Diskussion:Kråkfåglar

Jag saknar Kaja (Corvus monedula) i listan. Tycker att underarter skulle tas bort, men först när informationen kan läggas in i de artartiklar som de hör till. --Etxrge 1 juni 2005 kl.16.42 (CEST)

Många av uppgifterna på den här sidan är felaktiga. Exempelvis är inte svartkråkan vanlig i södra Skåne, och jag är ganska säker på att någon lavskrika aldrig har siktats i Kivik. Det verkar vara samma person som har lagt in det mesta av informationen och det verkar jobbigt att gå igenom allt för att se vad som är korrekt och borde sparas. Mitt något drastiska förslag är därför att vi tar bort alltihop under rubriken Arter och tillsvidare ersätter det med en lista över kråkfågelarterna. /Pontus 9 juni 2005 kl.19.22 (CEST)

Ok, jag tycker bara att vi skulle flytta texten hit till diskussionssidan. Sen kan den som vet bättre flytta tillbaka de avsnitt som är rätt. Nordelch 9 juni 2005 kl.19.41 (CEST)

Till Pontus. Kråkans två underarter, svartkråka (nominatrasen) och gråkråka förekommer väster resp. öster om en linje som går genom Jylland och svagt mot sydöst ner till Alperna. Gråkråkan lever öster om denna linje och Svartkråkan väster om linjen. Men gränsen är inte knivskarp och

i ett 20-30 mil brett bälte förekommer båda arterna, vilka parar sig med varandra. Det är förmodligen fel att påstå att svartkråka är vanlig i Skåne, men kanske är den vanligare än man tror. I fältstudier är svartkråkan i princip omöjlig att särskilja från unga råkor. Det brittiska uttrycket som översatt blir "en ensam råka är en kråka och en flock kråkor är råkor" säger lite grand om hur man får gå till väga för att hitta ev. svartkråkor. Alltå på beteendet. En ensam "råka" långt ute på landet kan vara en svartkråka. Namnen JPEriksson 24 juli 2009 kl. 00.27 (CEST)

Vrakgods

Text hitflyttad från artikeln: (--Etxrge 9 juni 2005 kl.23.28 (CEST) Höll i yxan.)

Svarta korpen, Corvus corax corax, är den största tättingen och och är helsvart. Den blir runt 70 cm lång och är en mycket vanlig fågel i Sverige, men dock ganska sällsynt i Skåne. Svartvita korpen eller den färöiska korpen (Corvus corax varius) är en utdöd form av den svarta korpen, som levde på Färöarna.

Svartvita kråkan, Corvus albus, finns i Afrika och på Madagaskar. Hals och bröst är vita, medan övriga delar är ramsvarta. Dess längd är ungefär som kråkans, men ibland obetydligt mindre. Kraftig näbb.

Gamkorpen, Corvus crassirostris, förekommer i östra och södra Afrika och är främst asätare. Aningen mindre än korpen. Mycket kraftig näbb med vit spets. I övrigt helsvart med kritvit nacke.

Ökenkorpen, Corvus ruficollis, är en ökenfågel och skiljs från övriga arter på den bruna nacken. I övrigt sotsvart med tämligen smal näbb. Vanlig i öknar och ersätter här den vanliga korpen.

Kortstjärtkorpen, Corvus rhipidurus, är mycket säregen på grund av den mycket korta stjärten. Näbb kraftigare än ökenkorpens. Trivs på soptippar, främst i närheten av människor och bebyggelse.

Kapkråkan, Corvus capensis, är en helt svart kråka som är mycket vanlig i sydöstra Afrika. Arten är helt svart men är något mindre än svarta kråkan. Den har dock minskat inom några enstaka områden, men verkar öka hela tiden.

Kaja, Corvus monedula

Huskråkan, Corvus splendens, är en vanlig fågel i Nordafrika, främst på Sinaihalvön. Mycket typisk med sitt mörka ansikte och den smala näbben. Den trivs i närheten av bebyggelse och sitter ofta i palmlundar. Kan se gråvit ut på håll. Samlas ofta vid kadaver. Även vanlig fågel i södra Afrika.

Fetnäbbade nötkråkan, Nucifraga caryocatactes caryocatactes, är en vanlig fågel i Sverige och är mycket typisk med sin tjocka näbb. Den trivs främst i granskog och är en ganska vanlig gäst vid fågelbordet.

Smalnäbbade nötkråkan, Nucifraga caryocatactes macrorhynchos, är en sibirisk art med mycket smal näbb. Den intar ofta invasionsartade vandringar västerut i jakt på cembrafrön. Sällsynt gäst i Sverige.

