beslagta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av beslagta  Aktiv Passiv
Infinitiv beslagta beslagtas
Presens beslagtar beslagtas
Preteritum beslagtog beslagtogs
Supinum beslagtagit beslagtagits
Imperativ beslagta
Particip
Presens beslagtagande, beslagtagandes
Perfekt beslagtagen

beslagta

  1. (särskilt om myndighet) ta föremål från någon, antingen för att det är bevismaterial eller för konfiskation

Översättningar

[redigera]