Lobelior

	Lobelior
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Kärlväxter; Tracheophyta
Klass	Tvåhjärtbladiga blomväxter; Magnoliopsida
Ordning	Asterordningen; Asterales
Familj	Klockväxter; Campanulaceae
Släkte	Lobelior; Lobelia
Vetenskapligt namn
	§ Lobelia

Lobelior (Lobelia)^[1] är ett släkte av klockväxter. Lobelior ingår i familjen klockväxter.^[1]

Beskrivning och utbredning

Lobeliasläktet innehåller sammanlagt cirka 360 arter ett- eller fleråriga örter, buskar eller träd. Störst mångfald finner man i tropiska bergsområden. En enda art, notblomster (Lobelia dortmanna; den enda vattenväxten i släktet) växer vild i Sverige.^[2]

Blommorna sitter iklase eller ax. De har en kronpip av varierande längd och ett femflikigt bräm där två flikar bildar en mer eller mindre tydlig överläpp. Ståndarknapparna är sammanvuxna till ett rör. Färgen är högst varierande, oftast blå, lila eller vit, mer sällan röd eller gul..^[3]

Bland släktets arter finns bland annat kaplobelia (Lobelia erinus; som odlad ofta omnämnd som bara "lobelia"^[4]) och praktlobelia (Lobelia cardinalis).^[2] Den förstnämnda är ettårig och syns ofta odlad; den kan ibland påträffas förvildad i Sverige. Släktet lobelior räknas ibland som en egen familj – lobeliaväxter (Lobeliaceae).^[5]

Användning

Både ett- och fleråriga lobelior syns ofta som prydnadsväxter.^[5]^[3] Genom historien har ett antal arter nyttjats inom folkmedicinen; lobelior innehåller gott om alkaloider, och lobelin (finns i läkelobelia) är andningsstimulerande. Lobelin liknar också nikotin och har kommit till användning inom rökavvänjning.^[2]

De odlade varianterna av kaplobelior finns både som upprättstående eller hängande. I en rabatt syns de små, gröna bladen knappt bland de andra blomstren. Som vilda är kaplobelior blåblommande, men inom trädgårdsodlingen har man avlat fram varianter med röda, rosa, lila eller vita blommor.^[4]

Etymologi

Växtsläktet har fått sitt namn efter den flamländske botanisten Matthias de l'Obel (latiniserat som Lobelius) (1538–1616). Linné behöll namnet på växtsläktet Lobelia, som tidigare givits av den franske munken Charles Plumier.^[6]

Bilder

Arter (alfabetiskt listade)^[1]

Källor

^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17082264. Läst 26 maj 2014.
^ [a b c] Olsson, Olle G.: "lobelior". NE.se. Läst 4 december 2014.
^ [a b] "lobelia". NE.se. Läst 4 december 2014.
^ [a b] "Lobelia". Trädgårdsväxter.se. Läst 4 december 2014.
^ [a b] "Lobelia L. – Lobelior". Den virtuella floran. Läst 4 december 2014.
^ Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376 . Sid. 184.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Lobelia.
Bilder & media
Wikispecies har information om Lobelia.
Artförteckning

[COL-1] [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (23 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17082264. Läst 26 maj 2014.

[nelobelior-2] [a b c] Olsson, Olle G.: "lobelior". NE.se. Läst 4 december 2014.

[nelobelia-3] [a b] "lobelia". NE.se. Läst 4 december 2014.

[trdgrd-4] [a b] "Lobelia". Trädgårdsväxter.se. Läst 4 december 2014.

[virflo-5] [a b] "Lobelia L. – Lobelior". Den virtuella floran. Läst 4 december 2014.

[6] Grauls, Marcel; Swahn, Jan-Öjvind (2002). Bintje och Kalasjnikov : personerna bakom orden : en uppslagsbok (Ny utg). Bromma: Ordalaget. Libris 8418652. ISBN 9189086376 . Sid. 184.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]