Hoppa till innehållet

Hizbollah

Från Wikipedia
Hassan Nasrallah, var Hizbollahs ledare från 1992 och fram till sin död 27 september 2024.

Hizbollah (arabiska حزب الله, "Guds parti") är en militant shiamuslimsk organisation i Libanon, som även består av en politisk del och många sociala grenar. Den följer en shiaideologi inspirerad av ayatolla Ruhollah Khomeini, ledaren för den islamiska revolutionen i Iran. Hizbollah är allierad med Iran, Syrien, Ryssland, Nordkorea, Venezuela, Nicaragua och shiamiliser i Irak; med djupa militära och ekonomiska samarbeten.[1][2][3][4][5] Hizbollah framträdde först under inbördeskriget i Libanon som en milis av shiiter som var anhängare av ayatolla Khomeini samt utbildade, organiserade och finansierade av en kontingent ur Irans revolutionsgarde.[6] Hizbollahs två huvudsakliga mål är att utrota västerländsk kolonialism i Libanon, och att föra dem inför rätta som begick grymheter under kriget, särskilt falangister.[7][8] Hizbollah önskar se Israels upplösande, då de betraktar Israel som en olaglig statsbildning.[3][7][8] Dock ser man detta primärt som en "palestinsk fråga" och Hizbollahs tidigare ledare (Sayed) Hassan Nasrallah har sagt att man inte ämnar sabotera en eventuell framförhandlad tvåstatslösning.[9]

Hizbollah är officiellt listad som en terrororganisation av USA, Storbritannien, Australien, Israel, Paraguay, Uruguay, Venezuela, Nederländerna, Argentina, Kanada, Frankrike, Arabförbundet, Gulfstaternas samarbetsråd och Europeiska unionen[10]. Hizbollah har folkligt stöd bland shiiter i Libanon[11] och har mobiliserat demonstrationer med hundratusentals deltagare.[12][13][14] Dessutom mottar Hizbollah vapen, utbildning och ekonomiskt stöd från Iran[15][16] och har "agerat med Syriens välsignelse" sedan slutet av inbördeskriget.[12][17]

Hizbollahs väpnade gren misstänks ha legat bakom bombattentaten mot amerikanska och franska fredsbevarande trupper under det libanesiska inbördeskriget, bombningen av den israeliska ambassaden i Buenos Aires och kapningen av TWA Flight 847 den 14 juni 1985 som flög från Aten med destination Rom. Enligt Svenska Dagbladet, 13 juli 2006, har Hizbollah fått sin tunga militära utrustning av Iran, däribland raketartilleri och sjömålsrobotar som kom till bruk under striderna med Israel juli–augusti 2006. Denna militärmateriel fraktas genom Syrien till södra Libanon, vilket enligt SvD kräver den syriska regeringens aktiva deltagande. Hizbollah har sagt sig vara beredda att lägga ner sin militära gren om Israel återlämnar Shebaaområdet, släpper alla libanesiska fångar samt överlämnar kartor över de minfält som man lade ut i södra Libanon 1983–2000.[18]

Hizbollah, som började som enbart en milis, har växt till en organisation som har platser i Libanons regering, en radiostation och en TV-station, al-Manar,[19] med internationella sändningar och program för social utveckling.[20] Mellan 1992 och 2024 leddes organisationen av sayyed Hassan Nasrallah, dess generalsekreterare. Nasrallah dödades av israelisk militär i en attack mot Hizbollahs högkvarter.[21] Efter hans död pekades Nasrallahs kusin, Hashem Safieddine, ut som Hizbollahs nästa ledare. Denne dödades dock i en israelisk attack i början på oktober.[22]

Vid sidan av den militära rörelsen har Hizbollah en civil gren som har en social verksamhet med sjukhus, skolor, barnhem samt radio- och TV-stationer. Den politiska grenen av Hizbollah har (2023) 15 mandat i det libanesiska parlamentet och ingår i den libanesiska regeringen.

Partiet är framförallt aktivt i Bekaadalen, Beiruts södra förorter och södra Libanon. Organisationen finansieras till stora delar av näringslivsverksamhet, särskilt inom byggsektorn, och privata gåvor men antas också få medel av Iran och Syrien. Hizbollah har haft återkommande direkta strider med IDF men den 12 juli 2006 i samband med Libanonkriget 2006 bröt mer intensiva och långvariga strider ut.

Efter 2012 deltar Hizbollah med stridande trupp i det syriska inbördeskriget på Assad-regeringens sida och har därvid lidit betydande förluster i döda och sårade. Motståndet mot Israel har därför trappats ned dramatiskt. Arabvärldens tidigare stöd för organisationen har ersatts av en sekteristisk splittring mellan sunni och shia.

Karta över södra Libanon, med Blå linjen och Litanifloden, 2006

Hizbollah organiserar ett omfattande program för social utveckling och sköter sjukhus, nyhetstjänster och skolor.[15] Dess kampanj för återuppbyggnad ('Jihad Al Binna') ansvarar för många projekt för utveckling av ekonomi och infrastruktur i Libanon.[23]

Att få ett slut på Israels ockupation av södra Libanon var huvudsakligt fokus för Hizbollahs tidiga verksamhet.[12] Israel hade blivit militärt inblandat i Libanon i strider mot PLO, som hade flyttat in i södra Libanon efter att kastats ut från Jordanien. PLO hade attackerat Israel från södra Libanon under upptakten till inbördeskriget 1982, och Israel hade invaderat och ockuperat södra Libanon och belägrat Beirut.[24][25]

Därefter försökte Hizbollah köra ut Israel från Libanon. I början användes självmordsbombningar mot Israels militär (IDF) och även mot judiska och israeliska mål utanför Libanon.[26] Hizbollah anses ha varit bland de första islamiska motståndsgrupperna som använde taktiska självmordsbombare, mord och tillfångatagande av utländska soldater i Mellanöstern.[6][12] Men gradvis förvandlades Hizbollah till en paramilitär organisation och använde raketer, Katiusja, och andra sorters raketsystem och detonationer av sprängladdningar[2][27][28] istället för tillfångataganden,[29][30][31] mord,[30] kapningar,[32] och bombningar.[32][33][34] Hizbollah har också utsatts för mord och bortföranden av Israel.[32] Hizbollahs våldshandlingar karakteriseras av vissa länder som terroristattacker, medan andra ser dem som en motståndsrörelse som bedriver försvarskrigföring eller i religiös tolkning defensivt jihad.[35][36] Människorättsorganisationerna Amnesty International och Human Rights Watch har anklagat såväl Hizbollah som Israel för krigsförbrytelser mot civila i stridigheterna parterna emellan.[37]

Anhängare till Hizbollah rättfärdigar Hizbollahs attacker mot Israel på flera grunder. För det första rättfärdigar Hizbollah sina operationer mot Israel med motsvarande israeliska operationer mot civila libaneser och som proportionella svar på Israels ockupation av libanesiskt territorium.[35][38][39] Många av dessa attacker skedde medan Israel ockuperade södra delen av Libanon och höll det som en säkerhetszon i strid mot FN:s säkerhetsråds resolution 425. Israel drog sig ur stora delar av Libanon år 2000, men Libanon anser sig ha rätt till den omstridda Shebaadalen—ett 26 km² stort landområde. Dessutom har Hizbollah identifierat tre libanesiska fångar som hålls i israeliska fängelser som det vill få frigivna.[40] Slutligen anser Hizbollah att israel är en illegitim stat. Av dessa skäl anser många i Arabvärlden att de handlingar som Hizbollah utför mot Israel är rättfärdigade som defensivt jihad.[32][41] Fastän några arabländer (Egypten, Jordanien och Saudiarabien) har fördömt Hizbollahs aktioner, med uttalanden som "araberna och muslimerna har inte råd att tillåta en oansvarig och äventyrlig organisation som Hizbollah att dra in regionen i krig", och kallat Hizbollahs verksamhet "farlig äventyrspolitik,"[42] uppfattas Hizbollah som en legitim motståndsrörelse i stora delar av det libanesiska samhället och den arabiska och muslimska världen.[43]

Den 16 februari 1985 offentliggjorde sheik Ibrahim al-Amin Hizbollahs program. Enligt detta program (med titeln "Ett öppet brev: Hizballahs program") är organisationens tre målsättningar:[44]

  • Att driva ut amerikaner, fransmännen och deras allierade fullständigt från Libanon, och göra slut på varje kolonialistisk enklav i Libanon.
  • Att överlämna falangisterna till en rättvis makt och ställa dem alla inför rätta för de brott de har utfört mot muslimer och kristna.
  • Att tillåta alla söner av vårt folk att bestämma sin framtid och i full frihet välja det styrelseskick de önskar. Vi uppmanar dem alla att välja alternativet en islamisk regering, som ensam har förmåga att garantera rättvisa och frihet åt alla. Endast en islamisk regim kan stoppa alla framtida försök till imperialistisk infiltration i vårt land.

