 F: 10 O: 2 NC: 0
Vinst Domslut Förlust
72 % 31 Totalt 10 23 %
8 KO/TKO 1
15 Submission 2
9 Poäng/övrigt 7

Nathan Joel Marquardt, född 20 april 1979, är en amerikansk MMA-utövare som tävlar i organisationen Strikeforce:s welterviktsdivision. Marquardt är sjufaldig King of Pancrase.[1] Han har vunnit fler än 30 professionella MMA-matcher och bland andra besegrat Jeremy Horn, Martin Kampmann och Demian Maia.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Som tonåring började Marquardt träna Brasiliansk jiu-jitsu och kickboxning inspirerad av Royce Gracies medverkan i de första Ultimate Fighting Championship-turneringarna.[1] 1999 vann han turneringen Bas Rutten Invitational 4 där vinnaren skulle få ett kontrakt med UFC.[2] När han inte blev erbjuden ett kontrakt började han tävla i den japanska organisationen Pancrase istället.[3] I Pancrase vann han titeln som mästare i mellanviktsklassen tre gånger och försvarade titeln ytterligare fyra gånger. Han är den enda sjufaldiga mästaren i Pancrase historia.[4]

Sommaren 2005 gick han sin första match i UFC mot Ivan Salaverry som han besegrade på poäng. Den 7 juli 2007 på UFC 73 förlorade han en titelmatch mot den regerande mästaren Anderson Silva. Matchen var hans 34:e professionella MMA-match och förlusten var hans första och hittills enda i karriären via knockout.[5] På UFC 85, den 7 juni 2008, gick han en match mot Thales Leites där vinnaren ryktades skulle få gå en titelmatch mot Anderson Silva.[4] Efter att Marquardt fått två poängs avdrag under matchen hade två av de tre domarna Leites som segrare på poäng och den tredje Marquadt och Leites vann således genom ett oenigt domarbeslut. Efter att ha vunnit tre raka matcher (Martin Kampmann på UFC 88, Wilson Gouveia på UFC 95 och mot Demian Maia på UFC 102) förlorade Marquardt mot Chael Sonnen på UFC 109. Vinnaren av Sonnen och Marquardt skulle få en chans att gå en match om titeln.[6] Han förlorade ytterligare en chans att gå en match om titeln när han förlorade mot Yushin Okami på UFC 122 den 13 november 2010.

