Johan Peter Falck
| Johan Peter Falck | |
| Född | 26 november 1732[1] Broddetorps församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 31 mars 1774[1] (41 år) Kazan[1] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Upptäcktsresande, botaniker, professor |
| Arbetsgivare | Sankt Petersburgs vetenskapsakademi |
| Redigera Wikidata | |
Johan Peter Falck, född 26 november 1732 i Broddetorp, Västergötland, död 31 mars 1774 i Kazan, Ryssland, var en svensk botanist, professor, läkare och upptäcktsresande, samt lärjunge till Carl von Linné.
Namn
[redigera | redigera wikitext]Johan Peter Falck är införd i dopboken för Broddetorp 1732 som Jean Petter.[2] Under sin tid i Ryssland kallade han sig Ivan Petrovitj (Johan Petersson). I sin avhandling 1762 kallade han sig Johannes Petrus Falck.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Johan Peter Falck var son till auditören (fältdomaren) Peter Falck och dennes hustru Beata Winge. Han föddes på auditörsbostället Kockstorp i Broddetorps socken. Efter inledande undervisning vid Ulricehamns skola studerade han från 1744 i Skara skola och gymnasium. När han gick ur gymnasiet 1751 höll han en avskedsoration på vers över Västergötland. Han inskrevs vid Uppsala universitet och Västgöta nation 1751. I Uppsala studerade han under Carl von Linné och var informator åt dennes son. År 1762 försvarade han en övningsavhandling under Linné, 1763 blev han ansvarig för statsrådet Kruses naturaliekabinett i S:t Petersburg, och 1765 blev han professor i medicin och botanik vid Collegium medicum i samma stad. 1768-74 ledde han en vetenskaplig expedition i sydöstra Ryssland och delar av Sibirien. Deprimerad och sjuk tog Falck sitt liv under ett uppehåll i Kazan i nuvarande ryska delrepubliken Tatarstan.
Det finns inget porträtt bevarat av Falck, men han beskrevs av en okänd samtida på följande sätt: "Han var rätt lång till växten, rak, kraftig och stilig och ansiktet var ovalt, manligt och tilltalande. Oftast hade han en glad uppsyn, såg frimodig, ärlig och aristokratisk ut, var fri från inställsamhet, vänlig och älskvärd. Till karaktären var han mycket hederlig, öppen och vänlig." Den okände beskrivaren konstaterade att "fattigdom och svårmod" bröt ned Falcks "fysiska hälsa, andliga spänst och glada lynne".[3]
Carl Peter Thunberg uppkallade 1786 växtsläktet Falckia efter Falck.
Falck var ogift.
Forskning
[redigera | redigera wikitext]Falck upptäckte det sällsynta Fjädergräset (Stipa pennata), som endast växer vilt i Västergötland. Linné publicerade upptäckten 1761.[4]
På Linnés uppdrag reste Falck 1760 på en botanisk resa till Gotland. Många av de naturalier han samlade där förlorade han i ett skeppsbrott vid överresan till Ryssland 1763. Linné och Peter Forsskål arbetade förgäves för att Falck skulle få medfölja den danska expeditionen till Arabiska halvön 1761. Under åren i S:t Petersburg ryckte Falck upp den botaniska trädgården och stod i förbindelse med Linné, vilken han försåg med nyheter, växter och frön.
1768 fick Falck ansvaret för en av de vetenskapliga expeditioner som utsändes av ryska vetenskapsakademien för att utforska det då ännu okända Sibirien. Under drygt fem år genomkorsades sydöstra Ryssland och delar av Sibirien. Falck utforskade flora och fauna, men också ekonomiska och kulturella förhållanden, i dessa områden. Material sändes till S:t Petersburg men också till Linné i Uppsala. Falcks forskningsanteckningar bearbetades och utgavs av Johann Gottlieb Georgi i tre band, Beyträge zur Topographischen Kenntnis des Russischen Reichs (S:t Petersburg 1785-1786).
Källor till Falcks liv
[redigera | redigera wikitext]De främsta källorna till Falcks liv utgörs av hans resedagbok och Georgis levnadsteckning (båda i Beyträge), av Falcks brev från Ryssland, samt av brodern Anders Falcks brev (se bibliografin nedan). Kopior av outgivna brev från Falck till samtidens vetenskapsmän förvaras i Kungliga vetenskapsakademien i Stockholm.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]Falcks skrifter
[redigera | redigera wikitext]- Falck, Johannes Petrus, Planta Alströmeria, (diss., pres. C. von Linné) Upsaliae 1762. (Digital version, pdf [2])
- Falk, Johann Peter, Beyträge zur Topographischen Kenntniss des Russischen Reichs, I-III, (utg. av Johann Gottlieb Georgi) St. Petersburg 1785-86.
- [Linné, Carl von] Bref och skrifter af och till Carl von Linné, bd I:VI, Stockholm 1912. (Brev mellan Linné och Falck.) ([3] The Linnaean Correspondence)
- Henrik Sandblad, "Bjerkander, J.P. Falck och Tessin. Några brev till och om Kinnekulle", Lychnos 1979-1980, s. 260-268. (Brev från Falck till Clas Bjerkander.)
Sekundärlitteratur
[redigera | redigera wikitext]- Sigurd Lindman: Johan Peter Falck i Svenskt biografiskt lexikon (1956)
- C.P. Thunberg, ”Beskrifning på ett nytt Slägte uti Ört-riket, kalladt Falckia”, Physiographiska Sälskapets Handlingar, bd I:4, Stockholm 1786, s. 303f.
- Olle Bergquist, "Anders Falcks brev till Petersburg", Lychnos 1965-1966, s. 123-158.
- Ingvar Svanberg, "Turkic Ethnobotany and Ethnozoology as Recorded by Johan Peter Falck", Svenska Linnésällskapets Årsskrift 1986-1987 (Uppsala 1987), s. 53–118.
- Benny Jacobsson, "Inledning", i: Johan P. Falck, Oration om Västergötland (1751), Skara 2007, s. 4-12.
- Ingvar Svanberg, "Linnean i österled: Johan Peter Falck i Ryssland", Geografiska Notiser 2007:4, s. 17–29.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Johan Peter Falck, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 15025, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Broddetorp C:2 (1704-1761), s. 341
- ^ Olof Andersson Knös, Brev till C.C. Gjörwell, 16/2 1787 (KB Ep.G.7:16). Knös citerar (på latin) en okänd uppgiftslämnare. Detta stycke finns översatt av Olle Bergquist, "Anders Falcks brev till Petersburg", Lychnos 1965-1966, s. 127.
- ^ Den virtuella floran.[1]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|