Grå nötkråkan, Nucifraga columbiana, är en grå nötkråka med huvudutbredning i Amerika. Den har liknande vanor som den smal- och fetnäbbade nötkråkan. Arten är askgrå. Andra namn är columbiananötkråka, amerikansk nötkråka, askgrånötkråka, och clarknötkråka.

Gråsvarta kråkan, Crovus corone cornix, är en mycket vanlig fågel i norra och östra Europa. Haklapp, huvud, ben och vingar är svarta, i övrigt grå. Mycket allmän i Sverige. Ras av svarta kråkan.

Svartkråkan, Corvus corone corone, är en ganska vanlig fågel främst i södra Skåne och i Västeuropa. Blåsvart och kan ofta skimra i grönt och purpur.

Sardinska kråkan, Corvus corone sardonius, är lik vår gråsvarta kråka men är vit där vår gråkråka är grå. Den lever främst i Sydeuropa, bland annat Sardinien, Kreta, Santorini och Turkiet. Tillfällig gäst i Sverige. Bröstet eller haklappen är inte svart utan gråvit.

Irakiska kråkan, Corvus corone iraqous, lever i Irak och västra Iran. Den är mycket ljus och kan ibland ha gråa vingar och i övrigt vit.

Kalhuvudkråkan, Corvus tristis, tillhör den australiensiska och papuanska fågelfaunan. Kal hjässa och huvud, rödaktigt naket hudparti vid ögonen, i övrigt saffransgul.

Bennets kråka, Corvus bennetti, är en vanlig fågel i Australien och södra Nya Guinea. Jämnstor med grå och svarta kråkan. Arten gör samma nytta som skadedjursätare som vår egen råka.

Amerikanska kråkan, Corvus brachyrhychos, är en vanlig fågel i främst Nordamerika. Helsvart med ljusa ögon. Ganska liten. Lätena är höga "chrop", och "kraiia".

Djungelkråkan, Corvus macrorhynchos, är en asiatisk kråka som är helsvart och mycket korplik i utseende och beteende. Den förekommer från Västiran bort till Indonesien.

Skatan, Pica pica pica, är en av våra vackraste fåglar. Skimrar i rött, blått, violett och grönt. Lång svart stjärt och vit buk. I övrigt svart. Vanlig i södra Sverige.

Blåskatan, Cyanopica cyana, vackrare än skatan enligt många och är ockrafärgad med blå stjärt. Den flyger ofta i "Följa-John-trupp" från träd till träd och lever på Iberiska halvön. Många har sett den i Blekinge skärgård.

Finska skatan, Pica p. fennórum, är vanlig i norra Sverige och är större än den vanliga skatan.

Västafrikanska skatan, eller mauretanska skatan, Pica pica mauretanica, är mindre än finska skatan och skatan, och har ett naket hudparti bakom ögonen, som är koboltblått. Skimrar inte i grönt, utan i rött och brons. Förekommer i Västafrika, troligen sedd i norra Europa (har ej häckat, troligen irrgäst).

Grönskatan, Cissa chinensis, häckar i främst Östasien. Den har knallröd näbb, gröna vingar med bruna vingspetsar och därpå vita fläckar, samt svart ögonmask och extremt lång grön stjärt. Ben röda. Kan bli 38 cm med medellång stjärt. I övrigt helt grön med ljusgrön-vit hjässa som är mycket typisk.

Rödnäbbskatan, Urocissa erythrorhyncha, häckar i Ostasien. Den har röd näbb med khakigrönt-svart huvud och strupe, svart-vitbrokig nacke, svart panna, vit undersida och blå vingar med svarta spetsar, och därpå vita fläckar. Kan bli 65 cm lång och har en överdrivet lång stjärt. I övrigt klarblå med röda ben som är mycket typiska.

Blåskrikan, Cyanocitta cristata, häckar i östra Nordamerikas trädgårdar. Den är nära släkt med stellers blåskrika eller stellerskrikan (nedan) men har koboltblå hjässa, svart halsband och blå vingar med ljust beige undertill.

Stellerskrikan, Cyanocitta stelleri, tillhör västra Nordamerika. Den har blå vingar och är i övrigt kaffebrun till ljussvart.

Nötskrika, Garrulus glandarius, är en utpräglad skogsfågel som gärna härmar andra djur, bland annat katter, hundar, får, getter, andra fåglar och t.o.m. gnisslande dörrar.

