Myrsnäppa

	Myrsnäppa; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Sverige: Livskraftig; Status i Finland: Nära hotad
	Myrsnäppa rastande på Hokkaido i Japan
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Underordning	Vadare; Charadrii
Familj	Snäppor; Scolopacidae
Släkte	Calidris se text
Art	Myrsnäppa; C. falcinellus
Vetenskapligt namn
	§ Calidris falcinellus
Auktor	(Pontoppidan, 1763)
Synonymer
	Scolopax Falcinellus, Pontoppidan 1763 (protonym); Numenius pygmæs, Latham; Tringa platyrhyncha, Temminck 1815; Limicola pygmæa, Koch 1816; Philomachus falcinellus; Limicola falcinellus; Erolia falcinella;

Myrsnäppa (Calidris falcinellus) är en vadarfågel som tillhör familjen snäppor.^[4] Den häckar på myrar från norra Skandinavien österut genom Sibirien. Vintertid flyttar den till ett stort område från Östafrika via södra Asien till Australasien. Myrsnäppan placerades tidigare som ensam art i släktet Limicola, men inkluderas numera i Calidris. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende och läte

Myrsnäppan är något mindre än kärrsnäppan, har kortare ben och en grövre näbb som är rak med en skarp nedåtböjd krök på yttersta näbbspetsen. Adult fågel i häckningsdräkt är kraftigt mönstrad med mörkgrå och rödbrun ovansida och vit undersida. Bröstet är vitt med pilspetsformade mörka fläckar och den har två ljusa streck på hjässan och ljusa ögonbrynsstreck.

I vinterdräkt är den ljusgrå på ovansidan och vit undertill, som en kärrsnäppa i vinterdräkt, men behåller mönstret på huvudet. Ungfåglarnas ryggar liknar kärrsnäppans, men de vita sidorna och magen och det brunstreckade bröstet är kännemärken.

Myrsnäppa. Notera det tvådelade vita ögonbrynsstrecket. Fotograferad i Yunlin County i Taiwan.

Locklätet är en surrande vissling. Spellätet är ett surrande som oftast hörs på natten när fågeln flyger omkring över häckningsplatsen.

Taxonomi och systematik

Myrsnäppan beskrevs för första gången som art 1763 av |Erik Pontoppidan som Scolopax Falcinellus. Den har tidigare ensam förts till det egna släktet Limicola. Sentida studier visar dock att dess närmsta släktingar är brushane (Philomachus pugnax) och spetsstjärtad snäppa (Calidris acuminata).^[5]^[6] Dessa bildar en klad som är inbäddat i släktet Calidris, varför både myrsnäppan och brushanen flyttats dit.^[4]^[1]^[7]

Utbredning och underarter

Myrsnäppan häckar på taigan i norra Skandinavien och i Sibirien. Den delas oftast upp i två underarter med följande utbredning:

västlig myrsnäppa^[8] Calidris falcinellus falcinellus – nominatformen häckar i norra Skandinavien och i de nordvästra delarna av Ryssland
Calidris falcinellus sibirica – häckar från Tajmyrhalvön österut till Kolymafloden

Arten är en utpräglad flyttfågel som övervintrar i östra Afrika, södra och sydöstra Asien och Australasien. Trots att den häckar i Europa är det ovanligt att den passerar västra Europa, vilket troligen beror på att flyttvägarna går i sydostlig riktning.

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar myrsnäppan sparsamt på blöta gungflymyrar från norra Dalarna till Torne lappmark. Den observeras mest under vår- och höstflyttningarna.

Ekologi

Myrsnäppan häckar i myrmarkers fuktigaste delar och på öppna mossar.^[9]I Skandinavien och nordvästra Ryssland häckar den i låglänta områden och bergstrakter över 200 meters höjd,^[10] i Norge kring cirka 1000 meter,^[9] medan den i Sibirien häckar på fuktiga delar av den arktiska tundran.^[10]

Häckningen inleds med parningsleken som omfattar spelflykt och spelläten av hanen. Boet är en urgröpning i marken, där tre till fyra ägg läggs. Båda föräldrar ruvar på äggen, som kläcks efter cirka tre veckor.

Myrsnäppan födosöker på gyttjiga kustremsor och i våtmarker. Den plockar födan med näbben och lokaliserar den med synen. Födan består till största delen av insekter och mindre ryggradslösa djur. Under flyttningen bildar den ofta flockar med andra vadarfåglar, särskilt kärrsnäppa.

