Hoppa till innehållet

Cordelia (måne)

Från Wikipedia
Cordelia
Upptäckt
UpptäckareRichard J. Terrile / Voyager 2
Upptäcktsdatum20 januari 1986
Beteckningar
AlternativnamnUranus VI
Uppkallad efterCordelia
Omloppsbana
Banmedelradie49 751,722 ± 0,149 km[1]
Excentricitet0,00026 ± 0,000096[1]
Inklination0,08479 ± 0,031° (till Uranus ekvator)[1]
Måne tillUranus
Fysikaliska data
Dimensioner50 × 36 × 36 km[2]
Medelradie21 ± 3 km[2]
Area~5500 km²
Volym~38 900 km³
Massa~5,0 × 1016 kg
Medeldensitet~1,3 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)~0,0073 m/s²
Flykthastighet~0,017 km/s
RotationsperiodBunden rotation[2]
Axellutning[2]
Albedo0,08 ± 0,01 [3]
Temperatur~64 K
Skenbar magnitud+23,62 [4]

Cordelia är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1986 vid passagen av den amerikanska rymdsonden Voyager 2, och fick den tillfälliga beteckningen S/1986 U 7. Den är också betecknad Uranus VI.

Cordelia är uppkallad efter kungens yngsta dotter i William Shakespeares pjäs Kung Lear.

Man vet knappt någonting annat än om dess omloppsbana [1], dess radie på 21 km[2] och den geometriska albedon på 0,08[3]. På bilder tagna av Voyager 2 ser Cordelia ut att vara avlång till formen, den längre axeln pekar mot Uranus. Axelvärdena av Cordelias form är 0,7 ± 0,2.[2]

Cordelia agerar som en inre herdemåne till Uranus Epsilonring.[5]

  1. ^ [a b c d] Jacobson, R.A. (29 oktober 1998). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites From Hubble Space Telescope and Voyager2 Observations”. The Astronomical Journal "115": ss. 1195-1199. doi:10.1086/300263. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998AJ....115.1195J. 
  2. ^ [a b c d e f] Karkoschka, Erich (29 oktober 2001). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites”. Icarus "151": ss. 69–77. doi:10.1006/icar.2001.6597. http://adsabs.harvard.edu/abs/2001Icar..151...69K. 
  3. ^ [a b] Karkoschka, Erich (29 oktober 2001). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope”. Icarus "151": ss. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. http://adsabs.harvard.edu/abs/2001Icar..151...51K. 
  4. ^ Britt Gynther och Stig Carlson (2006). Faktakalendern 2007. Semic. sid. 79 
  5. ^ Esposito, L. W. (29 oktober 2002). ”Planetary rings”. Reports On Progress In Physics "65": ss. 1741–1783. Arkiverad från originalet den 16 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200616073630/https://hkvalidate.perfdrive.com/captcha?ssa=c3f22f43-1b05-49c0-b512-7258ce109b98&ssb=b64mpk1g5zpk0pp5bmpd0f3mz&ssc=http%3A%2F%2Fiopscience.iop.org%2F%2Fabstract%2F0034-4885%2F65%2F12%2F201&ssd=032429776486416&sse=ibp%40fjiladmlmla&ssf=9fdb51f1252be180d3e222fb0dbf4ad8778eb4a8&ssg=58694441-d665-4a78-b37d-4e1dbbd2fa5c&ssh=fae5edf9-5b78-4210-a145-35ee8afc4da9&ssi=3f116cc7-8427-4cba-8b75-678e2866c8be&ssj=20e6779a-ad69-4f41-95b7-190ac5d1c1dc&ssk=support%40shieldsquare.com&ssl=418220199399&ssm=86089471003809836105874142622933&ssn=db07be1a67518e02f2626518d3373803edf393e9393d-ef9e-4944-868f79&sso=ce31f39e-50d966be57a2329d20682f0ee7c0781127111e979c9e3b47&ssp=13036241841592253725159221755409225&ssq=61709339299082377220792990853922990208194&ssr=MjA3LjI0MS4yMjUuMTU5&sss=Mozilla%2F5.0%20%28compatible%3B%20Googlebot%2F2.1%3B%20+http%3A%2F%2Fwww.google.com%2Fbot.html%29&sst=Mozilla%2F5.0%20%28Windows%20NT%2010.0%3B%20Win64%3B%20x64%29%20AppleWebKit%2F537.36%20%28KHTML%2C%20like%20Gecko%29%20Chrome%2F74.0.3729.169%20Safari%2F537.36&ssu=Chrome%2F5.0%20%28iPhone%3B%20U%3B%20CPU%20iPhone%20OS%203_0%20like%20Mac%20OS%20X%3B%20en-us%29%20AppleWebKit%2F528.18%20%28KHTML%2C%20like%20Gecko%29%20Version%2F4.0%20Mobile%2F7A341%20Safari%2F528.16&ssv=v34vumln3ur3943&ssw=&ssx=126968914553564&ssy=hcj%40hjhmokckfgfdkj%40jolcjd%40jojlccdnopmbc%40&ssz=449466d2a20b056. Läst 30 november 2007.