Röda nötskrikan, Garrulus glandarius cervicalis, förekommer i Nordafrika och på Arabiska halvön. Den är rödaktig där vår vanliga nötskrika är rostfärgad. Mer mörkblå vingtäckare. Nästan svart hjässa. Sällsynt gäst i Sydeuropa.

Purpurfärgade nötskrikan, Garrulus indicus, är purpurfärgad och förekommer i Indien, Bengalen, Assam och Himalaya, även Tibet.

Japanska nötskrikan, Garrulus japonica, finns i Södra Japan. Den står mycket nära purpurfärgade nötskrikan och nötskrikan.

Svartstrupiga nötskrikan, Garrulus lanceolatus, finns i Sydasien. Den har svart strupe. En mycket sällskaplig art som är en typisk bengalisk-kinesisk-franskindokinesisk art. Ganska högalpin.

Lavskrikan, Perisoreus infaustus, är en av våra minsta skrikor och är allmän i Norrland. Sällsynt gäst i södra Skåne, bland annat i Kivik. Grå med roströda vackra fläckar på de små vingarna. Har häckat i Hemfrid, Rörsjöstaden, Malmö.

Svarta råkan, Corvus frugilegus frugilegus, är svartglänsande och kan skimra i violett. Den har ett grått naket hudparti vid näbbroten hos de gamla fåglarna. Vanlig i Skåne. Förekommer i Skåne även i den bleka formen 'gråråka', Corvus f. scandiaca.

Alpkråkan, Pyrrhocorax pyrrhocorax, har röd näbb och finns i bland anant Alperna och i Wales. Näbben är lång och röd. Förekommer i flock.

Alpkajan, Pyrrhocorax pyrrhocorax graculus, är gulnäbbad och har kortare näbb än alpkråkan. Den förekommer främst i Alperna. Förekommer i flock likt alpkråkan.

Halsbandskråkan, Corvus torqatus, är svart med vitt halsband som går som ett band runt hela halsen. Förekommer från Östiran tll Sydostasien.

Blåkorpen, Cyanocorax chrysops, häckar i Sydamerika. Den är blå och svart med vit buk.

Markhackare

Artikeln om mesar säger att Markhackaren numera räknas till mesfåglarna. Skall den bort från kråkfåglar eller ska det dubbelkollas ordentligt först? --oskila 11 juni 2006 kl.15.23 (CEST)

Det var jag som skrev det efter att ha läst samma artikel på engWiki - jag dubbelkollar och skriver om passagen om markhackare här på kråkfåglar. --AHA 11 juni 2006 kl.18.01 (CEST)

OK. Keep up the good work --oskila 12 juni 2006 kl.02.26 (CEST)

Kråka / gråkråka /svartkråka

Diskussion hitflyttad från Användardiskussion:Averater:

Hej! Jag såg att du delade upp artikeln kråka i två artiklar vilket kanske var på tiden med tanke på att många internationella auktoriteter behandlar dem som goda arter - men SOF behandlar dem fortfarande som underarter varför detta bör framgå i artiklarna. Jag skrev om texten något i artikeln svartkråka men vet inte riktigt hur jag ska göra med "huvudartikelns" taxonomi som jag tycker var mer korrekt innan dina ändringar, utifrån nuvarande forskning. Jag vill dock inte bara återställa utan diskutera först. Vi kanske ska ta den diskussionen på kråkans diskussionssida? Vänligaste --AHA (disk) 6 augusti 2013 kl. 10.25 (CEST)

Hej. Jag tycker du skrev bra på både artikeln om gråkråka och svartkråka, mycket tydligare än innan. Artiklarna om Corvus och kråkfåglar är lite svårare. Jag tycker att det ska framgå att det eventuellt är två arter med länkar till båda arternas sidor. Jag tycker nog att catalogue of life har större tyngd än sof i vad som vi ska ha som egen art och inte, alltså bör de stå som två arter i sådana listor. Men jag kanske har fel? - Averater (disk) 6 augusti 2013 kl. 12.03 (CEST)

Så bra att du tycker att textändringen funkar. Jag skrev in svartkråka/gråkråka i listan igen men lade dit en brasklapp. --AHA (disk) 7 augusti 2013 kl. 22.56 (CEST)

Ser bra ut. Jag tog bort att Svartkråka är en underart i stycket om arter i Sverige. Så nu står det bara om svartkråka istället för om underarten svartkråka. Hoppas det ser bra ut. - Averater (disk) 7 augusti 2013 kl. 23.16 (CEST)