Programmet från 1985 tydliggör att Hizbollah avser att använda vapenmakt för att uppnå dessa mål och formulerar sina argument för denna åtgärd med hjälp av defensivt jihad.[45]

Hizbollahs shia-islamiska doktrin

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah bildades i början av 1980-talet, till stor del med hjälp av ayatolla Khomeinis anhängare, med syftet att sprida islamisk revolution.[46] Det följer en distinkt ver:sion av islamisk shiaideologi ("Willayat Al-Faqih") som har utvecklats av Khomeini, ledaren för den islamiska revolutionen i Iran.[1][2][3][4][5]

Översatta utdrag från Hizbollahs ursprungliga program från 1985 lyder:

Vi är sönerna av umman (den muslimska gemenskapen) ...
... Vi är en ummah kopplad till muslimerna i hela världen av den fasta doktrins- och religionsförbindelsen islam, vars budskap Gud ville skulle uppfyllas av profeternas sigill, det vill säga Muhammed. Vårt beteende dikteras för oss av juridiska principer som fastlagts av ljuset av en övergripande politisk föreställning definierad av den ledande juristen...Vad gäller vår kultur är den baserad på den heliga Koranen, sunna och domsluten från faqihn, som är vår källa till efterlevnad...[44]

Hizbollah hade ursprungligen som målsättning att omforma Libanon till en islamisk stat, men detta mål har senare övergivits. Nasrallah har citerats med orden: "Vi anser att villkoret för en islamisk stat är att ha en överväldigande folklig önskan, och vi menar inte femtio procent plus en, utan en stor majoritet. Och detta är inte tillgängligt i Libanon och blir troligen aldrig det."[6] Tvivel kvarstår dock.[17][47][48] Sedan den tidpunkten har Hizbollah omformats från en revolutionär rörelser till en samhällspolitisk rörelse av libanesiska shiiter och har accepterat den multikulturella situationen i Libanon. Denna transformering kallas "libanonisering".[49] Hizbollah är dock inte nöjda med de kvoter för olika konfessionella grupper som fastslås i Taifavtalet, på grund av att shiiternas ställning i staten är lägre än deras andel av befolkningen. Hizbollah förespråkar ett system med en person–en röst, men avser inte att tvinga det på de andra grupperna.[50]

Attityder, uttalanden och handlingar rörande Israel

[redigera | redigera wikitext]

Från bildandet av Hizbollah till idag[6][44][51][52][53] har utplåningen av staten Israel varit ett av organisationens främsta mål. Dess program från 1985 uppges säga "vår kamp tar slut först när denna entitet [Israel] är förintad."[44][54] I en intervju med Washington Post sade Nasrallah: "Jag är mot varje försoning med Israel. Jag erkänner inte ens närvaron av en stat som heter 'Israel'."[55] Under hela sin historia har Hizbollah också gjort uttalanden och utfört handlingar riktade mot USA, delvis på grund av USA:s stöd för Israel.[56]

Israels ockupation av Shebaaområdet, samt närvaron av libanesiska fångar i israeliska fängelser, anges ofta som rättfärdigande – och hävdas som en förevändning, enligt många[57][58][59] – för Hizbollahs fortsatta fientligheter mot Israel även efter Israels verifierade tillbakadragande från Libanon år 2000. Hizbollahs talesman Hassan Ezzedin hade dock detta att säga om ett israeliskt tillbakadragande från Shebaaområdet: "Om de lämnar Shebaa kommer vi inte att sluta bekämpa dem. ... Vårt mål är att befria Palestina till 1948 års gränser, ... De judar som överlever detta befrielsekrig kan åka tillbaka till Tyskland eller varhelst de kom från. De judar som bodde i Palestina före 1948 kommer att tillåtas leva som en minoritet och de kommer att tas om hand av den muslimska majoriteten."[60]

Hizbollah har förklarat att det skiljer mellan sionism och judendom. Hizbollahs parlamentsledamot Abdallah Qussayr hävdade att "Hizbollah aldrig har varit emot religioner. Hizbollah stödjer alla religioner, det stödjer dialog mellan trosriktningar och har inget problem med någon religion. Hizbollah anser att sionismen är fienden, inte judarna som folk eller religion."[61] Andra har tillskrivit Hassan Nasrallah antijudiska uttalanden. Nasrallah har citerats med orden "om [judarna] alla samlas i Israel, kommer det att bespara oss besväret att följa efter dem över hela världen."[62][63] Charles Glass uppger däremot att Nasrallah inte har sagt något sådan.[64]

I en intervju år 2003 besvarade Nasrallah frågor rörande de förnyade fredssamtalen mellan palestinierna och israelerna, och hävdade att han inte skulle blanda sig i vad han såg som "... främst en palestinsk fråga." I tal till sina anhängare ger han dock rationaliseringar för självmordsbombningar.[65] På samma sätt när han 2004 tillfrågades om han var beredd att leva med en tvåstatslösning mellan Israel och Palestina sade Nasrallah åter att han inte skulle sabotera vad som slutligen är en "... palestinsk fråga".[6] Han sade också att Hizbollah utanför Libanon endast skulle agera defensivt mot israeliska styrkor, och att Hizbollahs raketer anskaffades för att avvärja attacker mot Libanon.[66]

Organisation

[redigera | redigera wikitext]
Organisationskarta över Hizbollah, av Ahmad Nizar Hamzeh.

Det är omdiskuterat hur Hizbollahs organisation är beskaffad. Många Hizbollahledare har hävdat att rörelsen inte är en organisation, "eftersom dess medlemmar inte bär kort och inte uppbär några specifika ansvarsuppgifter",[67] och att rörelsen inte har "en tydligt definierad organisationsstruktur."

Hizbollahexperten Magnus Ranstorp rapporterar dock att Hizbollah faktiskt har en formell styrande struktur, och i enlighet med principen i velayat-e faqih "koncentrera den all myndighet och makt" till dess religiösa ledare, vilkas beslut "flyter från ulama nedför hela gemenskapen."

De högsta beslutande organen i Hizbollah var uppdelade mellan Majlis al-Shura (Rådgivande församlingen) som leddes av 12 högre präster med ansvar för taktiska beslut och översikt över Hizbollahs verksamhet i allmänhet runtom i Libanon, och Majlis al-Shura al-Karar (den Beslutande församlingen), ledd av Sheikh Muhammad Hussein Fadlallah och bestående av elva andra präster med ansvar för alla strategiska ärenden. Inom Majlis al-Shura fanns sju specialiserade kommittéer för ideologi, finanser, militär och politik, juridik, information och sociala ärenden. Majlis al-Shura och dessa sju kommittéer var sin tur avspeglade i vart och ett av Hizbollahs tre främsta operativa områden (Bekaadalen, Beirut och södern).[68]

Eftersom Irans högste ledare är den högsta religiösa auktoriteten har Hizbollahs ledare vänt sig till honom "för vägledning i fall där Hizbollahs kollektiva ledning var för splittrad i ärenden och misslyckades med att nå konsensus." Efter att Irans första högsta ledare, Khomeini, dött, utvecklade Hizbollahs styrande organ en mer "självständig roll" och vände sig mindre ofta till Iran.[68]

Politisk verksamhet

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah representerar, tillsammans med Amalrörelsen, större delen av shiagemenskapen i Libanon.[69] Till skillnad från Amal har dock Hizbollah inte avväpnat sig. Hizbollah deltar i Libanons parlament. I valet 2005 fick det 10,9 procent av parlamentsplatserna. Motstånds- och utvecklingsblocket, där Hizbollah ingår, fick alla 23 platser i södra Libanon, och totalt 35 platser, eller 27,3 procent av mandaten i hela landet.[70] När kommunalval hölls under första hälften av 2004 fick Hizbollah kontroll över 21 procent av kommunerna.[50]

Fastän Hizbollah hade gått med i den nya regeringen 2005 förblev man en kraftig motståndare till 14 mars-alliansen.[71] I november 2006 krävde Hizbollah, Free Patriotic Movement (FPM) och Amalrörelsen gemensamt upprättandet av en "nationell enighetsregering",[72][73] där de krävde nyval och en tredjedel av kabinettsplatserna, i praktiken veto.[74][75] När förhandlingarna med regeringskoalitionen misslyckades avgick fem ministrar från Hizbollah och Amal från sina poster. Den 1 december 2006 påbörjade dessa grupper en serie politiska protester och sittstrejker i motstånd mot premiärminister Fouad Sinioras regering.

Väpnad verksamhet

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah har en militär gren som kallas Al-Muqawama al-Islamiyya ("Det islamiska motståndet") och är möjlig sponsor för ett antal mindre kända militanta grupper, av vilka vissa kan vara fronter för Hizbollah självt.[2][76][77]

FN:s säkerhetsråds resolution 1559 krävde att miliserna skulle avväpnas[78] i och med Taifavtalet vid slutet av inbördeskriget i Libanon. Hizbollah avfärdade och protesterade mot resolutionen.[12][79] Den militära konflikten med Israel 2006 har ökat kontroversen. Att inte avväpna utgör ett brott mot resolutionen och avtalet.[80] De flesta shiiter anser att Hizbollahs vapen är en nödvändig och rättfärdigad del av motståndet, medan mindre än hälften av de andra religiösa grupperna stödjer tanken att Hizbollah borde behålla sina vapen efter Libanonkriget 2006.[81]

Bombningar, terrorism och kidnappningar

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah har anklagats av vissa länder för att vara ansvarigt för ett antal attacker och kidnappningar som har utförts sedan organisationen grundades i början av 1980-talet.[82][83][84] Bland dessa finns:

  • bombningen av USA:s ambassad i Beirut 1983[85]
  • bombningarna mot amerikanska och franska styrkor i Beirut 1983,[82][84] som av USA hävdas vara ett verk av Hizbollah. I övrigt råder ingen enighet om vem som bär ansvaret[85]
  • kidnappningar av västerländska, särskilt amerikanska, mål på 1980-talet,[84] mestadels anklagelser framförda av USA, Israel och Kanada, medan andra hävdar att andra grupper var ansvariga
  • kapningen av TWA Flight 847 år 1985[82] av en grupp med påstådda kopplingar till Hizbollah
  • anklagelserna från forskaren Robert A. Pape att "från 1982 till 1986 utförde Hizbollah 36 terroristattacker med totalt 41 självmordsbombare mot amerikanska, franska och israeliska politiska och militära mål i Libanon ... Sammantaget tog dessa attacker livet av 659 människor, av vilka de flesta var soldater som inte var i tjänst och saknade möjlighet att försvara sig, såsom de 241 amerikanska marinkårssoldater som blev dödade medan de sov."[86]
  • attacken mot Israels ambassad i Buenos Aires i Argentina 1992.[82][84]
  • bombningen av ett judiskt kulturcentrum i Argentina 1994.[82]

