Hoppa till innehållet

Abram Deborin

Från Wikipedia
Abram Deborin
Född16 juni 1881
Upyna, Guvernementet Kovno, Kejsardömet Ryssland
Död8 mars 1963 (81 år)
Moskva, Sovjetunionen
RegionFilosofi i Sovjetunionen
SkolaMarxism
InfluenserMarxEngelsHegelLeninPlechanov
InflueratIljenkov

Abram Moisejevitsj Deborin (Joffe) (ryska: Абрам Моисеевич Деборин (Иоффе), född 16 juni 1881 (g.s.) i Upyna, död 8 mars 1963 i Moskva, var en rysk marxistisk filosof och författare. Hans särskilda filosofiska inriktning fick namnet deborinism.

År 1903 anslöt sig Deborin till Rysslands socialdemokratiska arbetarepartis bolsjevikiska flygel. Fyra år senare gick han över till partiets mensjevikiska fraktion och blev en av Georgij Plechanovs anhängare.[1] År 1908 avlade Deborin examen vid filosofiska fakulteten vid Berns universitet och publicerade samma år ett arbete om den machska filosofin. Kort efter oktoberrevolutionen 1917 lämnade Deborin mensjevikerna och började att undervisa vid Sverdlovs kommunistiska universitet, De röda professorernas institut samt Filosofiska institutet vid Rysslands Vetenskapsakademi. Han blev därtill redaktör för tidningen Under marxismens banér (Под знаменем марксизма).[2] År 1928 gick Deborin med i Sovjetunionens kommunistiska parti.

Successivt hade den sovjetiska filosofin delats upp i "dialektiker" (även kallade "deborianer"), med Deborin som förgrundsfigur och "mekanister", vilka leddes av Ljubov Akselrod. År 1931 beskylldes Deborin, i likhet med Evald Iljenkov, för mensjevikisk idealism och för att nedtona Lenins betydelse för den sovjetiska filosofin.[2] Därefter sjönk Deborins inflytande, men efter Stalins död 1953 blev hans skrifter återutgivna under "tövädret" under Nikita Chrusjtjov.[3]

Bibliografi i tysk översättning

[redigera | redigera wikitext]
  • 1924 – Lukács und seine Kritik des Marxismus
  • 1969 – Kontroversen über dialektischen und mechanistischen Materialismus (tillsammans med Nikolaj Bucharin)
  • 1971 – Lenin, der kämpfende Materialist
  • Bartonek, Anders & Burman, Anders, red (2018). ”Hegelian Dialectics and Soviet Marxism (from Vladimir Lenin to Evald Ilyenkov)” (på engelska). Hegelian Marxism: the uses of Hegel's philosophy in Marxist theory from Georg Lukács to Slavoj Žižek. Huddinge: Södertörns högskola. ISBN 978-91-88663-50-4 
  • Nordin, Svante (2011). Filosoferna: det västerländska tänkandet sedan år 1900. Stockholm: Atlantis. sid. 365–367. ISBN 978-91-7353-480-2 
  1. ^ Nordin 2011, s. 365.
  2. ^ [a b] Nordin 2011, s. 366.
  3. ^ Bartonek & Burman 2018, s. 71.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]