Inga Gill

	Inga Gill
	Hans Lindgren och Inga Gill i julkalendern Klart spår till Tomteboda (1968).
Född	Inga Stina Gill; 2 maj 1925; Katarina församling,; Stockholm, Sverige
Död	18 oktober 2000 (75 år); Sofia församling,; Stockholm, Sverige
Andra namn	Inga Stina Gill-Holmsten
Aktiva år	1943–2000
Make	Carl-Olof Alm ; (1950–1956; skilda) ; Karl-Arne Holmsten ; (1957–1995; hans död)
Betydande roller
	Susanna i Klart spår till Tomteboda; Harriet i Från A till Ö; Edith Persson i Varuhuset
	IMDb SFDb

Inga Gill, eg. Inga Stina Gill-Holmsten, född 2 maj 1925 i Katarina församling i Stockholm, död 18 oktober 2000 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk skådespelare. Inga Gill var dotter till disponent Folke Gill och Stina Palmér.

Biografi

Teaterskola och de första åren

Inga Gill började sin karriär som dansös och utbildades i Paris och när hon kom hem till Sverige anslöt hon sig till Else Fischers danstrupp. Hon scendebuterade i Fischers dansuppsättning av Clownen Beppo som hade premiär 1942 på Sagoteatern i Medborgarhuset i Stockholm.^[1]

Gill kände dock att hon även behövde skådespeleriet som uttrycksmedel och sökte samma höst till Dramatens elevskola men blev inte antagen. Istället började hon då studera på Willy Koblancks teaterskola.

Genom Fischer träffade hon Ingmar Bergman och våren 1943 gjorde hon sin debut som skådespelare på Studentteatern i hans uppsättning av Carl Erik Soyas pjäs Vem är jag? eller När fan ger ett anbud.

Gill filmdebuterade 1947 i Gustaf Molanders Kvinna utan ansikte och medverkade även i Alf Sjöbergs prisbelönta film Fröken Julie 1951. Under flera år fick hon mest göra biroller, ofta hushållerska eller servitris. Men visade en annan sida som smedshustrun Lisa i Bergman-filmen Det sjunde inseglet 1957.

Inga Gill var även ett par säsonger engagerad vid Göteborgs stadsteater.

Radioserien Lilla Fridolf och jag^[2] av Rune Moberg med Douglas Håge, Hjördis Petterson, Inga Gill och Lars Ekborg, som Fridolf och Selma, dottern Maggan och fästmannen Valdemar började sändas på hösten 1955. Den följdes vecka efter vecka i vart och vartannat hushåll i landet. I oktober 1956 kom Torgny Anderbergs film Lille Fridolf och jag, som verkligen gjorde henne känd för den stora publiken.

Inga Gill medverkade mellan 1958 och 1965 i åtta av Kar de Mummas revyer på Folkan i Stockholm.

Gill var en mångsidig artist som även gjorde flera musikalroller. Redan 1956 spelade hon med Nils Poppe i Blåjackor på Lorensbergs Cirkus i Göteborg och våren 1970 kreerade hon pensionatsvärdinnan Fräulein Schneider i Cabaret på turné med Riksteatern.

1978 gjorde hon sitt enda gästspel på Dramaten i Sandro Key-Åbergs Hedersgästerna i regi av Barbro Larsson.

I början på 1980-talet återvände Gill till Vasan med Spanska flugan av Franz Arnold och Ernst Bach med Carl-Gustaf Lindstedt och i Michael Frayns Rampfeber med Gösta Bernhard, Siv Ericks, Martin Ljung och Lis Nilheim med flera.

På nyårsafton 1989 var det premiär på Ken Ludwigs fars Skaffa mig en tenor på Folkan.

På film och TV

Gill debuterade i juni 1961 på TV-teatern som Madame Pugeot i Thornton Wilders Drottningar av Frankrike.

Hon gjorde sketcher med Lars Ekborg och Carl-Gustaf Lindstedt i Estrad.