Dessa anklagelser förnekas av Hizbollah.[87][88][89]

Konflikt med Israel

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah har varit inblandat i flera fall av väpnad konflikt med Israel:

  • Under konflikten i södra Libanon 1982–2000 förde Hizbollah ett gerillakrig mot israeliska styrkor som ockuperade södra Libanon. Det slutade med att Israel drog sig ur i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 425 från 1978.[90] När deras förmenta allierade SLA kollapsade och Hizbollahs styrkor avancerade hastigt, drog de sig plötsligt tillbaka den 24 maj 2000 sex veckor före det utannonserade datumet 7 juli."[32] Hizbollah höll en segerparad, och dess popularitet i Libanon ökade.[91]
  • Den 25 juli 1993, efter att sju israeliska soldater dödats i södra Libanon, satte Israel igång Operation Accountability (i Libanon känt som Sjudagarskriget), under vilket IDF genomförde sina kraftigaste artilleri- och luftattacker mot södra Libanon sedan 1982. Det uttalade syftet med operationen var att utrota det hot som Hizbollah utgjorde och att tvinga civilbefolkningen norrut till Beirut för att sätta press på Libanons regering att kuva Hizbollah. Striderna slutade när ett oskrivet samförstånd uppnåddes av de krigande parterna. Det förefaller som samförståndet från 1993 innebar att Hizbollahs stridande inte skulle skjuta raketer mot norra Israel, medan Israel inte skulle attackera civilbefolkning eller civila mål i Libanon.[92]
  • I april 1996 inledde IDF Operation Grapes of Wrath, som syftade till att utplåna Hizbollahs bas i södra Libanon. Massakern den 18 april 1996 på över 100 libanesiska flyktingar på en FN-bas i Qana möttes av internationellt fördömande. Israels militär hävdade att massakern var ett misstag.[93] Slutligen undertecknade de två sidorna efter flera dagars förhandlingar en överenskommelse den 26 april 1996, som inbegrep en vapenvila mellan Israel och Hizbollah som skulle träda i kraft den 27 april. Båda sidor var eniga om att inte rikta sig mot civilbefolkningen, vilket innebar att Hizbollah skulle tillåtas att fortsätta sin militära verksamhet mot israeliska styrkor inom Libanon.[50][94]
  • År 2001 förde Hizbollah bort och dödade 3 israeliska soldater, vilkas kroppar utbyttes mot libanesiska fångar 2004.
  • Hizbollah grep 2006 tre IDF-soldater i närheten av den israelisk-libanesiska gränsen vilket utlöste Libanonkriget 2006.[95]
  • Libanonkriget 2006 var en 34 dagar lång militär konflikt i Libanon och norra Israel. De huvudsakliga parterna var Hizbollahs paramilitära styrkor och Israels militär. Konflikten började den 12 juli 2006 och fortsatte tills en FN-medlad vapenvila trädde i kraft den 14 augusti 2006. Hizbollah utförde tusentals attacker med katiusjaraketer mot orter i norra Israel, Israel flygbombarderade Libanesiska städer med bland annat multipelbomber.

Syriska inbördeskriget

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah deltar sedan 2012 med stridande trupp i det syriska inbördeskrigetAssad-regimens sida.[96] Mellan 2012 och 2015 har uppemot tvåtusen Hizbollah-soldater stupat och femtusen sårats.[97] Hizbollah har aktivt bekämpat alla försök av anti-Assadstyrkor att använda sig av libnesiskt territorium. Hizbollah har också tjänstgjort som iransk ställföreträdare i området. Vid ett antal tillfällen har Hizbollahs vapenkonvojer i Syrien angripits, något som Israel anklagats för. Angrepp mot dessa konvojer har också utförts av Jabhat al-Nusra. Hizbollahs stöd för Assad har gjort att man förlorat det stöd man hade från sunnimuslimer i sin kamp mot Israel och förvandlat den till en strikt shiitisk sekteristisk organisation.[98] Hizbollahs intervention i Syrien fördömdes 2013 av 14 mars-rörelsen för att den hotade att dra in Libanon i det syriska inbördeskriget.[99]

Vapenutrustning och numerär

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah har inte avslöjat sin väpnade styrka. Det har uppskattats av Mustafa Alani, säkerhetschef vid det Dubai-baserade Gulf Research Centre, att Hizbollahs militära styrka består av ungefär 1 000 medlemmar på heltid, tillsammans med ytterligare 6 000–10 000 frivilliga.[100] Enligt iranska källor har Hizbollah uppemot 65 000 stridande soldater.[101] Dess militära styrka anses vara större än Libanons armé.[102][103][104]

Hizbollah har Katiusja-raketer, som har en räckvidd på 29 km och bär en stridsspets på 15 kg. Hizbollah har också omkring 100 robotar med lång räckvidd. Bland dessa finns de iransktillverkade Fajr-3 och Fajr-5, den senare med en räckvidd på 75 km, vilket gör det möjligt att nå den israeliska hamnstaden Haifa, och Zelzal-1, med en uppskattad räckvidd på 150 km, som kan nå Tel Aviv. Fajr-3-robotar har en räckvidd på 40 km och en 45 kilograms stridsspets, och Fajr-5-robotar, som når upp till 72 km, har också 45 kilograms stridsspetsar.[100]

Enligt olika rapporter har Hizbollah pansarvärnsrobotar, nämligen de rysktillverkade 9K11 Maljutka, 9K111 Fagot, 9M113 Konkurs, 9K115-2 Metis-M, 9M133 Kornet, iransktillverkade Ra'ad (version av Maljutka), Towsan (version av Konkurs), Toophan (version av BGM-71 TOW) och europeisktillverkade MILAN-robotar. Dessa vapen har använts mot israeliska soldater och orsakat många av Israels förluster under Libanonkriget 2006.[105]

Hizbollah har luftvärnsvapen som luftvärnskanon ZU-23 och luftvärnsrobotarna Strela 2 och, som kan bäras och avfyras från skuldran.[106] Ett av de mest effektiva vapnen som har använts av Hizbollah har varit sjömålsroboten C-802.[107]

Under Libanonkriget 2006 avfyrade Hizbollah 3 970 raketer in i norra Israel under loppet av en månad, med 43 civila israeliska dödsfall som följd.[108] Hizbollahs företrädare har sagt att gruppens arsenal har återhämtat sig fullständigt från det tidigare kriget. Under den demonstration som hölls kort efter vapenvilan förklarade Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah att gruppen har "över 20 000 raketer tillgängliga."[109] Han talade också tillbakablickande om kriget och sade "Tel Aviv eller någon annanstans, vi var säkra på att vi kunde nå vilket hörn som helst eller ställe i det ockuperade Palestina och nu är vi säkra på att vi kan nå dem."(SIC)[110] Nasrallah har också antytt att Hizbollahs raketstyrka blev starkare under månaderna efter Libanonkriget 2006 än den hade varit under själva kriget.[111]

Målbedömning

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah har inte varit inblandad i någon självmordsbombning sedan Israel drog sig tillbaka från Libanon.[112][113] Efter 11 september-attackerna fördömde Hizbollah Al Qaida för att ha riktat sig mot det civila målet World Trade Center, men förhöll sig tyst om attacken mot Pentagon, som de vare sig stödde eller motsatte sig.[6][114] Hizbollah tog även avstånd från GIA:s massakrer i Algeriet, Al-Gama’a al-Islamiyyas attacker mot turister i Egypten,[115] och mordet på Nick Berg.[116] I en intervju med Washington Post år 2006 fördömde Nasrallah våld mot civila amerikaner.[114]

Fastän Hizbollah har tagit avstånd från vissa attacker på civila västerlänningar anklagas organisationen av vissa för bombningen av en synagoga i Argentina 1994. Den argentinske åklagaren Alberto Nisman, Marcelo Martinez Burgos, och deras "ungefär 45 medarbetare"[117] hävdade att Hizbollah och deras kontakter i Iran bar ansvaret för bombningen av ett judiskt kulturcentrum i Argentina 1994, där "åttiofem personer dödades och över 200 andra sårades."[118] I juni 2002, kort efter att Israels regering satte igång Operation Defensive Shield höll Nasrallah ett tal där han försvarade och hyllade självmordsbombningar mot israeliska mål av medlemmar av palestinska grupper för att de "skapar en avskräckning och utjämnande rädsla." Nasrallah hävdade att "i ockuperade Palestina finns ingen skillnad mellan en soldat och en civilperson, för de är alla inkräktare och ockupanter som har tillskansat sig marken."[6]

Attacker mot Hizbollah

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah har också varit mål för bombningar och kidnappningar. Bland dessa finns:

  • En bilbomb i Beirut 1985 riktades mot Hizbollahledaren Mohammad Hussein Fadlallah, men mordförsöket misslyckades. Det har hävdats att CIA var ansvarigt för denna attack.[119]
  • Sheikh Abdul Karim Obeid utsattes för ett misslyckat förgiftningsförsök 1987. Abdul insjuknade dock bara en kort tid. Det sägs att föremålet som förgiftats var en chokladbit. Vilka som var ansvariga för attacken är okänt.
  • Den 28 juli 1989 kidnappade israeliska kommandosoldater Sheikh Abdul Karim Obeid, ledaren för Hizbollah.[120] Detta ledde till att FN:s säkerhetsråd antog resolution 638, som fördömde allt gisslantagande från alla parter.
  • År 1992 attackerade israeliska helikoptrar en bilkonvoj i södra Libanon och dödade Hizbollahledaren Abbas al-Musawi, hans hustru, son, och fyra andra.[32]

