Zeta Reticuli

	ζ² Reticuli
Observationsdata; Epok: J2000
Stjärnbild	Rombiska nätet
Rektascension	3t 18m 12,81853s
Deklination	-62° 30′ 22,9048″
Skenbar magnitud ()	5,24
Stjärntyp
Spektraltyp	G2V
Astrometri
Radialhastighet ()	+11,5 km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 1 330,74 mas/år; Dek.: 647,11 mas/år
Parallax ()	83,11 ± 0,19±0,20 mas
Avstånd	39,24 ± 0,09 lå (12,03 ± 0,03 pc)
Absolut magnitud ()	4,83
Detaljer
Massa	0,985 M☉
Radie	0,88 R☉
Luminositet	1,00 L☉
Temperatur	5 859 ± 27 K
Metallicitet	−0,16 dex
Vinkelhastighet	1,74
Ålder	8 000 000 000 år
Andra beteckningar
	ζ Reticuli, WDS J03182-6230 ζ1 Reticuli: ζ1 Ret, Zeta1 Ret, CPD −63°217, GCTP 701.00, GJ 136, HD 20766, HIP 15330, HR 1006, LFT 275, LHS 171, LTT 1573, SAO 248770 ζ2 Reticuli: ζ2 Ret, Zeta2 Ret, CPD −62°265, GCTP 705.00, GJ 138, HD 20807, HIP 15371, HR 1010, LFT 276, LHS 172, LTT 1576, SAO 248774

	ζ¹ Reticuli
	Bild som visar ζ¹ Reticuli och ζ² Reticuli i Rombiska nätet
Observationsdata; Epok: J2000
Stjärnbild	Rombiska nätet
Rektascension	3t 17m 46,16324s
Deklination	-62° 34′ 31,1563″
Skenbar magnitud ()	5,24
Stjärntyp
Spektraltyp	G3-5V + G2 V
Astrometri
Radialhastighet ()	+12,2 km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 1 336,57 mas/år; Dek.: 649,12 mas/år
Parallax ()	83,28 ± 0,20±0,20 mas
Avstånd	39,24 ± 0,09 lå (12,03 ± 0,03 pc)
Absolut magnitud ()	5,11
Detaljer
Massa	0,958 M☉
Radie	0,88 R☉
Luminositet	0,77 L☉
Temperatur	5 746 ± 27 K
Metallicitet	-0,22
Vinkelhastighet	1,98
Ålder	8 000 000 000 år

Zeta Reticuli, ζ Reticuli, (förkortat Zeta Ret, ζ Ret) är ett binärt solsystem som ligger cirka 39 ljusår från Jorden. Systemet ligger i västra delen av stjärnbilden Rombiska nätet. Komponenterna ζ¹ och ζ² med en skenbar magnitud på 5,52^[2] respektive 5,22^[2] kan ses med blotta ögat mot en väldigt mörk natthimmel.^[10] Reticulum kan inte ses från norra halvklotet.

Nomenklatur

Då stjärnorna inte är synliga från Storbritannien fick de aldrig en Flamsteed-beteckning i John Flamsteeds Historia Coelestis Britannica från 1712. Bayerbeteckningen, Zeta Reticuli, härstammar från en stjärnkarta från 1756 gjord av den franska astronomen Abbé Nicolas Louis de Lacaille.^[11] Därefter fick de två stjärnorna separata beteckningar i Cape Photographic Durchmusterung, som bearbetades mellan 1859 och 1903 och sedan i Henry Draper-katalogen, publicerad mellan 1918 och 1924.^[12]

Karaktär

Zeta Reticuli innehåller två stjärnor som man tror är runt åtta miljarder år gamla. Stjärnorna är separerade med 309,2^[13] bågsekunder eller ca 3 750 AU ifrån varandra. Det tar minst 170 000 år för stjärnorna att fullgöra en omloppscykel.^[14]

De båda stjärnorna är gula dvärgstjärnor som liknar Solen. Man har inte upptäckt någon gasjätte i systemet, vilket kan peka på att det kan finnas jordliknande planeter där. Men stjärnorna har bara 60 procent av de metaller som Solen har, vilket minskar chansen till att det finns planeter där.