Tävlingsfacit

[redigera | redigera wikitext]
Resultat Facit Motståndare Metod Event Datum Rond Tid Plats Noteringar
Vinst 31-10-2 USA Dan Miller Domslut (enhälligt) UFC 128: Shogun vs. Jones 19 mars 2011 3 5:00 USA Newark, USA
Förlust 30-10-2 Japan Yushin Okami Domslut (enhälligt) UFC 122: Marquardt vs. Okami 13 november 2010 3 5:00 Tyskland Oberhausen, Tyskland
Vinst 30-9-2 Brasilien Rousimar Palhares TKO (slag) UFC Fight Night: Marquardt vs. Palhares 15 september 2010 1 3:28 USA Austin, USA
Förlust 29-9-2 USA Chael Sonnen Domslut (enhälligt) UFC 109: Relentless 6 februari 2010 3 5:00 USA Las Vegas, USA Fight of the Night
Vinst 29–8–2 Brasilien Demian Maia KO (slag) UFC 102: Couture vs. Nogueira 29 augusti 2009 1 0:21 USA Portland, USA Knockout of the Night
Vinst 28–8–2 Brasilien Wilson Gouveia TKO (knä och slag) UFC 95: Sanchez vs. Stevenson 21 februari 2009 3 3:10 England London, England
Vinst 27–8–2 Danmark Martin Kampmann TKO (slag) UFC 88: Breakthrough 6 september 2008 1 1:22 USA Atlanta, USA
Förlust 26–8–2 Brasilien Thales Leites Domslut (delat) UFC 85: Bedlam 7 juni 2008 3 5:00 England London, England Marquardt fick två poängs avdrag.
Vinst 26–7–2 USA Jeremy Horn Submission (giljotin) UFC 81: Breaking Point 2 februari 2008 2 1:37 USA Las Vegas, USA
Förlust 25–7–2 Brasilien Anderson Silva TKO (slag) UFC 73: Stacked 7 juli 2007 1 4:50 USA Sacramento, USA För UFC:s mellanvikts-titel
Vinst 25–6–2 USA Dean Lister Domslut (enhälligt) UFC Fight Night: Evans vs Salmon 25 januari 2007 3 5:00 USA Hollywood, Florida, USA
Vinst 24–6–2 USA Crafton Wallace Submission (Rear-Naked Choke) Ortiz vs. Shamrock 3: The Final Chapter 10 oktober 2006 2 1:14 USA Hollywood, Florida, USA
Vinst 23–6–2 Kanada Joe Doerksen Domslut (enhälligt) UFC 58: USA vs Canada 4 mars 2006 3 5:00 USA Las Vegas, USA
Vinst 22–6–2 Kanada Ivan Salaverry Domslut (enhälligt) Ultimate Fight Night 6 augusti 2005 3 5:00 USA Las Vegas, USA
Vinst 21–6–2 Japan Izuru Takeuchi Teknisk Submission (Rear-Naked Choke) Pancrase – Spiral 4 1 maj 2005 3 2:19 Japan Yokohama, Japan Försvarade titeln som King of Pancrase
Vinst 20–6–2 Japan Kazuo Misaki Domslut (enhälligt) Pancrase – Brave 10 17 november 2004 3 5:00 Japan Tokyo, Japan Vann titeln som King of Pancrase
Oavgjort 19–6–2 Japan Eiji Ishikawa Oavgjort Pancrase – Brave 6 22 juni 2004 3 5:00 Japan Tokyo, Japan
Förlust 19–6–1 Brasilien Ricardo Almeida Submission (giljotin) Pancrase – Hybrid 10 30 november 2003 1 4:53 Japan Tokyo, Japan Förlorade titeln som King of Pancrase
Vinst 19–5–1 Japan Yuji Hisamatsu Domslut (enhälligt) Pancrase – Hybrid 8 4 oktober 2003 2 5:00 Japan Osaka, Japan
Vinst 18–5–1 USA Steve Gomm Submission (slag) IFC – Global Domination 6 september 2003 1 3:28 USA Denver, Colorado, USA
Förlust 17–5–1 Japan Keiichiro Yamamiya Domslut (enhälligt) Pancrase – 2003 Neo-Blood Tournament 27 juli 2003 3 5:00 Japan Tokyo, Japan
Vinst 17–4–1 Japan Izuru Takeuchi KO (slag) Pancrase – Hybrid 3 8 mars 2003 1 1:29 Japan Tokyo, Japan Försvarade titeln som King of Pancrase
Vinst 16–4–1 Japan Kiuma Kunioku KO (knä) Pancrase – Spirit 9 21 december 2002 3 4:36 Japan Tokyo, Japan Vann titeln som King of Pancrase
Förlust 15–4–1 Japan Izuru Takeuchi Domslut (enhälligt) Pancrase – Spirit 7 29 oktober 2002 3 5:00 Japan Tokyo, Japan
Vinst 15–3–1 Japan Seiki Ryo Teknisk Submission (Armbar) Pancrase – 2002 Neo-Blood Tournament 28 juli 2002 1 1:37 Japan Tokyo, Japan
Vinst 14–3–1 Japan Kazuo Misaki TKO (armskada) Pancrase – Spirit 3 25 mars 2002 1 0:29 Japan Tokyo, Japan
Förlust 13–3–1 Japan Kiuma Kunioku Domslut (majoritetsbeslut) Pancrase – Proof 7 1 december 2001 3 5:00 Japan Yokohama, Japan Förlorade titeln som King of Pancrase
Vinst 13–2–1 Japan Yuji Hoshino Submission (Triangle Choke) Pancrase – Proof 6 30 oktober 2001 3 2:13 Japan Tokyo, Japan Försvarade titeln som King of Pancrase
Förlust 12–2–1 USA Gil Castillo Domslut (enhälligt) IFC WC 14 – Warriors Challenge 14 18 juli 2001 5 5:00 USA Kalifornien, USA
Vinst 12–1–1 Japan Masaya Kojima Submission (Armbar) Pancrase – Proof 3 13 maj 2001 1 1:45 Japan Tokyo, Japan
Vinst 11–1–1 Japan Hikaru Sato Submission (Rear-Naked Choke) Pancrase – Proof 2 31 mars 2001 1 1:53 Japan Osaka, Japan
Oavgjort 10–1–1 Japan Kiuma Kunioku Oavgjort Pancrase – Trans 7 4 december 2000 1 20:00 Japan Tokyo, Japan Försvarade titeln som King of Pancrase
Vinst 10–1 USA Shonie Carter Domslut (enhälligt) Pancrase – 2000 Anniversary Show 24 september 2000 2 3:00 Japan Yokohama, Japan Vann titeln som King of Pancrase
Vinst 9–1 Japan Kiuma Kunioku Domslut (enhälligt) Pancrase – 2000 Anniversary Show 24 september 2000 1 10:00 Japan Yokohama, Japan
Vinst 8–1 Japan Daiju Takase KO (knä) Pancrase – Trans 4 26 juni 2000 2 1:30 Japan Tokyo, Japan
Vinst 7–1 USA Anthony Washington Submission (slag) ROF 1 – Ring of Fire 1 18 mars 2000 1 3:01 USA Denver, USA
Förlust 6–1 Japan Genki Sudo Submission (Armbar) Pancrase – Breakthrough 11 18 december 1999 1 13:31 Japan Yokohama, Japan
Vinst 6–0 USA David Harris Submission (Rear Naked Choke) BRI 4 – Bas Rutten Invitational 4 14 augusti 1999 1 15:01 USA USA
Vinst 5–0 USA Josh Groves Submission (Triangle Choke) BRI 4 – Bas Rutten Invitational 4 14 augusti 1999 1 1:49 USA USA
Vinst 4–0 Bahamas Yves Edwards Submission (Heel Hook) BRI 4 – Bas Rutten Invitational 4 14 augusti 1999 1 3:04 USA USA
Vinst 3–0 USA Jose Garcia Submission (Rear-Naked Choke) RITR – Rumble in the Rockies 7 juni 1999 1 3:32 USA Denver, USA
Vinst 2–0 USA Josh Medina Submission (Arm-Triangle Choke) RITR – Rumble in the Rockies 7 juni 1999 1 0:27 USA Denver, USA
Vinst 1–0 USA Mike Lee Submission (Rear-Naked Choke) WVF – Durango 17 april 1999 2 2:13 USA Durango, USA