Medieverksamhet

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah driver en satellit-TV-station, Al-Manar TV ("Fyren"), en radiostation al-Nour ("Ljuset") och en månatlig tidskrift Kabdat Alla ("Guds näve"). Al-Manar sänder från Beirut i Libanon.[121] Stationen startades av Hizbollah 1991[122] med hjälp av iransk finansiering.[123] Al-Manar, självutnämnd "Motståndets station" (qanat al-muqawama), är en nyckelspelare i det som Hizbollah kallar sin "psykologiska krigföring mot den sionistiska fienden"[123][124] och en del av Hizbollahs plan att sprida sitt budskap till hela arabvärlden.[123]

Al-Manars sändningar i Frankrike är förbjudna på grund av gynnande av förintelseförnekelse, vilket är brottsligt i Frankrike.[125][126][127] USA listar TV-nätverket Al-Manar som en terroristorganisation.[128]

Material som syftar till att ingjuta nationalistiska och islamiska principer i barn är en aspekt av Hizbollahs medieverksamhet.[129] Hizbollahs central Internetbyrå släppte 2003 ett TV-spel med titeln Special Force, där spelarna bedriver krig mot israeliska inkräktare och segraren blir landshjälte på jorden och martyr i himlen.[130]

Social verksamhet

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah organiserar också omfattande program för social utveckling, driver sjukhus, nyhetstjänster och skolor. De sociala verksamheterna har en central roll i partiets program. De flesta experter anser att Hizbollahs socialtjänst och sjukvårdsverksamhet omsätter hundratals miljoner dollar om året.[15]

Några av dess etablerade institutioner är: Emdadkommittén för islamisk välgörenhet,[131] Hizbollahs centrala presskontor, föreningen Al Jarha[132] och föreningen Jihad Al Binna.[133] Jihad Al Binnas kampanj för återuppbyggnad ansvarar för många projekt för utveckling av ekonomi och infrastruktur i Libanon.[134] Hizbollah har upprättat ett martyrinstitut (sociala föreningen Al-Shahid), som åtar sig att tillhandahålla levnadsomkostnader och utgifter för skolgång till familjer till personer som dör i strid.[135] I mars 2006, anmärkte en IRIN-nyhetsrapport från UNHCR: "Hizbollah har inte bara väpnade och politiska grenar - det ståtar också med ett omfattande program för social utveckling. Hizbollah driver för närvarande minst fyra sjukhus, tolv kliniker, tolv skolor och två jordbrukscentrum som tillhandahåller tekniskt stöd och utbildning till bönder. Det har också ett miljödepartement och ett omfattande socialhjälpsprogram. Sjukvården är också billigare än i de flesta av landets privata sjukhus och gratis för medlemmar i Hizbollah."[15]

Enligt CNN gjorde Hizbollah "allt som en stat borde göra, från att samla sopor till att driva sjukhus och reparera skolor."[136] I juli 2006 under kriget mot Israel, när det inte fanns rinnande vatten i Beirut, ordnade vattentillförseln runt staden. "Människor här [i södra Beirut] ser Hizbollah som en politisk rörelse och en socialtjänst lika mycket som det är en milis, i denna traditionellt fattiga shiabefolkning."[136] Efter kriget konkurrerade Hizbollah med den libanesiska regeringen om att rekonstruera förstörda områden. Enligt analytiker som den amerikanska universitetsprofessorn Judith Swain Harik har Jihad Al Binna vunnit den första striden om hjärtan och sinnen, till stor del eftersom de är de mest erfarna i Libanon på området återuppbyggnad.[137]

Finansiering

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollahs finansiella stöd är en kontroversiell fråga. Kritiker hävdar att organisationen får, eller har fått, omfattande stöd med tiotals miljoner dollar om året från Iran.[60] Hizbollah vidhåller att den huvudsakliga källan till dess inkomster kommer från donationer från muslimer.[138]

Shiiter i Libanon gör ofta zakat-bidrag omedelbart efter bön och ger en ytterligare gåva i gåvolåda för Hizbollah. Hizbollah mottar också ekonomiskt och politiskt stöd, samt vapen och träning, från Iran.[15][16][135] USA uppskattar att Iran har givit Hizbollah ungefär 60–100 miljoner amerikanska dollar om året i finansiellt stöd.[139]

Hizbollah har i stor utsträckning varit beroende av finansiering från shiitiska libanesiska diasporan i Västafrika, USA och, särskilt, området där Paraguay, Argentina och Brasilien möts.[140] Företrädare för USA:s polismakt hävdar att smugglare av olagliga cigaretter i USA kanaliserar miljontals dollar till Hizbollah.[141]

Hizbollah finansierar sin verksamhet bland annat genom att smuggla narkotika.[142][143][144]

Utrikesrelationer

[redigera | redigera wikitext]

Hizbollah har nära förbindelser med Iran.[145] De har också band till den alawitiska ledningen i Syrien, särskilt till president Hafez al-Assad (till dennes död 2000) och hans son och efterträdare Bashar al-Assad.[146] Fastän Hizbollah och Hamas inte har organisatoriska kopplingar tillhandahåller Hizbollah militär träning samt ekonomiskt och moraliskt stöd till denna sunnitiska palestinska grupp.[147] Huruvida det har förekommit samarbete eller någon relation mellan Hizbollah och al-Qaida har ifrågasatts.[148] Hizbollahs ledare förnekar att de har eller har haft förbindelser med al Qaida.[148][149] Dessutom anser vissa al Qaida-ledare, som Abu Musab al-Zarqawi[150] och wahhabitiska präster ser Hizbollah som avfällingar.[151][152] Säkerhetstjänstemän i USA spekulerar om att det har förekommit kontakter mellan Hizbollah och al Qaida-företrädare på låg nivå som har flytt från Afghanistan till Libanon.[148][153][154]

I april 2020 klassade tyska myndigheter den libanesiska islamistgruppen Hizbollah som en terroristorganisation. Tidigare särskiljde myndigheterna på den politiska och den väpnade grenarna, men i och med beslutet klassades organisationen i sin helhet som en terroristorganisation.[155] Beslutet togs efter att israeliska säkerhetstjänsten delade med sig av information till sin tyska motsvarighet om var Hizbollah förvarade hundratals kilo sprängmedel och underrättelse om penningtvätt-nätverk.[156]

Andra perspektiv

[redigera | redigera wikitext]
Områden i Libanon med majoritet shiiter, där Hizbollah är mest framträdande

I stora delar av arabvärlden ses Hizbollah som en legitim motståndsrörelse som har försvarat sitt land mot en israelisk ockupationsstyrka och genomgående har stått upp mot den israeliska armén.[6]

Enligt en opinionsmätning som publicerades av "Beirut Center for Research and Information" den 26 juli under Libanonkriget 2006 stödde 87 procent av libaneserna Hizbollahs kamp mot Israel. Detta var en ökning med 29 procentenheter från en liknande mätning som genomfördes i februari. 80 procent av de kristna som tillfrågades stödde Hizbollah, tillsammans med 80 procent av druserna och 89 procent av sunniterna.[157][158]

I en opinionsmätning som genomfördes bland vuxna libaneser 2004 gav 6 procent av de svarande okvalificerat stöd till uttalandet "Hizbollah borde avväpnas". 41 procent angav okvalificerad oenighet med uttalandet.[159]

En opinionsmätning bland boende på Gazaremsan och Västbanken antydde att 79,6 procent hade "en mycket bra syn" på Hizbollah.[160]

Opinionsmätningar bland vuxna jordanier i december 2005 och juni 2006 visade att 63,9 procent respektive 63,3 procent ansåg att Hizbollah var en legitim motståndsorganisation.[161] I mätningen från december 2005 ansåg 6 procent av vuxna jordanier att Hizbollah är terrorister.[162]

En opinionsmätning som utfördes av USA Today/Gallup i juli 2006 fann att 83 procent av de 1 005 tillfrågade amerikanerna beskyllde Hizbollah, åtminstone delvis, för Libanonkriget 2006, jämfört med 66 procent som i någon utsträckning skyllde på Israel. Dessutom ogillade 76 procent den militära aktion som Hizbollah genomförde i Israel, jämfört med 38 procent som ogillade Israels militära aktion i Libanon.[163] En opinionsmätning från augusti 2006 som genomfördes av ABC News och Washington Post fann att 68 procent av de 1 002 tillfrågade amerikanerna åtminstone delvis skyllde de civila förlusterna i Libanon under kriget 2006 på Hizbollah, jämfört med 31 procent som i någon mån skyllde på Israel.[163] En annan mätning i augusti 2006, utförd av CNN, visade att 69 procent av de 1 047 amerikaner som tillfrågades ansåg att Hizbollah är ovänligt sinnat mot, eller en fiende till, USA.[163]

Betecknande som terroristorganisation

[redigera | redigera wikitext]

Olika regeringar är oeniga om Hizbollahs ställning som legitim politisk enhet, en terroristgrupp eller både och. Genomgående i större delen av arabvärlden och den muslimska världen uppskattas Hizbollah som en legitim motståndsrörelse.[1]

Länderna nedan har officiellt listat Hizbollah till åtminstone någon del som en terroristorganisation.

