Hoppa till innehållet

Hans Nygren (militär)

Från Wikipedia
Hans Oscar Nygren
Född27 mars 1906
Död22 november 1982 ​eller ​20 november 1982
BegravdNorra begravningsplatsen[1]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningMilitär
FöräldrarOscar Nygren
Redigera Wikidata

Hans Oscar Nygren, född 27 mars 1906 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 20 november 1982 i Engelbrekts församling, Stockholm[2] , var en svensk militär (överste).

Nygren blev fänrik vid Upplands regemente (I 8) 1926[3] och löjtnant där 1930[4]. Han blev kapten vid generalstaben 1938, major där 1944 och major vid Gotlands infanteriregemente (I 18) 1947. Nygren utnämndes till överstelöjtnant 1948 samt var överste och chef för Centrala värnpliktsbyrån 1953-1966..[3]

Han gick på Krigshögskolan 1933–1935, var generalstabsaspirant 1935–1938, lärare vid Infanteriofficersskolan 1939 samt militärattaché i Kujbysjev och Moskva 1942–1944.[5] I december 1943, när Nygren var militärattaché i Sovjetunionen, förklarades den svenske envoyén Vilhelm Assarsson som persona non grata av den sovjetiska regeringen och de båda tvingades lämna landet i början av 1944. Sovjetunionen motiverade sitt beslut med att den dåvarande militärattachén Nygren hade vidarebefordrat sovjetiska militära hemligheter till Tyskland.[6]

Hans Nygren var son till generalen Oscar Nygren och Jenny Öhgren. Han gifte sig 1935 med Ingrid Fellenius (1907–1982), dotter till taxeringskommissarien Karl-Gustaf Fellenius och Sigrid Lilius.[3] Nygren gravsattes på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[7]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Nygren, HANS OSCAR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 4 maj 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  3. ^ [a b c] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 720. Libris 3681519. https://runeberg.org/vemardet/1969/0736.html 
  4. ^ Kungl Upplands regemente i Sveriges statskalender 1931
  5. ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 992. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1016.html 
  6. ^ Kommissionen om den svenska utrikesledningens agerande i fallet Raoul Wallenberg (2003). Ett diplomatiskt misslyckande: fallet Raoul Wallenberg och den svenska utrikesledningen. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2003:18. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. sid. 149. Libris 8866559. ISBN 91-38-21955-7. http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/55/eea4918e.pdf. Läst 16 mars 2015  Arkiverad 16 mars 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ ”Norra begravningsplatsen, kvarter 10C, gravnummer 10”. Hittagraven.se. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/10C/10/1. Läst 16 mars 2015. 
  8. ^ Riddare av Kungl. Svärdsorden i Sveriges statskalender 1955
  9. ^ Riddare och Ledamöter av Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1955
  10. ^ Kommendörer av Kungl. Svärdsorden i Sveriges statskalender 1962
  11. ^ Kommendörer av Kungl. Svärdsorden, 1:a kl. i Sveriges statskalender 1969