Myrsnäppan och människan

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal globalt, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen är ganska liten och uppskattas till 86 000–89 000 individer.^[11]

I Asien hotas myrsnäppan liksom andra vadare av den miljöförstöring av våtmarker som pågår utmed Gula havet i Kina och på Koreahalvön, där den rastar under flyttning.^[12]^[13] Lokala utdöenden på ggrund av habitatförändringar har skett i Norge, troligast genom utdikning och översvämning av fågelns häckningsplatser.^[14] I Finland har en del av de mest passande myrbiotoperna svämmats över när konstgjorda sjöar och dammar skapats. I Europa verkar det dock inte finnas några större hot mot arten eller dess häckningsmiljöer.^[15]

Status i Sverige

Beståndet i Sverige anses vara livskraftigt och uppskattas till 11 800 könsmogna individer.^[16]^[2]

Namn

Myrsnäppan har förr även kallats brednäbbad strandvipa^[17] och myrpytta.^[18] Myrpytta är också ett bygdemålnamn för ljungpipare.

Referenser

Delar av artikeln baseras på engelskspråkiga Broad-billed Sandpiper läst 2 september 2005

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2019 Limicola falcinellus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
^ [a b] Artfakta om myrsnäppa, ArtDatabanken.
^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av myrsnäppa – Calidris falcinellus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.27704. Läst 22 mars 2022.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Banks, R.C. (2012), Classification and Nomenclature of the Sandpipers (Aves: Arenariinae), Zootaxa 3513, 86-88.
^ Gibson, R., and Baker, A. (2012) Multiple gene sequences resolve phylogenetic relationships in the shorebird suborder Scolopaci (Aves: Charadriiformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 64: 66-72.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18
^ [a b] Snow, D.W. and Perrins, C.M. 1998. The Birds of the Western Palearctic, Volume 1: Non-Passerines. Oxford University Press, Oxford.
^ [a b] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Delany, S. and Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.
^ Barter, M. 2002. Shorebirds of the Yellow Sea. Wetlands International, Canberra, Australia.
^ Barter, M. A. 2006. The Yellow Sea - a vitally important staging region for migratory shorebirds. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 663-667. The Stationary Office, Edinburgh, UK.
^ Van Gils, J. and Wiersma, P. 1996. Broad-billed Sandpiper (Calidris falcinellus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
^ Tucker, G.M. and Heath, M.F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.
^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
^ Sven Nilsson (1858) Skandinavisk Fauna, Foglarna, band 1, 3:e upplagan
^ Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:282

Källor

Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. ISBN 91-1-913142-9

Externa länkar

Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikimedia Commons har media som rör myrsnäppa.
Bilder & media
Wikispecies har information om myrsnäppa.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2019 Limicola falcinellus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.

[artfakta-2] [a b] Artfakta om myrsnäppa, ArtDatabanken.

[ADBfi-3] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av myrsnäppa – Calidris falcinellus” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.27704. Läst 22 mars 2022.

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[5] Banks, R.C. (2012), Classification and Nomenclature of the Sandpipers (Aves: Arenariinae), Zootaxa 3513, 86-88.

[6] Gibson, R., and Baker, A. (2012) Multiple gene sequences resolve phylogenetic relationships in the shorebird suborder Scolopaci (Aves: Charadriiformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 64: 66-72.

[IOC-7] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.

[Sverigelistan-8] Sverigelistan med underarter, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18

[Snow-9] [a b] Snow, D.W. and Perrins, C.M. 1998. The Birds of the Western Palearctic, Volume 1: Non-Passerines. Oxford University Press, Oxford.

[HBW-10] [a b] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[11] Delany, S. and Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.

[12] Barter, M. 2002. Shorebirds of the Yellow Sea. Wetlands International, Canberra, Australia.

[13] Barter, M. A. 2006. The Yellow Sea - a vitally important staging region for migratory shorebirds. In: Boere, G.; Galbraith, C., Stroud, D. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 663-667. The Stationary Office, Edinburgh, UK.

[14] Van Gils, J. and Wiersma, P. 1996. Broad-billed Sandpiper (Calidris falcinellus). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.

[15] Tucker, G.M. and Heath, M.F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. BirdLife International, Cambridge, U.K.

[ArtDatabanken-16] Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.

[17] Sven Nilsson (1858) Skandinavisk Fauna, Foglarna, band 1, 3:e upplagan

[18] Malm, A. W. (1877) Göteborgs och Bohusläns Fauna; Ryggradsdjuren, Göteborg, sid:282

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]