Australien Hizbollahs organisation för yttre säkerhet [164]
Kanada Hela organisationen Hizbollah [165]
Israel Hela organisationen Hizbollah [166][167]
Nederländerna Hela organisationen Hizbollah [168][169]
Storbritannien Hizbollahs organisation för yttre säkerhet [170]
USA Hela organisationen Hizbollah [171]

År 2002 citerades tjänstemannen vid USA:s utrikesdepartement Christopher Ross när han förklarade att medan "Hizbollah-partiet och några av dess medlemmar utförde terrordåd tidigare", var "de handlingar som det utförde mot de israeliska styrkorna i södra Libanon inte terrorhandlingar."[172]

Europeiska unionen listar inte Hizbollah, eller någon grupp inom organisationen, som "terroristorganisation",[173][174] men den 10 mars 2005 antog Europaparlamentet en icke bindande resolution som erkände "tydlig bevisning" för "terroristaktiviteter av Hizbollah"[175] och uppmanade Europeiska unionens råd att beteckna Hizbollah som en terrororganisation och EU:s regeringar att sätta upp Hizbollah på sina svartlistor över terrorister, liksom unionen gjorde med den palestinska gruppen Hamas år 2003.[175] Rådet har dock varit tveksamt inför att göra detta, eftersom Frankrike, Spanien och Storbritannien fruktar att en sådan åtgärd skulle skada utsikterna till fredssamtal i Mellanöstern ytterligare.[175] Europeiska unionens råd benämner Imad Mugniyah som terrorist, och hävdar att han är Hizbollahs "högste säkerhetsbefäl".[176][173] Mitt under konflikten mellan Hizbollah och Israel 2006 avböjde Rysslands regering att ta med Hizbollah i en nyligen utfärdad lista över terroristorganisationer, och FSB:s chef Jurij Sapunov, sade att de endast listar organisationer som utgör "det största hot mot vårt lands säkerhet".[177] Innan listan offentliggjordes uppmanade Rysslands försvarsminister Sergej Ivanov "Hizbollah att sluta tillgripa terroristmetoder, däribland att angripa grannstater."[178]

Kvartettens fjärde medlem, FN, upprätthåller ingen sådan lista.[179]

