Abel Gance

Gance fotograferad av Studio Harcourt Paris.

Abel Gance, född 25 oktober 1889, död 10 november 1981, var en fransk filmregissör.^[1] Jämte D.W. Griffith i USA och Sergej Eisenstein i Sovjetunionen var Gance en av förgrundsgestalterna i utformandet av det moderna filmspråket. Under 1920-talet var hans verk starkt förknippade med den franska impressionismen, som bland annat kännetecknas av snabb klippning, många närbilder och ofta handhållen kamera.^[2]

Under stumfilmstiden gjorde Gance flera franska monumentalfilmer, som J'accuse från 1919, En kärlekens tragedi från 1922, och den fem och en halv timme långa Napoléon från 1927, om den franske kejsaren Napoleon I.^[3]

Filmografi

1911 - La Digue
1912 - Il y a des pieds au plafond
1912 - La Pierre philosophe
1912 - Le Masque d'horreur
1912 - Le Nègre blanc
1915 - La Fleur des ruines
1915 - La Folie du docteur Tube
1915 - L'Énigme de dix heures
1915 - L'Héroïsme de Paddy
1915 - Strass et Compagnie
1915 - Un drame au château d'Acre
1916 - Ce que les flots racontent
1916 - Fioritures
1916 - Le Fou de la falaise
1916 - Le Périscope
1916 - Les Gaz mortels
1917 - Barberousse
1917 - La Zone de la mort
1917 - Le Droit à la vie
1917 - Mater Dolorosa
1918 - Ecce Homo
1918 - Tionde symfonien (La dixième symphonie)
1919 - J'accuse
1922 - En kärlekens tragedi (La Roue)
1924 - Max i spökslottet (Au secours!)
1927 - Napoléon
1928 - Marines et cristeaux
1931 - La Fin du monde
1932 - Starkare än blodet (Mater Dolorosa)
1934 - Poliche
1935 - Jérôme Perreau héros des barricades
1935 - Le Roman d'un jeune homme pauvre
1935 - Lucrecia Borgia (Lucrèce Borgia)
1935 - Napoléon Bonaparte
1937 - En odödlig kärlek (Un grand amour de Beethoven)
1938 - Jag anklagar... (J'accuse)
1938 - Le Voleur de femmes
1939 - Louise
1940 - Kärlekens melodi (Paradis perdu)
1941 - Vénus aveugle
1943 - Le Capitaine Fracasse
1953 - Quatorze juillet
1955 - La Tour de Nesle
1956 - Magirama (kortfilmsvit: Auprès de ma blonde, Fête foraine, Begone Dull Care, Le Départ de l'armée d'Italie, Châteaux de nuages)
1960 - Slaget vid Austerlitz (Austerlitz)
1964 - Cyrano och d'Artagnan (Cyrano et d'Artagnan)
1966 - Marie Tudor
1967 - Valmy
1971 - Bonaparte och revolutionen (Bonaparte et la Révolution)

Referenser

^ ”Abel Gance”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=131358. Läst 8 augusti 2012.
^ Lagerström, Louise. ”Filmens första år: Övriga Europa”. Svenska Filminstitutet. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131020142344/http://www.sfi.se/PageFiles/12511/Filmens_forsta_ar_Europa.pdf. Läst 8 augusti 2012.
^ ”Abel Gance: Carrière” (på franska). bifi.fr. Cinémathèque française. Arkiverad från originalet den 7 november 2012. https://web.archive.org/web/20121107212516/http://cinema.encyclopedie.personnalites.bifi.fr/index.php?pk=9114. Läst 8 augusti 2012.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Abel Gance.
Bilder & media
Abel Gance på Internet Movie Database (engelska)
Abel Gance på Svensk Filmdatabas

[1] ”Abel Gance”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=131358. Läst 8 augusti 2012.

[2] Lagerström, Louise. ”Filmens första år: Övriga Europa”. Svenska Filminstitutet. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131020142344/http://www.sfi.se/PageFiles/12511/Filmens_forsta_ar_Europa.pdf. Läst 8 augusti 2012.

[3] ”Abel Gance: Carrière” (på franska). bifi.fr. Cinémathèque française. Arkiverad från originalet den 7 november 2012. https://web.archive.org/web/20121107212516/http://cinema.encyclopedie.personnalites.bifi.fr/index.php?pk=9114. Läst 8 augusti 2012.

[1]

[2]

[3]