I TV medverkade hon i flera julkalendrar såsom Teskedsgumman och Ture Sventon privatdetektiv.

I den för alla åldrar ordförrådsbildande TV-serien Från A till Ö – en resa orden runt gjorde Birgitta Andersson huvudrollen som den okonventionella men vetgiriga Hedvig Höök medan hennes oförstående syster Harriet gjordes av Gill.

Hon spelade mot Gunnar Hellström i Raskenstam 1983 och blev Edith med hela svenska folket i serien Varuhuset (1987–89^[2]). Hon deltog även i Lennart Swahns TV-lek Gäster med gester som sändes under flera omgångar med start 1982.

De sista åren

Gills debut på Parkteatern i Stockholm 1952 var som tjänarinnan Dorine i Tartuffe av Molière och hon återvände 1998 var hon och kollegorna Meta Velander, Meg Westergren, Gunvor Pontén, Busk Margit Jonson, Berit Carlberg och Hans Lindgren i ålder för musikalen 70 girls 70, om pensionerade aktriser som stjäl pärlhalsband för att rädda hotellet de bor på. Uppsättningen producerades av Stockholms stadsteater.

Inga Gills sista roll var i Henning Mankells TV-serie Labyrinten.

Privatliv

1950 gifte hon sig med skådespelaren Carl-Olof Alm och 1957 gifte hon om sig med skådespelaren Karl-Arne Holmsten, med vilken hon förblev gift fram till dennes död 1995.^[2] De fick dottern My Holmsten, som också är skådespelare.

Inga Gill är gravsatt i minneslunden på Katarina kyrkogård i Stockholm.^[3]

Filmografi i urval

1948 – Lars Hård
1951 – Fröken Julie
1954 – Hästhandlarens flickor
1954 – Farlig frihet
1955 – Mord, lilla vän
1955 – Friarannonsen
1956 – Lille Fridolf och jag
1956 – Sjunde himlen
1956 – Flamman
1956 – 7 vackra flickor
1957 – Det sjunde inseglet
1957 – Johan på Snippen tar hem spelet
1958 – Nära livet
1959 – Fridolfs farliga ålder
1959 – Enslingen i blåsväder
1960 – Djävulens öga
1960 – Domaren
1963 – Lyckodrömmen
1964 – Drömpojken
1965 – Kattorna
1967 – Drra på – kul grej på väg till Götet
1972 – Viskningar och rop
1973 – Bröllopet
1983 – Raskenstam
1986 – Min pappa är Tarzan
1986 – Amorosa

TV

1964 – Idolen
1965 – Niklasons (TV-serie)
1965 – Herr Dardanell och hans upptåg på landet (TV-pjäs)
1967 – Gumman som blev liten som en tesked (TV-serie)
1968 – Klart spår till Tomteboda (TV-serie)
1968 – Estrad (TV-serie)
1970 – Gunghästen (TV-pjäs)
1973 – Teskedsgumman (TV-serie)
1974–1975 – Från A till Ö (TV-serie)
1976 – Åh, sole mio
1978 – Grabbarna i 57:an eller Musikaliska gänget (TV-serie)
1978 – Kvinnoborgen
1980 – Vitsuellt
1981 – Lysistrate (TV-film)
1982 – Studenten (TV-film)
1983 – Spanarna (TV-serie)
1984 – Panik i butiken (TV-serie)
1989 – Ture Sventon privatdetektiv (TV-serie)
1989 – Varuhuset (TV-serie)
1993 – Utan en tråd (TV-serie)
1995 – Esters testamente (TV-serie)
1997 – Snoken (TV-serie)
2000 – Labyrinten (TV-serie)

