Centaur (raket)
| Centaur | |
 Centaur har lossats från rymdfärjan (Bild: NASA) | |
| Fakta | |
|---|---|
| Tillverkare | General Dynamics Martin Marietta Lockheed Martin United Launch Alliance |
| Land | USA  |
| Mått | |
| Höjd | 12,68 m |
| Diameter | 3,05 m |
| Historik | |
| Status | Aktiv |
| Jungfrufärd | 9 maj 1962 |
| Nyttolaster | Cassini–Huygens |
| Första steget - Centaur G | |
| Motorer | 1-2 x RL10 |
| Kraft | 1 motor 99,2 kN 2 motorer 198,4 kN |
| Specifik impuls | 450,5 sek |
| Bränntid | varierande |
| Bränsle | Väte/Syre |
Centaur är det översta raketsteget i en flerstegsraket. Raketsteget är till för att accelerera en satellit, t.ex. en rymdsond, så att den hamnar i rätt bana utifrån det uppdrag satelliten har. Centaur drevs av flytande väte och flytande syre och var världens första högenergiraket.
Utvecklingen av raketen startade 1956 på NASA:s Lewis Research Center. Raketsteget var planerat att användas tillsammans med Saturnraketen, men användes istället tillsammans med Atlasraketerna under åren 1966-1989 i totalt 63 olika uppdrag.
Under perioden 1974-1977 användes också Centaur som tredje steget tillsammans med Titanraketerna i totalt 7 uppdrag. Dessa uppdrag inkluderade bl.a. de två Voyagersonderna 1 och 2.
En ny version av Centaur utvecklades på 1980-talet för att användas tillsammans med rymdfärjorna. Modellen Centaur-G var planerad att användas i rymdsonden Galileo. Efter olyckan med rymdfärjan Challenger insåg dock NASA att det var för stora risker att använda Centaur tillsammans med rymdfärjorna.
Amerikanska flygvapnet konstruerade då Titan IV-raketen som använde Centaur-T som slutsteg. Den användes i totalt 16 uppdrag mellan åren 1994 och 2003.
En variant av Centaur kommer användas i kombination med Atlas V för att skjuta upp Boeings CST-100 Starliner och Sierra Nevada Corporations Dream Chaser.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Centaur (rocket stage), 19 april 2017.