8764 Gallinago
Utseende
8764 Gallinago | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (8764) Gallinago |
Alternativnamn | 1109 T-2, 1976 JJ4, 1995 MN[1] |
Uppkallad efter | Beckasiner[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,788 AU |
Perihelium | 2,017 AU |
Halv storaxel | 2,403 AU |
Excentricitet | 0,1604428 |
Siderisk omloppstid | 3,72 år |
Medelomloppshastighet | 19,21 km/s |
Medelanomali | 68,33° |
Inklination | 2,229° |
Longitud för uppstigande nod | 333,2° |
Periheliumargument | 292,9° |
Fysikaliska data[1] | |
Absolut magnitud (H) | 15,44[4] |
8764 Gallinago eller 1109 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter fågeln Beckasiner.[3]
Den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 8764 Gallinago” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=8764. Läst 17 januari 2021.
- ^ [a b] ”AstDyS 8764 Gallinago” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=8764. Läst 17 januari 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 8764 Gallinago” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8764. Läst 17 januari 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|