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1943	En prostituerad	Vem är jag eller När fan ger ett anbud Carl Erik Soya	Ingmar Bergman	Stockholms studentteater^[4]
1944	Lejontämjerskan En tennsoldat En danserska	Clownen Beppo Else Fisher	Ingmar Bergman	Medborgarteatern Folkparksturné^[5]
1945	Städerskan	Nattlig ankomst (Ankunft bei Nacht) Hans Rothe	Per-Axel Branner	Nya teatern
1950	Solange	Den farliga gåvan (Le Don d'Adèle) Jean-Pierre Grédy	Carl-Axel Heiknert	Riksteatern
1951	Marie - Gilberte	Boboll André Roussin	Per-Axel Branner	Riksteatern^[6]
1953	Louka	Hjältar (Arms and the Man) George Bernard Shaw	Per Gerhard	Vasateatern^[7]
	Bonnie	Saken är Oscar P.G. Wodehouse, Guy Bolton och Cole Porter	Georg Funkquist	Oscarsteatern^[8]
	Julia Körner	Swedenhielms Hjalmar Bergman	Kurt-Olof Sundström	Göteborgs stadsteater, 15 oktober 1953
1954	Fru Schröderheim	Gustav III August Strindberg	Bengt Lagerkvist	Göteborgs stadsteater, 13 januari 1954
1955	Sjörövar-Jenny	Tolvskillingsoperan Bertolt Brecht och Kurt Weill	Knut Ström	Göteborgs stadsteater^[9]
1955	Medverkande	Spectacle, revy Povel Ramel och Yngve Gamlin	Carl-Gustaf Kruuse af Verchou	Idéonteatern
1956		Blåjackor Lajos Lajtai	Albert Gaubier	Lorensbergs Cirkus^[10]
1958	Medverkade	Har den äran Kar de Mumma m.fl		Folkan^[11]
1964	Medverkande	Stockholmare, vet du vaad, revy Kar de Mumma	Jackie Söderman	Folkan^[12]
1967	Dorothy Cleves	Alltid på en onsdag (Any Wednesday) Muriel Resnik	Kåre Santesson	Lilla teatern^[13]
1968	Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner Robert Anderson	Per Gerhard	Lilla teatern^[14]
1970	Fräulein Schneider	Cabaret John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff	Henny Mürer	Riksteatern
1970	Golde	Spelman på taket Sholom Aleichem/Sheldon Harnick, Joseph Stein och Jerry Bock	Henny Mürer	Riksteatern
1971	Mary Featherstone	Hur andra älskar Alan Ayckbourn	Per Gerhard	Vasateatern^[15]
1975	Susan Smith	No, No, Nanette Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar	Isa Quensel	Oscarsteatern^[16]^[17]
1976	Josepha	Vita Hästen Hans Müller och Ralph Benatzky	Jackie Söderman	Oscarsteatern^[18]
1978	Elna	Hedersgästerna Sandro Key-Åberg	Barbro Larsson	Dramaten
1981	Fru Emma Klink	Spanska flugan Franz Arnold och Ernst Bach	Per Gerhard	Vasateatern
1983	Dotty Otley	Rampfeber Michael Frayn	Per Gerhard	Vasateatern^[19]
1988		Det stannar i familjen Ray Cooney	Brian Howard	Folkan^[20]
1990		Skaffa mig en tenor Ken Ludwig	Piv Bernth	Folkan^[21]
1994	Fräulein Schneider	Cabaret John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff	Lars-Erik Liedholm	Intiman^[22]

Radioteater

Roller

År	Roll	Produktion	Regi
1954	Den unga flickan	I gryningen blir månen grå Tormod Skagestad	Kurt-Olof Sundström
1955	En dam med vespa	Hillman och de tre ingenjörerna Folke Mellvig	Carl-Otto Sandgren^[23]
1960	Ulla	Mordet i magasin 37 Berco	Manne Grünberger
1961	Fru Svedenberger	Ett misshumör går vidare Carl Erik Soya	Hans Dahlin
1961	Stinne	Egelykke Kaj Munk	Börje Mellvig
1962	Kammarjungfrun	Den farliga vänskapen Pierre de Marivaux	Hans Dahlin
1965	Gerd	Tjuvarna Arvid Rundberg, Per Wahlöö	Per Verner-Carlsson

