Lagen i Division I 1995/1996. – Division I Norra – Division I Västra – Division I Östra – Division I Södra
Division I i ishockey 1995/1996 var den näst högsta divisionen svensk ishockey denna säsong. Divisionen spelades i fyra serier med tio lag i varje. De två främsta lagen i varje serie gick vidare till Allsvenskan tillsammans med de två sämsta lagen från Elitseriens första halva. Övriga lag fick spela i fortsättningsserierna. De två bästa lagen i respektive fortsättningsserie, lag 3–6 i Allsvenskan samt förloraren av den allsvenska finalen gick vidare till Playoff. Två lag från Playoff samt vinnaren av den allsvenska finalen gick vidare till Kvalserien till Elitserien för att göra upp om vilka som fick spela i Elitserien nästa säsong.
Sedan förra säsongen har fyra lag flyttats upp till Division I: Antjärns IK, Fagersta AIK, Team Falun HF och Väsby IK HK. Antjärn har sedan dess bytt namn till AIK Hockey Härnösand (där AIK utläses Antjärns IK). Timrå IK har återtagit sitt gamla namn och pensionerat Sundsvall/Timrå. Elitseriens lag försvarade sina platser och ingen nerflyttning skedde från förra säsongen.
Favoriten före seriens början var Boden som vunnit grundserien de senaste säsongerna och varit nära en uppflyttning till Elitserien, men favoriterna höll inte. Istället steg Kiruna fram med ett ungt lag och vann serien och tog en av platserna till Allsvenskan. Den andra platsen gick till Umeålaget Björklöven som haft några tuffa säsonger sedan de föll ur Elitserien. Nu var de tillbaka och gjorde massor med mål – 109 st, mer än något annat lag i grundserien. Resten av lagen gick vidare till fortsättningsserien. Poängligan vanns av Björklövens lettiske anfallare Aleksandrs Belavskis som gjorde 30 poäng (25+5) på 18 matcher. Störst publik drog Timrå med ett genomsnitt på &&&&&&&&&&&02480.&&&&&02 480 åskådare per match. Serien som helhet hade ett genomsnitt på &&&&&&&&&&&01105.&&&&&01 105 åskådare per match, vilket var mest av det fyra grundserierna.[1]
P.g.a. strejk fick seriestarten skjutas upp till 25 oktober. Under väntan på seriestarten drabbades Moras av en olycka där forwardenBengt Åkerblom omkom vid en träningsmatch mot Brynäs. Spelmässigt återhämtade sig klubben och kunde ändå vinna serien med god marginal till tvåan Surahammar som in i det sista jagats av Falun och Grums. Därmed var platserna till Allsvenskan tagna och övriga lag fick spela vidare i fortsättningsserien. Moras Anders Öberg vann poängligan genom att göra 31 poäng (17+14) på 18 matcher. Mest publik drog Surahammar som hade 855 besökare per match. Serien som helhet hade i genomsnitt 542 åskådare per match, vilket var minst av de fyra grundserierna.[2]
Södertälje hade haft flera dåliga säsonger sedan man åkte ur Elitserien, men denna säsong satsade man på nytt med flera nyförvärv – bl.a. Anders Eldebrink. Satsningen gjorde laget till storfavoriter och den slog väl ut. Södertälje tog med god marginal segern och en plats i Allsvenskan. Huddinge tog den andra platsen elva poäng efter Södertälje på samma poäng som trean Hammarby. Hammarby och de andra lagen längre ner i grundserien fick spela vidare i fortsättningsserien. Huddinges Tobias Berg vann poängligan med 32 poäng (12+20) op 17 matcher. Det enda laget med större publiksiffror var Södertälje där i genomsnitt &&&&&&&&&&&01874.&&&&&01 874 personer satt på läktaren. Snittsiffran för hela serien var 658.[3]
Serien skulle bli en kamp mellan två lag från Kronobergs län: Troja och Tingsryd. Kampen skulle vara hela serien igenom. Först när det endast var 4:13 kvar i sista matchen kunde Troja gå upp i slutgiltig serieledning med minst möjliga marginal. Lagen hade samma poäng och samma målskillnad, men Troja hade gjort fler mål. Det blev alltså två småländska lag till Allsvenskan. Resten av lagen fick spela vidare fortsättningsserien. Poängligan vanns av Mariestads Dennis Ström som gjort 27 poäng (13+14) på 18 matcher.[4]
I Allsvenskan deltog även Brynäs och Rögle från Elitserien. Vinnande lag möter tvåan i den Allsvenska finalen. Lag 3–4 går vidare till Playoff 3 medan lag 5–8 går vidare till Playoff 1.