Vissa andra länder har kritiserat Hizbollah och angivit terroristhandlingar, utan att hålla en sådan lista. Argentinska åklagare håller Hizbollah och deras ekonomiska bidragsgivare i Iran ansvariga för bombningen 1994 av ett judiskt kulturcentrum, som beskrevs av Associated Press som "den värsta terroristattacken på argentinsk mark", där "åttiofem personer dödades och mer än 200 andra sårades."[118] Den 24 februari 2000 fördömde Frankrikes premiärminister Lionel Jospin Hizbollahmedlemmars attacker mot israeliska styrkor i södra Libanon, och hävdade att de är "terrorism" och inte motståndshandlingar. "Frankrike fördömer Hizbollahs attacker, och alla sorters terroristangrepp som kan utföras mot soldater, eller möjligen mot Israels civilbefolkning."[180] Den 29 augusti 2006 skilde Italiens utrikesminister Massimo D'Alema mellan Hizbollahs grenar: "Förutom deras välkända terroristverksamhet har de även politisk ställning och är socialt engagerade."[181][182] Tyskland upprätthåller ingen oberoende lista över terroristorganisationer, utan väljer istället att anta EU:s gemensamma lista. Tyska tjänestemän har dock antytt att de troligen skulle stödja ett betecknande av Hizbollah som terroristorganisation.[183]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hezbollah, tidigare version.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hezbollah involvement in the Syrian Civil War, 31 december 2015.
  1. ^ [a b c] Jamail, Dahr (20 juli 2006). ”Hezbollah's transformation”. Asia Times. Arkiverad från originalet den 25 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190125233708/http://www.atimes.com/atimes/Middle_East/HG20Ak02.html. Läst 23 oktober 2007. 
  2. ^ [a b c d] Israel Ministry of Foreign Affairs (11 april 1996). ”Hizbullah”. http://www.mfa.gov.il/MFA/MFAArchive/1990_1999/1996/4/HIZBULLAH+-+11-Apr-96.htm. Läst 17 augusti 2006. 
  3. ^ [a b c] "FRONTLINE/WORLD . Lebanon - Party of God . Bullets to Ballot Box: A Story of Hezbollah . 1983" PBS. may 2003. 2 november 2007.
  4. ^ [a b] Rubenstein, Colin. "Australia is right to ban Hezbollah. Here's why." The Age. 2 juni 2003. 24 februari 2007.
  5. ^ [a b] "National Geographic News Photo Gallery: Hezbollah, Igniting Conflict." National Geographic News. 24 februari 2006.
  6. ^ [a b c d e f g h] Adam Shatz (29 april 2004). ”In Search of Hezbollah”. The New York Review of Books. http://www.nybooks.com/articles/17060. Läst 14 augusti 2006. 
  7. ^ [a b] Kashi, Roei. "The Standford Review - January 12, 2007." Arkiverad 10 november 2007 hämtat från the Wayback Machine. The Stanford Review. 12 januari 2007. 1 november 2007.
  8. ^ [a b] Stalinsky, Steven. "An Islamic Republic Is Hezbollah's Aim." Arkiverad 10 november 2007 hämtat från the Wayback Machine. The New York Sun. 2 augusti 2006. 1 november 2007
  9. ^ The New York Review of Books, In Search of Hezbollah, 2004-04-29
  10. ^ Pawlak, Justyna. ”EU adds Hezbollah's military wing to terrorism list” (på amerikansk engelska). U.S.. https://www.reuters.com/article/us-eu-hezbollah/eu-adds-hezbollahs-military-wing-to-terrorism-list-idUSBRE96K0DA20130722. Läst 7 maj 2018. 
  11. ^ Briefing: Lebanese Public Opinion Arkiverad 18 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ [a b c d e] Westcott, Kathryn (4 april 2002). ”Who are Hezbollah”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/1908671.stm. Läst 11 augusti 2006. 
  13. ^ "Huge Beirut protest backs Syria." BBC News. 8 mars 2005. 7 februari 2007.
  14. ^ Stack, Megan K. Lebanon boils as Hezbollah leads protest Chicago Tribune news. 24 januari 2007. 7 februari 2007.
  15. ^ [a b c d e] UN Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (29 mars 2006). ”LEBANON: The many hands and faces of Hezbollah”. http://www.irinnews.org/report.asp?ReportID=52494&SelectRegion=Middle_East. Läst 17 augusti 2006. 
  16. ^ [a b] Iranian official admits Tehran supplied missiles to Hezbollah
  17. ^ [a b] ”Hezbollah (a.k.a. Hizbollah, Hizbu'llah)”. Council on Foreign Relations. 17 juli 2002. Arkiverad från originalet den 27 september 2006. https://web.archive.org/web/20060927093727/http://www.cfr.org/publication/9155/. Läst 6 oktober 2006. 
  18. ^ Göteborgs-Posten, Libanon fungerar inte, säger parlamentariker, 2006-07-29
  19. ^ ”Två israeliska soldater dödade i eldgivning”. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tva-israeliska-soldater-dodade-i-eldgivning/. Läst 28 januari 2015. 
  20. ^ Deeb, Lara (31 juli 2006). ”Hizballah: A Primer”. Middle East Report. Arkiverad från originalet den 20 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100620045425/http://merip.org/mero/mero073106.html. Läst 31 juli 2006. 
  21. ^ ”Hizbollahs högste ledare Nasrallah är död”. SVT Nyheter. 28 september 2024. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/oklart-lage-kring-nasrallah-efter-israel-havdat-hans-dod. Läst 9 oktober 2024. 
  22. ^ ”Netanyahu: Tilltänkta Nasrallah-efterträdaren dödad”. DN.se. 8 oktober 2024. https://www.dn.se/varlden/israel-utokar-offensiven-i-libanon-ny-hizbollah-topp-uppges-ha-dodats/. Läst 9 oktober 2024. 
  23. ^ Sachs, Susan. The New York Times. Helping Hand of Hezbollah Emerging in South Lebanon. Arkiverad 9 september 2006 hämtat från the Wayback Machine. March 30, 2000.
  24. ^ Luft, Gal (2000-09-01). ”Israel's Security Zone in Lebanon - A Tragedy?” (på engelska). Middle East Quarterly. https://www.meforum.org/70/israels-security-zone-in-lebanon-a-tragedy. Läst 11 april 2021. 
  25. ^ Gross, Judah Ari. ”IDF to recognize 18-year occupation of south Lebanon as official campaign” (på amerikansk engelska). www.timesofisrael.com. https://www.timesofisrael.com/idf-to-recognize-18-year-occupation-of-south-lebanon-as-official-campaign/. Läst 11 april 2021. 
  26. ^ Pape, Robert (2005). Dying to win: the strategic logic of suicide terrorism. Random House. ISBN 1-4000-6317-5  Specifically: "Suicide Terrorist Campaigns, 1980-2003", Appendix 1. (Page 253 of Australian paperback edition, published by Scribe Publications)
  27. ^ Zionism and Israel - Encyclopedic Dictionary, Hezbollah Definition
  28. ^ Hezbollah – the real story[död länk]
  29. ^ ”Israelis Held by the Hizbullah” (på english). Israel MFA. 1 januari 2004. http://www.mfa.gov.il/MFA/MFAArchive/2000_2009/2001/2/Israelis+Held+by+the+Hizbullah+-+Oct+2000-Jan+2004.htm. Läst 7 augusti 2006. 
  30. ^ [a b] H. CON. RES. 190, 1st session, 101st congress (4 augusti 1989). ”Expressing the sense of the Congress over the reported murder of Lieutenant Colonel William Higgins and Hezbollah-sponsored terrorism.”. The Library of Congress. Arkiverad från originalet den 4 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160704232744/http://thomas.loc.gov/cgi-bin/query/z?c101:H.CON.RES.190:. Läst 8 augusti 2006. 
  31. ^ ”Telegraph, 2004/2/21”. Arkiverad från originalet den 24 april 2008. https://web.archive.org/web/20080424022820/http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=%2Fnews%2F2004%2F02%2F21%2Fwhizb21.xml&sSheet=%2Fnews%2F2004%2F02%2F21%2Fixworld.html. Läst 15 augusti 2021. 
  32. ^ [a b c d e f] ”Timeline: Lebanon”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/country_profiles/819200.stm. 
  33. ^ United States Department of State, April 2005. Arkiverad 25 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine.
  34. ^ ”On this day” (på english). BBC News. 26 juli 1994. http://news.bbc.co.uk/onthisday/low/dates/stories/July/26/newsid_2499000/2499619.stm. Läst 26 juli 2006. 
  35. ^ [a b] Hizbullah: Views and Concepts
  36. ^ Statement of purpose
  37. ^ Katie Fretland (14 september 2006). ”Amnesty: Hezbollah committed war crimes against Israel”. TheGlobeandMail.com/AP. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525095830/http://www.theglobeandmail.com/subscribe.jsp?art=842583. Läst 19 maj 2007. 
  38. ^ CIVILIAN PAWNS, Laws of War Violations and the Use of Weapons on the Israel-Lebanon Border
  39. ^ ISRAEL/LEBANON "OPERATION GRAPES OF WRATH"
  40. ^ Hezbollah's Apocalypse Now
  41. ^ Thisreen (Syrian newspaper) June 21, 1999, reprinted by MEMRI Secretary General of Hizbullah Discusses the New Israeli Government and Hizbullah’s Struggle Against Israel Arkiverad 30 september 2008 hämtat från the Wayback Machine. Accessed July 30, 2006
  42. ^ The Jerusalem Post (17 juli 2006). ”Arab world fed up with Hizbullah”. https://www.jpost.com/middle-east/arab-world-fed-up-with-hizbullah. Läst 17 augusti 2006. 
  43. ^ ”Death and destruction are Hezbollah's goals”. The Boston Globe. 8 augusti 2006. http://www.boston.com/news/world/middleeast/articles/2006/08/08/death_and_destruction_are_hezbollahs_goals/. Läst 21 mars 2007. 
  44. ^ [a b c d] author unknown. ”The Hizballah Program”. provided by standwithus.com (StandWithUs). Arkiverad från originalet den 29 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071029000205/http://www.standwithus.com/pdfs/flyers/hezbollah_program.pdf. Läst 29 oktober 2007. 
  45. ^ Qassem, (2005) page 39
  46. ^ Wright, Robin (13 juli 2006). ”Options for U.S. Limited As Mideast Crises Spread”. Washington Post. sid. A19. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/07/12/AR2006071201557.html. 
  47. ^ US Department of State Background Information on Foreign Terrorist Organizations Accessed August 15, 2006
  48. ^ "Lebanese prime minister: There will be no coup." CNN.com. 30 november 2006.
  49. ^ Staying the Course: the "Lebanonization" of Hizbollah - the integration of an Islamist movement into a pluralist political system
  50. ^ [a b c] Cobban, Helena "Hizbullah’s New Face." Arkiverad 3 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine. Boston Review. Accessed February 2, 2007. Originally published in the April/May 2005 issue of Boston Review.
  51. ^ United Nations Document A/54/723 S/2000/55, citing Al Hayyat, 30 October 1999 Letter dated 25 January 2000 from the Permanent Representative of Israel to the United Nations addressed to the Secretary-General Arkiverad 10 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine. Accessed August 17, 2006
  52. ^ The Brunswickan Online. ”Hizbollah promises Israel a blood-filled new year, Iran calls for Israel's end”. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2006. https://web.archive.org/web/20061016143445/http://www.unb.ca/web/bruns/9900/issue14/intnews/israel.html.  (Student newspaper)
  53. ^ Public Safety and Emergency Preparedness Canada Listed Entities - Hizballah Arkiverad 19 november 2006 hämtat från the Wayback Machine. Accessed July 31, 2006
  54. ^ this text is reportedly in the original Arabic-language manifesto but not in the original translation, nor found on Hezbollah website, according to the pro-Israel, anti-Hezbollah website where the text appears.
  55. ^ ”Said Hassan Nasrallah Q&A: What Hezbollah Will Do”. The Washington Post. 20 februari 2000. Arkiverad från originalet den 9 september 2006. https://web.archive.org/web/20060909060136/http://www.library.cornell.edu/colldev/mideast/hzblhnsr.htm. Läst 8 augusti 2006. 
  56. ^ Interview in July 1985, quoted in Martin Kramer, The Oracle of Hizbullah: Sayiid Muhammad Husayn Fadlallah, Part II, in Spokesmen for the Despised: Fundamentalist Leaders of the Middle East, ed. R. Scott Appleby (Chicago University of Chicago Press, 1997), p.8
  57. ^ Joshua Mitnick. Behind the dispute over Shebaa Farms, Christian Science Monitor, August 22, 2006.
  58. ^ Flashpoint farmland , The Guardian, May 10, 2006.
