Giulio Romano
 |
Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2022-07) Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort. |
| Giulio Romano | |
 Giulio Romano, målning av Tizian. | |
| Född | 1492 Rom, Kyrkostaten |
|---|---|
| Död | 1 november 1546 Mantua, Hertigdömet Mantua |
| Konstnärskap | |
| År aktiv | cirka 1513–1546 |
| Fält | Måleri, arkitektur |
| Motiv | Porträtt, mytologiska motiv |
| Verk | Giganternas fall (fresk) i Palazzo del Te |
| Rörelse | Manierismen |
| Mecenater | Federico II Gonzaga |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Giulio Romano, egentligen Giulio Pippi, född cirka 1492 i Rom i Kyrkostaten, död 1 november 1546 i Mantua (Hertigdömet Mantua), var en toskansk målare och arkitekt under den manieristiska eran.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Giulio Romano var elev till Rafael och assisterade honom vid dekorationen av Stanze di Raffaello i Vatikanen. Fram till 1524 verkade Giulio i Rom, där han även påverkades av Michelangelo och Bramante. Därefter kallades han till hertig Federico II Gonzaga:s hov i Mantua och övergick nästan helt till arkitekturen.
Under de första åren vid hertigens hov ritade Romano ett antal erotiska teckningar som gått till historien. De tillkom förmodligen på uppdrag av hertigen, som förlagor till tänkta utsmyckningar av väggar i ett kommande palatsbygge. Marcantonio Raimondi, den kopparstickare som tidigare mångfaldigat motiv av mästaren Rafael, mångfaldigade nu även dessa 16 teckningar och publicerade dem 1524 under namnet I Modi ("Sätten").
Mellan 1524 och 1534 bar Romano huvudansvaret för uppförandet av hertigens Palazzo del Te. Byggnaden ses som hans mästerverk och uppvisar flera markanta kännetecken på manieristisk arkitektur. Exempel på detta är nedhängande triglyfer,[1] liksom kolonner som förblivit obehandlade som om de kommit direkt från stenbrottet. I en av paradsalarna, Sala dei Giganti, åstadkom Giulio Romano så kallad skenarkitektur, det vill säga illusoriska fresker som gjorde att hela rummet verkade störta samman.
Giulio Romano är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[2] och Nationalmuseum.[3]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Porträtt av Doña Isabel de Requesens, cirka 1518.
-
Madonnan med Barnet, cirka 1523.
-
Giganternas fall, cirka 1532.
-
Självporträtt, 1540.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Honour, Hugh; Fleming, John (1992). Konsten genom tiderna (3). Stockholm: Tidens förlag. sid. 437–438. ISBN 91-550-3820-4
Noter
[redigera | redigera wikitext]Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Tafuri, Manfredo, Giulio Romano. Cambridge: Cambridge University Press 1998.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Giulio Romano.
- Giulio Romano hos Europeana
|