Källor

Noter

^ ”Teater - Musik - Film”. Dagens Nyheter. 5 maj 1942.
^ [a b c] Inga Gill i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2015.
^ SvenskaGravar
^ ”Vem är jag eller När fan ger ett anbud”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-jag-eller-när-fan-ger-ett-anbud. Läst 16 oktober 2015.
^ ”Clownen Beppo”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/clownen-beppo. Läst 16 oktober 2015.
^ Age (30 maj 1951). ”Klart för turnéer”. Dagens Nyheter: s. 32. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-05-30/142/32. Läst 3 juni 2018.
^ ”Hjältar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14108&pos=463. Läst 6 maj 2016.
^ Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015.
^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 16. 2 maj 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-05-02/117/16. Läst 20 januari 2016.
^ ”'Blåjackor' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 september 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-09-11/247/13. Läst 18 mars 2016.
^ Schöier, Staffan; Stefan Wermelin och Thomas Winberg (2004). ”På scen”. Hasse & Tage. Svenska Ord & Co. Saga & Sanning.. sid. 277
^ Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015.
^ Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017.
^ ”Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 49. 1 november 1968. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-11-01/298/49. Läst 21 juli 2015.
^ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016.
^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015.
^ Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015.
^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015.
^ Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015.
^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.
^ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.
^ Martin Nyström (5 september 1994). ”Magnifik Petra Nielsen i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/magnifik-petra-nielsen-i-cabaret/. Läst 29 maj 2016.
^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 28 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-28/351/22. Läst 19 december 2021.

Vidare läsning

Vintkvist, Jennifer: Inga Gill i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (1 februari 2021) CC-BY

Externa länkar

Inga Gill på Svensk Filmdatabas
Inga Gill på Internet Movie Database (engelska)
Inga Gill i Dramatens rollbok

[1] ”Teater - Musik - Film”. Dagens Nyheter. 5 maj 1942.

[ne-2] [a b c] Inga Gill i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2015.

[3] SvenskaGravar

[4] ”Vem är jag eller När fan ger ett anbud”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vem-är-jag-eller-när-fan-ger-ett-anbud. Läst 16 oktober 2015.

[5] ”Clownen Beppo”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/clownen-beppo. Läst 16 oktober 2015.

[6] Age (30 maj 1951). ”Klart för turnéer”. Dagens Nyheter: s. 32. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-05-30/142/32. Läst 3 juni 2018.

[7] ”Hjältar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14108&pos=463. Läst 6 maj 2016.

[8] Hl (22 maj 1953). ”Crazy på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-05-22/136/15. Läst 11 juli 2015.

[9] ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 16. 2 maj 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-05-02/117/16. Läst 20 januari 2016.

[10] ”'Blåjackor' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 13. 11 september 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-09-11/247/13. Läst 18 mars 2016.

[11] Schöier, Staffan; Stefan Wermelin och Thomas Winberg (2004). ”På scen”. Hasse & Tage. Svenska Ord & Co. Saga & Sanning.. sid. 277

[12] Barbro Hähnel (10 maj 1964). ”Kar de Mummas stjärnstall”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-05-10/125/23. Läst 22 augusti 2015.

[13] Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017.

[14] ”Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 49. 1 november 1968. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-11-01/298/49. Läst 21 juli 2015.

[15] Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016.

[16] ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015.

[17] Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015.

[18] ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24828&pos=166. Läst 12 juni 2015.

[19] Marcus Boldemann (24 september 1983). ”Succén är given - Strålande premiärer: Rasande rolig komedi”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-24/259/20. Läst 30 augusti 2015.

[20] Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015.

[21] Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015.

[22] Martin Nyström (5 september 1994). ”Magnifik Petra Nielsen i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/teater/magnifik-petra-nielsen-i-cabaret/. Läst 29 maj 2016.

[23] ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 28 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-28/351/22. Läst 19 december 2021.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]

[21]

[22]

[23]