I september 1996 trodde man att man hade hittat en planet som snurrade runt en av stjärnorna. Planeten skulle ha en massa 27 procent av Jupiters. Men man upptäckte snart att signalen var fel och att det egentligen var stjärnans pulserande som uppmätts.^[15]

Zeta Reticuli inom ufologin

Många ufologer hävdar att Zeta Reticuli är en hemvärld för en typ av utomjordiskt liv, grå utomjordingar eller ”Greys/Zetas”, och att de har kommit till Jorden för att studera människan, utföra genetiska experiment och hjälpa människor, såsom att undervisa oss så att vi blir mer medvetna och visare. Många hävdar också att de är ansvariga för djurdöd.^[16]

Teorin började då Betty och Barney Hill hävdade att de blivit bortförda av dessa utomjordingar under 1961. Några år senare, under hypnos, ritade Betty Hill en stjärnkarta där hon markerade varifrån utomjordingarna kom. Ufologen Marjorie Fish påstod att kartan visade sig likna Zeta Reticuli, men skeptiker säger att kartan är alldeles för vag för att likna något solsystem alls.

Bob Lazar, i en intervju med George Knapp, påstod att han jobbade på Area 51 (eller rättare sagt på basen S-4 som ligger i närheten) där han påträffade ett utomjordiskt rymdskepp. Lazar hävdade ytterligare att skeppet kunde ha kommit från Zeta Reticulis närhet. Bob Lazar är en väldigt kontroversiell figur och många^[vem?] anser att det han säger är en lögn. Bob Lazar påstod redan på 90-talet att ett ämne, ununpentium eller element 115 existerade och användes som bränsle i dessa UFO:n. Detta förnekades på den tiden av andra seriösa forskare. 2013 upptäcktes sedan ämnet, detta har givit nytt liv till Bob Lazars historia. ^[17]

Zeta Reticuli inom populärkultur

I de två första Alien-filmerna samt Prometheus landar man på LV426 respektive LV223, två månar som kretsar kring en gasjätte lik Saturnus i Zeta 2 Reticuli.^[18]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

^ [a b c d e f g h i j] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
^ [a b c d] Feinstein, A. (1966), "Photoelectric observations of Southern late-type stars", Informational Bulletin of the Southern Hemisphere, 8: 30, Bibcode:1966IBSH....8...30F
^ [a b c d e] del Peloso, E. F.; da Silva, L.; Porto de Mello, G. F. (June 2000). "zeta1 and zeta2 Reticuli and the existence of the zeta Herculis group". Astronomy and Astrophysics. 358: 233–241. Bibcode:2000A&A...358..233D.
^ [a b] Evans, D. S. (June 20–24, 1966), Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick, eds., The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities, University of Toronto: International Astronomical Union, Bibcode:1967IAUS...30...57E
^ [a b] Holmberg, J.; Nordström, B.; Andersen, J. (July 2009). "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics". Astronomy and Astrophysics. 501 (3): 941–947. arXiv:0811.3982 . Bibcode:2009A&A...501..941H. doi:10.1051/0004-6361/200811191.
^ [a b] Takeda, G.; et al. (2007). "Stellar parameters of nearby cool stars. II. Physical properties of ~1000 cool stars from the SPOCS catalog". Astrophysical Journal Supplement Series. 168: 297–318. arXiv:astro-ph/0607235 . Bibcode:2007ApJS..168..297T. doi:10.1086/509763. Note: see VizieR catalogue J/ApJS/168/297.
^ [a b] Pasinetti Fracassini, L. E.; et al. (February 2001). "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS) - Third edition - Comments and statistics". Astronomy and Astrophysics. 367 (2): 521–524. arXiv:astro-ph/0012289 . Bibcode:2001A&A...367..521P. doi:10.1051/0004-6361:20000451. Note: using the method of Perrin and Karoji (1987).
^ [a b] Santos, N. C.; et al. (October 2004). "Beryllium anomalies in solar-type field stars". Astronomy and Astrophysics. 425 (3): 1013–1027. arXiv:astro-ph/0408109 . Bibcode:2004A&A...425.1013S. doi:10.1051/0004-6361:20040510.
^ Maldonado, J.; et al. (May 2012). "Metallicity of solar-type stars with debris discs and planets". Astronomy and Astrophysics. 541. arXiv:1202.5884 . Bibcode:2012A&A...541A..40M. doi:10.1051/0004-6361/201218800.
^ Streicher, Magda (December 2009), "Reticulum: The Celestial Crosshairs" (PDF), Monthly Notes of the Astronomical Society of South Africa, 68 (11/12): 242–246, Bibcode:2009MNSSA..68..242S, hämtad 2015-07-09
^ Ridpath, Ian (1989), Star tales, James Clarke & Co., p. 11, ISBN 0-7188-2695-7
^ Naming astronomical objects, International Astronomical Union, hämtad 2011-12-16
^ Makarov, V. V.; Zacharias, N.; Hennessy, G. S. (November 2008). "Common Proper Motion Companions to Nearby Stars: Ages and Evolution". The Astrophysical Journal. 687 (1): 566–578. arXiv:0808.3414 . Bibcode:2008ApJ...687..566M. doi:10.1086/591638.
^ Kaler, James B., "ZETA RET (Zeta Reticuli)", Stars, University of Illinois, hämtad 2011-11-16.
^ "Life on Zeta Reticuli?". ZetaTalk. Hämtad 2010-02-10.
^ https://www.gravitywarpdrive.com/Zeta_2_Reticuli.htm. Hämtad 2018-08-22.
^ http://physics.aps.org/synopsis-for/10.1103/PhysRevLett.111.112502, hämtad 2018-08-22.
^ http://alienanthology.wikia.com/wiki/LV-426. Hämtad 2018-08-22.