  59. ^ "Central to this issue is Hizballah’s claim, which was also espoused by Lebanon’s former pro-Syrian government, that the disputed Shebaa Farms are Lebanese rather than Syrian territories and are occupied by Israel. Therefore, Hizballah maintains that it is a legitimate resistance movement fighting for the liberation of Lebanese territory. Under this pretext, Hizballah, supported by some Lebanese parties, could argue that it is not a militia and thus it is outside the jurisdiction of Resolution 1559." Robert Rabil. Reinforcing Lebanon’s Sovereignty, Washington Institute for Near East Policy, November 8, 2005.
  60. ^ [a b] ”IN THE PARTY OF GOD Are terrorists in Lebanon preparing for a larger war? by Jeffrey Goldberg”. The New Yorker. 14 oktober 2002. Arkiverad från originalet den maj 7, 2009. https://www.webcitation.org/5gbBkEx6J?url=http://www.jeffreygoldberg.net/articles/tny/a_reporter_at_large_in_the_par.php. Läst 3 mars 2007. 
  61. ^ ”Anti-Zionist Rabbis Join Hizbullah and Hamas At Beirut Pro-Palestinian Convention”. Middle East Media Research Institute. 23 februari 2005. Arkiverad från originalet den 24 november 2005. https://web.archive.org/web/20051124162249/http://memritv.org/Transcript.asp?P1=570. Läst 26 november 2007. 
  62. ^ ”The Enemy Within”. New York Times. 23 maj 2004. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9B0CEEDB1F3CF930A15756C0A9629C8B63&sec=&spon=&pagewanted=1. 
  63. ^ Chayban, Badih "Nasrallah alleges 'Christian Zionist' plot." The Daily Star (Beirut). 23 oktober 2002
  64. ^ http://www.lrb.co.uk/v28/n19/letters.html
  65. ^ Hersh, Seymour (18 juli 2003). ”The Syrian Bet”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/fact/content/articles/030728fa_fact. Läst 7 augusti 2006. 
  66. ^ Macvicar, Sheila (16 mars 2003). ”Interview With Sheikh Hassan Nasrallah”. CNN. http://transcripts.cnn.com/TRANSCRIPTS/0303/16/sun.11.html. Läst 1 augusti 2006. 
  67. ^ al-Nahar al-Arabi walduwali, 10-16 juni 1985; and La Revue du Liban, 27 July-3 August 1985. quoted in Ranstorp, Hizb'allah in Lebanon, (1997), p.41
  68. ^ [a b] Ranstorp, Hizb'allah in Lebanon, (1997), p.45
  69. ^ Seelye, Kate (1 april 2005). ”Lebanon's religious mix”. PBS Frontline World. http://www.pbs.org/frontlineworld/dispatches/lebanon.syria/seelye2.html. Läst 28 juli 2006. 
  70. ^ Lebanon: Angus Reid Global Monitor
  71. ^ The Counter-revolution of the Cedars Arkiverad 16 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  72. ^ "Nasrallah Warns of 'Street Demonstrations' if National Unity Government is not Formed"
  73. ^ "Aoun calls for national unity government" Arkiverad 15 december 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  74. ^ San Francisco Chronicle (December 15, 2006). "In Lebanon, Saniora stiffens his resistance". Retrieved December 18, 2006.
  75. ^ Reuters (December 18, 2006). "Lebanon opposition demands early elections" Arkiverad 31 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Retrieved December 18, 2006.
  76. ^ US Department of State (8 oktober 1999). ”Background Information on Foreign Terrorist Organizations”. Arkiverad från originalet den 27 mars 2002. https://web.archive.org/web/20020327121139/http://www.state.gov/s/ct/rls/rpt/fto/2801.htm. Läst 5 februari 2007. 
  77. ^ Canada Gazette (12 februari 2003). ”Canada Gazette Vol. 137, no 1”. Arkiverad från originalet den 4 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080604075949/http://canadagazette.gc.ca/partII/2003/20030213-x/html/sor53-e.html. Läst 25 juli 2006. 
  78. ^ United Nations Security Council (2 september 2004). ”Resolution 1559 (2004)”. http://daccess-ods.un.org/access.nsf/Get?Open&DS=S/RES/1559%20(2004)&Lang=E&Area=UNDOC. Läst 1 maj 2007. ”3. Calls for the disbanding and disarmament of all Lebanese and non- Lebanese militias” 
  79. ^ Intelligence and Terrorism Information Center at the Center for Special Studies (Israeli) (7 september 2005). ”Hezbollah has no intention to disarm”. Arkiverad från originalet den 29 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120729110434/http://www.terrorism-info.org.il/en/article/19162. Läst 1 maj 2007. 
  80. ^ "Hezbollah: Hezbollah and the Recent Conflict." Arkiverad 4 maj 2007 hämtat från the Wayback Machine. ADL. 29 september 2006. 26 juni 2007.
  81. ^ ”Briefing: Lebanese Public Opinion”. September-October 2006. Arkiverad från originalet den 18 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120118214528/http://www.mideastmonitor.org/issues/0609/0609_6.htm. Läst 8 oktober 2007. 
  82. ^ [a b c d e] Hezbollah Arkiverad 27 september 2006 hämtat från the Wayback Machine. CFR.org Staff, the US Council on Foreign Relations, 2006-07-17
  83. ^ Hezbollah Attacks Since May 2000 Arkiverad 25 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine. Mitchell Bard, the Jewish AIJAC, 2006-07-24
  84. ^ [a b c d] Terrorism - In the Spotlight: Hezbollah (Party of God) Michael Donovan, Center for Defense Information cdi.org, 2002-02-25
  85. ^ [a b] "Timeline of Hezbollah Violence." CAMERA: Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America. 17 juli 2006. 18 november 2006. Later reprinted in On Campus magazine's Fall 2006 issue and attributed the article to author Gilead Ini.
  86. ^ Pape, Robert A., Dying to Win : The Strategic Logic of Suicide Terrorism , Random House, 2005 p.129
  87. ^ Sites, Kevin (Scripps Howard News Services). "Hezbollah denies terrorist ties, increases role in government Arkiverad 4 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine." 2006-01-15
  88. ^ "Frontline: Target America: Terrorist attacks on Americans, 1979-1988", PBS News, 2001. Accessed 4 February 2007
  89. ^ Hezbollah again denies involvement in deadly Buenos Aires bombing BEIRUT, March 19 (AFP)
  90. ^ UN.
  91. ^ Se:
  92. ^ ”ISRAEL/LEBANON, Unlawful Killings During Operation "Grapes of Wrath"”. BBC News. 24 juli 1996. Arkiverad från originalet den 12 april 2006. https://web.archive.org/web/20060412012958/http://web.amnesty.org/library/Index/engMDE150421996. Läst 24 oktober 2007. 
  93. ^ ”History of Israel's role in Lebanon”. BBC News. 1 april 1998. http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/72493.stm. Läst 24 oktober 2007. 
  94. ^ ”Operation Grapes of Wrath”. ynetnews. 1 augusti 2006. http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3284744,00.html. Läst 24 oktober 2007. 
  95. ^ Myre, Greg and Steven Erlanger. "Israelis Enter Lebanon After Attacks." The New York Times. 13 July 2006. 21 October 2007.
  96. ^ [1]
  97. ^ מגפיים בבוץ: סופה של מלחמת האזרחים בסוריה לא נראה באופק
  98. ^ Abdo, Geneive (7 juni 2013). ”Why Sunni-Shia conflict is worsening”. June 7, 2013 (cnn.com). http://www.cnn.com/2013/06/07/opinion/abdo-shia-sunni-tension/index.html. Läst 12 september 2013. 
  99. ^ "March 14, PSP slam Hezbollah activities in Syria".
  100. ^ [a b] July 18th - - Agence France Presse - Analysis: Hezbollah a force to be reckoned with Arkiverad 7 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  101. ^ ”پیشنهاد عربستان برای تشکیل نیروی مقابله با حزبالله”. http://www.farsnews.ir/newstext.php?nn=13911026001114. 
  102. ^ Morris, Loveday; Haidamous, Suzan (12 juni 2013). ”For Lebanon's Sunnis, growing rage at Hezbollah over role in Syria”. Washington Post. Arkiverad från originalet den 5 november 2013. https://web.archive.org/web/20131105065531/http://articles.washingtonpost.com/2013-06-12/world/39922185_1_aleppo-war-soccer-stadium. Läst 9 januari 2016. 
  103. ^ ”Hezbollah Upsets The Balance in Lebanon”. VOA. 14 juni 2013. Arkiverad från originalet den juni 21, 2013. https://web.archive.org/web/20130621233109/http://www.voanews.com/content/lebanon-syria-hezbollah/1682124.html. Läst januari 9, 2016. 
  104. ^ Barnard, Anne (20 maj 2013). ”Hezbollah's Role in Syria War Shakes the Lebanese”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2013/05/21/world/middleeast/syria-developments.html?pagewanted=all&_r=0. 
  105. ^ ”Missiles neutralizing Israeli tanks”. Associated Press. 18 mars 2007. http://abcnews.go.com/International/wireStory?id=2275334. 
  106. ^ ”Hezbollah Reportedly Acquires SA-18 SAMs”. Middle East Intelligence Bulletin. 1 april 2003. Arkiverad från originalet den 10 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090110201645/http://www.meib.org/articles/0304_l2.htm. 
  107. ^ Hezbollah missile threat assessed
  108. ^ https://web.archive.org/web/20060919234915/http://web.amnesty.org/library/Index/ENGMDE020252006?open&of=ENG-LBN Amnesty International: Hizbullah’s attacks on northern Israel
  109. ^ ”Hezbollah leader appears in public”. Al Jazeera. 25 september 2006. Arkiverad från originalet den 19 december 2007. https://web.archive.org/web/20071219031544/http://english.aljazeera.net/English/archive/archive?ArchiveId=36195. Läst 27 november 2007.  Hezbollah leader appears in public
  110. ^ http://english.aljazeera.net/NR/exeres/2304E972-9584-4724-8242-35B396DAFE98.htm
  111. ^ http://english.aljazeera.net/NR/exeres/7C4CF294-2386-4374-8DEA-47890CC083EE.htm
  112. ^ Hezbollah Operations from the Israeli-Lebanese Border Since the Israeli Withdrawal from Lebanon Arkiverad 29 september 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  113. ^ Timeline of Hezbollah operations
  114. ^ [a b] Wright, Robin. ”Inside the Mind of Hezbollah”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/07/14/AR2006071401401.html. Läst 1 augusti 2006. 
  115. ^ Hizbollahs fördömande av mord på civila i Egypten och Algeriet beskrivs i Saad-Ghorayeb, s. 101.
  116. ^ Usher, Sebastian. ”Muted Arab reaction to Berg beheading”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/3710057.stm. Läst 27 juli 2006. 
  117. ^ Larry Luxner (4 mars 2006). ”AMIA Probe Was Botched: Argentina”. The Jewish Week. Arkiverad från originalet den 15 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100715134115/http://www.thejewishweek.com/news/newscontent.php3?artid=10589. Läst 5 februari 2007. 
  118. ^ [a b] "Argentine prosecutors: Arrest former Iranian president." Arkiverad 18 december 2011 hämtat från the Wayback Machine. Jerusalem Post, 2006-10-26, "Prosecutor Alberto Nisman told a news conference that the decision to attack the center 'was undertaken in 1993 by the highest authorities of the then-government of Iran.' He said the actual attack was entrusted to the Lebanon-based group Hezbollah."
  119. ^ ”Did A Dead Man Tell No Tales?”. Time Magazine. 12 oktober 1987. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.today/20120525095851/http://www.time.com/time/printout/0,8816,965712,00.html. Läst 27 november 2007. 
  120. ^ http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/UN/unres638.html
  121. ^ Elise Labott and Henry Schuster (2006). ”Lebanese media outlets' assets blocked”. cnn.com. http://www.cnn.com/2006/WORLD/meast/03/23/hezbollah.tv/index.html. 
  122. ^ ”Terrorist Television Hezbollah has a worldwide reach”. National Review Online. 22 december 2004. http://www.nationalreview.com/comment/jorisch200412220812.asp. Läst 31 mars 2007. 
  123. ^ [a b c] Avi Jorisch (Winter 2004). ”Al-Manar: Hizbullah TV, 24/7”. Middle East Quarterly. http://www.meforum.org/article/583. Läst 3 september 2006. 
  124. ^ ”Al-Manar Television”. Arkiverad från originalet den 10 april 2003. https://web.archive.org/web/20030410115717/http://web.manartv.org/html/about.html. Läst 27 mars 2007. 
