vika

Svenska

Verb

Böjningar av vika	Aktiv	Passiv
Infinitiv	vika	vikas
Presens	viker	viks (vikes)
Preteritum	vek	veks
Supinum	vikt, vikit	vikts, vikits
Imperativ	vik	–
Particip
Presens	vikande, vikandes
Perfekt	(viken), vikt
Not: Perfektparticipformen viken är mycket ovanlig

vika

1. lägga dubbelt genom att böja

   Vik pappret på mitten!

   Du får vika din tröja fint.

   Besläktade ord: veck, vecka, veckla, vikning

   Sammansättningar: nedvika, uppvika

   Fraser: vika ned, vika ner, vika upp

2. svänga; byta riktning

   Du kan vika av här!

   Sammansättningar: avvika, vika hädan

3. boka; reservera; lägga undan

   Kan du vika en plats åt mig på söndag?

4. ge efter för; retirera, ge upp; gå tillbaka

   1867: Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867, Gustaf Thomée:

   [Den] plats, som nu kallas Brunkebergs torg, - officiella benämningen är emellertid Malmskilnads-torget, ehuru den måst vika för det historiska namnet

   1818: Kung Karl, den unge hjälte, Esaias Tegnér:

   Han kunde icke vika/ Blott falla kunde han.

   2011: Kina bromsar när efterfrågan viker, Johan Myrsten:

   Eurokrisen oroar även Kina, och kinesiska exportföretag brottas nu både med stigande kostnader och vikande utländska marknader.

   Besläktade ord: veck, vecka, veckla, vikning

   Fraser: ge vika, vika in, vika ihop

Översättningar

lägga dubbelt

• engelska: fold ^(en)
• finska: taittaa ^(fi), laskostaa ^(fi)
• franska: plier ^(fr)
• japanska: 折る ^(ja) (おる ^(ja), oru)
• polska: uginać się
• sesotho: mena
• tigrinska: ምዕፃፍ
• tswana: mena
• tyska: falten ^(de), knicken ^(de)

svänga

• japanska: 折る ^(ja) (おる ^(ja), oru)
• tyska: vika sig =sich biegen, vika av =abbiegen ^(de), vika in =einbiegen ^(de)

ge upp, ge efter för, retirera

• tyska: weichen ^(de)

Se även

• origami

Finska

Substantiv

vika

1. fel, defekt

Fornsvenska

Substantiv

Böjningar av vika	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vika	vikan	vikur	viku(r)na(r)
Ackusativ	viku	vikuna	vikur	viku(r)na(r)
Dativ	viku	vikunni	vikum	vikumin
Genitiv	viku	vikunna(r)	vikna	viknanna

vika f

1. vecka

Färöiska

Substantiv

vika f

1. vecka

   Sammansättningar: arbeiðsvika, vikuskifti

Isländska

Substantiv

Böjningar av vika	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vika	vikan	vikur	vikurnar
Ackusativ	viku	vikuna	vikur	vikurnar
Dativ	viku	vikunni	vikum	vikunum
Genitiv	viku	vikunnar	vikna	viknanna

vika f

1. vecka