Externa länkar

Astronomiska länkar

Zeta Reticuli på SolStation

Ufologi

[A-1] [a b c d e f g h i j] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357

[B-2] [a b c d] Feinstein, A. (1966), "Photoelectric observations of Southern late-type stars", Informational Bulletin of the Southern Hemisphere, 8: 30, Bibcode:1966IBSH....8...30F

[C-3] [a b c d e] del Peloso, E. F.; da Silva, L.; Porto de Mello, G. F. (June 2000). "zeta1 and zeta2 Reticuli and the existence of the zeta Herculis group". Astronomy and Astrophysics. 358: 233–241. Bibcode:2000A&A...358..233D.

[D-4] [a b] Evans, D. S. (June 20–24, 1966), Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick, eds., The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities, University of Toronto: International Astronomical Union, Bibcode:1967IAUS...30...57E

[E-5] [a b] Holmberg, J.; Nordström, B.; Andersen, J. (July 2009). "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics". Astronomy and Astrophysics. 501 (3): 941–947. arXiv:0811.3982 . Bibcode:2009A&A...501..941H. doi:10.1051/0004-6361/200811191.

[F-6] [a b] Takeda, G.; et al. (2007). "Stellar parameters of nearby cool stars. II. Physical properties of ~1000 cool stars from the SPOCS catalog". Astrophysical Journal Supplement Series. 168: 297–318. arXiv:astro-ph/0607235 . Bibcode:2007ApJS..168..297T. doi:10.1086/509763. Note: see VizieR catalogue J/ApJS/168/297.

[G-7] [a b] Pasinetti Fracassini, L. E.; et al. (February 2001). "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS) - Third edition - Comments and statistics". Astronomy and Astrophysics. 367 (2): 521–524. arXiv:astro-ph/0012289 . Bibcode:2001A&A...367..521P. doi:10.1051/0004-6361:20000451. Note: using the method of Perrin and Karoji (1987).

[H-8] [a b] Santos, N. C.; et al. (October 2004). "Beryllium anomalies in solar-type field stars". Astronomy and Astrophysics. 425 (3): 1013–1027. arXiv:astro-ph/0408109 . Bibcode:2004A&A...425.1013S. doi:10.1051/0004-6361:20040510.

[9] Maldonado, J.; et al. (May 2012). "Metallicity of solar-type stars with debris discs and planets". Astronomy and Astrophysics. 541. arXiv:1202.5884 . Bibcode:2012A&A...541A..40M. doi:10.1051/0004-6361/201218800.

[10] Streicher, Magda (December 2009), "Reticulum: The Celestial Crosshairs" (PDF), Monthly Notes of the Astronomical Society of South Africa, 68 (11/12): 242–246, Bibcode:2009MNSSA..68..242S, hämtad 2015-07-09

[11] Ridpath, Ian (1989), Star tales, James Clarke & Co., p. 11, ISBN 0-7188-2695-7

[12] Naming astronomical objects, International Astronomical Union, hämtad 2011-12-16

[13] Makarov, V. V.; Zacharias, N.; Hennessy, G. S. (November 2008). "Common Proper Motion Companions to Nearby Stars: Ages and Evolution". The Astrophysical Journal. 687 (1): 566–578. arXiv:0808.3414 . Bibcode:2008ApJ...687..566M. doi:10.1086/591638.

[14] Kaler, James B., "ZETA RET (Zeta Reticuli)", Stars, University of Illinois, hämtad 2011-11-16.

[15] "Life on Zeta Reticuli?". ZetaTalk. Hämtad 2010-02-10.

[16] ttps://www.gravitywarpdrive.com/Zeta_2_Reticuli.htm. Hämtad 2018-08-22.

[17] ttp://physics.aps.org/synopsis-for/10.1103/PhysRevLett.111.112502, hämtad 2018-08-22.

[18] ttp://alienanthology.wikia.com/wiki/LV-426. Hämtad 2018-08-22.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]