  125. ^ Full Text of the decision (på franska) Arkiverad 17 december 2004 hämtat från the Wayback Machine.
  126. ^ Press Release (på franska) Arkiverad 17 december 2004 hämtat från the Wayback Machine.
  127. ^ France pulls plug on Arab network
  128. ^ Bureau of International Information Programs, U.S. Department of State (December 14, 2004). "United States Adds Al-Manar TV Network to Terrorism List" Arkiverad 16 december 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Retrieved February 28, 2007.
  129. ^ Roee Nahmias (31 August 2006). ”Hizbullah presents”. ynetnews.com. http://www.ynetnews.com/articles/7340,L-3297896,00.html. Läst 25 februari 2007. 
  130. ^ Video Game at Arkiverad 23 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  131. ^ Emdad committee for Islamic Charity
  132. ^ Al Jarha Association
  133. ^ Jehad Al Benaa Developmental Association
  134. ^ JoMarie Fecci, Washington Report on Middle East Affairs: Despite End of Lebanon’s Long Civil War, Low-Level Conflict Continues Around Israeli-Occupied Zone'
  135. ^ [a b] Edward Cody and Molly Moore (14 augusti 2006). ”The Best Guerrilla Force in the World”. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/08/13/AR2006081300719.html?nav=rss_world. 
  136. ^ [a b] CNN (25 juli 2006). ”Hezbollah's secret weapon”. http://www.cnn.com/2006/WORLD/meast/07/24/schuster.hezbollah/index.html. Läst 25 juli 2006. 
  137. ^ Jackson Allers (12 september 2006). ”Hezbollah Ahead of Govt Again”. ipsnews.net. Arkiverad från originalet den 10 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070310161043/http://ipsnews.net/news.asp?idnews=34687. Läst 19 maj 2007. 
  138. ^ Washington Post, December 20, 2004 Lebanese Wary of a Rising Hezbollah Accessed August 8, 2006
  139. ^ ”Hezbollah's Global Finance Network: The Triple Frontier”. 26 januari 2024. Arkiverad från originalet den 19 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090719233310/http://www.meib.org/articles/0201_l2.htm. Läst 7 augusti 2006. 
  140. ^ Hezbollah's Global Finance Network: The Triple Frontier Arkiverad 19 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  141. ^ Cigarette Smuggling Linked to Terrorism, The Washington Post
  142. ^ ”Politico: Obama's Department of Justice Stalled Hezbollah Investigation to Secure Nuclear Deal with Iran” (på amerikansk engelska). Snopes.com. https://www.snopes.com/news/2017/12/22/politico-obama-administration-stalled-hezbollah-investigation/. Läst 7 maj 2020. 
  143. ^ Rotella, Sebastian (13 december 2011). ”How Hezbollah Profits from U.S. Cocaine Sales” (på amerikansk engelska). The Atlantic. https://www.theatlantic.com/international/archive/2011/12/how-hezbollah-profits-us-cocaine-sales/334338/. Läst 7 maj 2020. 
  144. ^ Ulrike Putz. ”Libanon: Wie die Hisbollah Drogengeld wäscht - DER SPIEGEL - Politik” (på tyska). www.spiegel.de. https://www.spiegel.de/politik/ausland/libanon-wie-die-hisbollah-drogengeld-waescht-a-803731.html. Läst 7 maj 2020. 
  145. ^ Halliday, Fred. "A Lebanese fragment: two days with Hizbollah." Arkiverad 20 augusti 2006 hämtat från the Wayback Machine. openDemocracy. 20 juli 2006. 17 februari 2007.
  146. ^ Gambill, Gary. "Syria and Hezbollah: A Loveless Alliance." Arkiverad 17 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine. Mideast Monitor. 4 mars 2005. 17 februari 2007. Originally published in The National Post (Toronto).
  147. ^ ”Israel-Hamas-Hezbollah: The Current Conflict”. CRS Report for Congress. 21 juli 2006. http://www.fas.org/sgp/crs/mideast/RL33566.pdf. Läst 8 september 2024. 
  148. ^ [a b c] Tehran, Washington, And Terror: No Agreement To Differ Arkiverad 10 oktober 2006 hämtat från the Wayback Machine. by A. W. Samii, Middle East Review of International Affairs, Volume 6, No. 3, September 2002 - citing Al-Majallah, March 24-March 30, 2002 and Al-Watan March 19, 2002
  149. ^ Stinson, Jeffrey. "Minister: Hezbollah doesn't need al-Qaeda's help fighting Israel in Lebanon." USATODAY.com. 28 juli 2006. 17 februari 2006.
  150. ^ BBC News (2 juni 2006). ”'Zarqawi tape' urges Sunni unrest”. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/5040974.stm. Läst 26 juli 2006. 
  151. ^ Jerusalem Post, August 5, 2006 Saudi religious leader blasts Hizbullah Arkiverad 3 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine. Accessed August 6, 2006
  152. ^ Nimir, Suleiman. "Middle East Online."[död länk] 4 August 2006. 17 February 2007.
  153. ^ CBS News (26 juli 2002). ”Terrorism Alliance?”. http://www.cbsnews.com/stories/2002/07/26/attack/main516585.shtml. Läst 26 juli 2006. 
  154. ^ Mike Boettcher, Henry Schuster (13 augusti 2003). ”New terror alliance suspected in Iraq”. CNN World News. http://www.cnn.com/2003/WORLD/meast/08/13/iraq.terror/. Läst 26 juli 2006. 
  155. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”German government bans Hezbollah — Interior Ministry | DW | 30.04.2020” (på brittisk engelska). DW.COM. https://www.dw.com/en/german-government-bans-hezbollah-interior-ministry/a-53287126. Läst 1 maj 2020. 
  156. ^ ”Mossad gave Berlin intel on Hezbollah ops on German soil ahead of ban — report” (på amerikansk engelska). www.timesofisrael.com. https://www.timesofisrael.com/mossad-gave-berlin-intel-on-hezbollah-ops-on-german-soil-ahead-of-ban-report/. Läst 4 maj 2020. 
  157. ^ Blanford, Nicholas (28 juli 2006). ”Israeli strikes may boost Hizbullah base”. Christian Science Monitor. http://www.csmonitor.com/2006/0728/p06s01-wome.html. Läst 29 juli 2006. 
  158. ^ ”Poll finds support for Hizbullah's retaliation”. Beirut Center For Research & Information. 29 juli 2006. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2006. https://web.archive.org/web/20060830210321/http://www.beirutcenter.info/default.asp?contentid=692&MenuID=46. Läst 8 augusti 2006. 
  159. ^ ”Angus Reid Global Monitor: Polls & Research / Hezbollah’s Disarmament Pondered In Lebanon”. Angus Reid Global Monitor. 25 april 2005. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071015233840/http://angus-reid.com/polls/view/6914. Läst 27 oktober 2007. ”Source: Zogby International / Information International / The Arab American Institute” 
  160. ^ ”Angus Reid Global Monitor: Polls & Research / Palestinians Hold Hezbollah in High Regard”. Angus Reid Global Monitor. 29 juli 2006. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071015233732/http://angus-reid.com/polls/view/12694. Läst 28 oktober 2007. ”Source: An-Najah National University 
  161. ^ ”Angus Reid Global Monitor: Polls & Research / Hamas, Hezbollah Legitimate for Jordanians”. Angus Reid Global Monitor. 14 juli 2006. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071015233851/http://angus-reid.com/polls/view/12527. Läst 28 oktober 2007. ”Source: Centre for Strategic Studies at the University of Jordan 
  162. ^ ”Angus Reid Global Monitor: Polls & Research / Jordanians Review Legitimacy of Specific Groups”. Angus Reid Global Monitor. 11 januari 2006. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071015233836/http://angus-reid.com/polls/view/10495. Läst 28 oktober 2007. ”Source: Centre for Strategic Studies at the University of Jordan 
  163. ^ [a b c] "Israel/Palestinians." PollingReport.com. 10 december 2006.
  164. ^ ”Hizballah External Security Organisation Relisted”. Australian National Security. 18 juli 2005. Arkiverad från originalet den 18 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130718122337/http://www.nationalsecurity.gov.au/agd/www/nationalsecurity.nsf/AllDocs/7986D1536C0FFD5FCA256FCD001BE859?OpenDocument. Läst 21 augusti 2006. 
  165. ^ Se:
  166. ^ ”Summary of Terrorist Activity 2004”. Israel Ministry of Foreign Affairs. 5 januari 2005. http://www.mfa.gov.il/MFA/MFAArchive/2000_2009/2005/Summary+of+Terrorist+Activity+2004.htm. Läst 15 juli 2006. 
  167. ^ ”: A Pragmatic Terror Organization of Global Reach - A Snapshot (February, 2005)”. the International Policy Institute for Counter-Terrorism (ICT). 1 februari 2005. http://www.ict.org.il/index.php?sid=119&lang=en&act=page&id=5209&str=hizballah. Läst 27 mars 2007. 
  168. ^ ”beantwoording_toezegging_inzake_de_positie_van_hezbollah” (website). The Netherlands Ministry of Foreign Affairs. sid. 1. Arkiverad från originalet den 6 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070706211812/http://www.minbuza.nl/nl/actueel/brievenparlement%2C2003/12/beantwoording_toezegging_inzake_de_positie_van_hezbollah.html. Läst 11 oktober 2006. 
  169. ^ ”Annual Report 2004”. Netherlands General intelligence and security service. http://www.fas.org/irp/world/netherlands/aivd2004-eng.pdf. 
  170. ^ Quick guide: Hezbollah BBC news, 2006-08-22
  171. ^ ”Foreign Terrorist Organizations (FTOs)”. USA:s utrikesdepartement. 11 oktober 2005. Arkiverad från originalet den 24 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050324113844/http://www.state.gov/s/ct/rls/fs/37191.htm. Läst 16 juli 2006.  "Current List of Designated Foreign Terrorist Organizations . . . 14. Hizballah (Party of God)".
  172. ^ ”Ross: Hizbullah's resistance of Israel is not terrorism”. arabicnews.com. 23 mars 2002. Arkiverad från originalet den 11 november 2007. https://web.archive.org/web/20071111114940/http://www.arabicnews.com/ansub/Daily/Day/020323/2002032309.html. Läst 29 oktober 2007. ”In a statement to the Kuwaiti daily al-Rai al-Am issued on Friday, Ross said: ... "we are obliged to describe this organization by putting it in the American lists as a terrorist."” 
  173. ^ [a b] ”COUNCIL COMMON POSITION 2005/847/CFSP”. Official Journal of the European Union. 29 november 2005. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2005/l_314/l_31420051130en00410045.pdf. 
  174. ^ ”The EU's relations with Lebanon”. 1 december 2005. http://ec.europa.eu/external_relations/lebanon/intro/. Läst 19 maj 2007. 
  175. ^ [a b c] ISN Security Watch (March 11, 2005). "EU lawmakers label Hezbollah 'terrorist’ group". Retrieved March 3, 2007.
  176. ^ ”COUNCIL DECISION of 21 december 2005 implementing Article 2(3) of Regulation (EC) No 2580/2001 on specific restrictive measures directed against certain persons and entities with a view to combating terrorism and repealing Decision 2005/848/EC(2005/930/EC)”. Official Journal of the European Union. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2005/l_340/l_34020051223en00640066.pdf. 
  177. ^ ”Hezbollah not on Russia's "terrorist" list”. Associated Press. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/07/28/AR2006072801433.html. Läst 27 oktober 2007. ”Sapunov told Rossiiskaya Gazeta the list of 17 "includes only those organizations which represent the greatest threat to the security of our country." Groups linked to separatist militants in Chechnya and Islamic radicals in Central Asia made the list.” 
  178. ^ Haaretz Service and News Agencies (15 juli 2006). ”Russian defense minister says Hezbollah uses 'terrorist methods' - Haaretz - Israel News”. http://www.envirosagainstwar.org/know/read.php?itemid=4382. Läst 27 oktober 2007. 
  179. ^ United Nations Security Council Counter-Terrorism Committee Portal Hämtad 7 augusti 2006
  180. ^ French PM lashes Hezbollah 'terrorism'
  181. ^ D'Alema: The end of unilateralism, UN back in the lead[död länk]
  182. ^ Italian FM: Hezbollah, Hamas are not al-Qaida
  183. ^ Germany’s Relations with Israel: Background and Implications for German Middle East Policy Congressional Research Service (19 januari 2007)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]