När serien började tilldelades lagen poäng efter placeringen i grundserien: Timrå 7p, Boden 6p, Sundsvall 5p, Skellefteå 4p, Piteå 3p, AIK Hockey 2p och Husum 1p. Fortsättningsserien dominerades av Timrå och Boden som var de lag som tog platserna till Playoff. I bottenstriden lyckades Husum hålla undan och klara sig från kvalspel, det blev istället AIK Hockey som fick kvalspela. CRIF slutade sist och flyttades ner till Division II till nästkommande säsong.[1]
När serien började tilldelades lagen poäng efter placeringen i grundserien: Falun 7p, Grums 6p, Sunne 5p, Gävle 4p, Fagersta 3p, Arvika 2p och Örebro 1p. Platserna i Playoff togs av Grums och Sunne som båda gick om Falun som inte alls kunde hålla samma höga nivå på spelet som i grundserien. Bottenstriden förlorades av Arvika som blev sist i serien och flyttades ner till Division II till nästa säsong. Örebro IK med krisande ekonomi slutade näst sist och fick kvalspela.[2]
Vid seriestarten fick lagen bonuspoäng beroende på vilken placering de haft i grundserien: Hammarby 7p, Uppsala 6p, Arlanda 5p, Östervåla 4p, Väsby 3p, Vallentuna 2p och Haninge 1p. Efter jul var det Arlanda som spelade bäst medan Hammarby fortsatte att underprestera och fick nöja sig med en andraplats, vilket dock räckte till en plats i Playoff. I botten ryckte Nyköping upp sig och höll undan från kval och nerflyttning. Istället föll Vallentuna igenom och vann bara en enda match under våren vilket ledde till nerflyttning till Division II. Näst sist kom Haninge som fick spela i kvalserien.[3]
Från grundserien fick lagen med sig bonuspoäng grundat på vilken placering de hade: Mariestad 7p, Linköping 6p, Västervik 5p, Mörrum 4p, Vita Hästen 3p, Tranås 2p och Borås 1p. Under våren gick Linköping starkast och kunde ta hem segern och en plats i Playoff. Därmed var det skifte på tronen i östgötahockeyn; lokalkonkurrenten Vita Hästen från Norrköping kämpade med ekonomin och fick se sig omkörda. På andraplatsen kom Västervik och också fick en plats i Playoff. I botten fick Borås kvalplatsen medan Malmölaget Pantern flyttades ner till Division II.[4]
Kvalet var uppdelat efter region där fyra lag i varje serie gjorde upp om två platser i Division I nästa säsong. Efter att kvalspelet var över drog sig Team Gävle ur Division I och Södertälje SK spelade sig upp i Elitserien i ishockey. Det innebar att Kumla fick en plats i Division I och att Haninge fick stanna kvar. Att Rögle flyttades ner till ettan borde inneburit att bara ett lag kunde gå upp i den södra serien, men då Vita Hästen gick i konkurs fick Oskarshamn sin plats trots allt.[5][6][7][8]
^ [ab] Jan-Åke Lindahl (1996). Janne Stark. red. ”Spelarförluster stärkte Team Kiruna : Division I Norra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 298–305. ISSN0347-2221.
^ [ab] Roy Henriksson (1996). Janne Stark. red. ”Mora bäst men gruppen sämst : Division I Västra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 306–313. ISSN0347-2221.
^ [ab] Jan-Åke Lindahl (1996). Janne Stark. red. ”Sportklubbens satsning gav resultat : Division I Östra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 314–321. ISSN0347-2221.
^ [ab] Sven Elofsson (1996). Janne Stark. red. ”Tingsryd och Troja fixade Smålandsdubbel : Division I Södra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 322–329. ISSN0347-2221.
^Emil H O Siekkinen (1996). Janne Stark. red. ”Ö-vik till ettan efter eftertanke : Kval till Div. I Norra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 378. ISSN0347-2221.
^Roy Henriksson (1996). Janne Stark. red. ”Målfoto till slut : Kval till Div. I Västra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 379. ISSN0347-2221.
^Håkan Lundh (1996). Janne Stark. red. ”Duo gör comeback : Kval till Div. I Östra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 380. ISSN0347-2221.
^Sven Elofsson (1996). Janne Stark. red. ”Holje i topp : Kval till Div. I Södra”. Årets Ishockey 1996 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 381. ISSN0347-2221.
Tryckta källor
Årets ishockey 1996 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN0282-860X