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Nate Marquardt”. UFC.com. Arkiverad från originalet den 26 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090226130354/http://uk.ufc.com/NateMarquardt. Läst 13 mars 2009. 
  2. ^ ”BRI 4 - Bas Rutten Invitational 4”. Sherdog.com. http://www.sherdog.com/events/BRI-4-Bas-Rutten-Invitational-4-587. Läst 13 mars 2009. 
  3. ^ ”Exclusive interview with UFC middleweight Nathan Marquardt”. mmamania.com. http://mmamania.com/2007/01/22/exclusive-interview-with-ufc-middleweight-nathan-marquardt/. Läst 13 mars 2009. 
  4. ^ [a b] ”UFC 85: MARQUARDT EYEING LEITES, TITLE SHOT”. mmaweekly.com. Arkiverad från originalet den 5 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080605125502/http://www.mmaweekly.com/absolutenm/templates/dailynews.asp?articleid=6417&zoneid=2. Läst 13 mars 2009. 
  5. ^ ”Nate "The Great" Marquardt's Mixed martial Arts Statistics”. Sherdog.com. http://www.sherdog.com/fighter/Nate-Marquardt-1712. Läst 13 mars 2009. 
  6. ^ ”Dana White: Marquardt-Sonnen Winner Gets Title Shot, Kimbo-Mitrione at UFC 113, Liddell-Ortiz 3 at UFC 115”. mmafrenzy.com. Arkiverad från originalet den 9 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100209043217/http://mmafrenzy.com/13068/dana-white-marquardt-sonnen-winner-gets-title-shot-kimbo-mitrione-at-ufc-113-liddell-ortiz-3-at-ufc-115/. Läst 7 februari 2010. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nate_Marquardt&oldid=52284947”