Wikipedia

Östtimor

republik i Sydostasien

Östtimor eller Timor-Leste, formellt Demokratiska republiken Östtimor,[1] är en önation i Sydostasien.[2] Landet utgörs av den östra delen av ön Timor, exklaven Oe-Cusse Ambeno på den nordvästra delen av ön och de närliggande öarna Atauro och Jaco. Landet har landgräns mot Indonesien, och söder om landet, på andra sidan Timorsjön, ligger Australien.

Timor Lorosa'e
Timor-Leste
Östtimor
Flagga
Valspråk: Honra, Pátria e Povo
(portugisiska för "Ära, fosterland och folk")
Nationalsång: Pátria
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Dili
Officiella språk tetum, portugisiska
Demonym östtimorian[1]
Statsskick republik
 -  President José Ramos-Horta
 -  Premiärminister José Maria Vasconcelos
Självständighet från Portugal 
 -  Deklarerad 28 november 1975 
 -  Erkänd 20 maj 2002 (av Indonesien) 
Area
 -  Totalt 14 874 km² (155:e)
 -  Vatten (%) försumbart[2]
Befolkning
 -  2014 års uppskattning 1 201 542[2] (156:e)
 -  Befolkningstäthet 80,8 inv./km² (99:e)
BNP (PPP) 2013 års beräkning
 -  Totalt 25,41 miljarder USD[2] (173:e)
 -  Per capita 21 400 USD 
HDI (2021) ▼ 0,607[3] (140:e)
Valuta USA-dollar (USD)
Tidszon UTC+9
Topografi
 -  Högsta punkt Foho Tatamailau, 2 963[2] m ö.h.
Kör på Vänster
Nationaldag 28 november
Nationalitetsmärke TL
Landskod TL, TLS, 626
Toppdomän .tl
Landsnummer 670

Östtimor koloniserades av Portugal på 1500-talet och var känt som Portugisiska Timor till och med 28 november 1975, när Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor (Fretilin) utropade landet självständigt. Nio dagar senare invaderade Indonesien och ockuperade landet, som då utropades till Indonesiens 27:e provins. Detta ledde till en våldsam konflikt som sträckte sig över flera decennier.[4] 1999 hölls en omröstning om självständighet med stöd av Förenta nationerna,[4] och landet blev slutligen självständigt 20 maj 2002.[5]

Etymologi

redigera

Namnet Timor kommer från ordet timur, som betyder ”öster” på malajiska. Timor-Leste är det portugisiska namnet för Östtimor.

Historia

redigera
Fördjupning: Östtimors historia

Efter att ha lytt under kolonialmakten Portugal sedan 1600-talet förklarade sig Östtimor självständigt den 28 november 1975.

Endast nio dagar senare, den 7 december 1975, invaderade Indonesien Östtimor och utropade det till landets tjugosjunde provins.[6]

USA:s president Gerald Ford besökte Indonesien tillsammans med Henry Kissinger alldeles före invasionen och gav sitt godkännande för invasionen. Den amerikanska regeringen, som deklarerat Suharto som "en man i vår smak", valde dessutom att stödja den indonesiske diktatorn till den grad att den senare tillsatta sanningskommissionen drog slutsatsen att det militära utrustningsstödet varit avgörande för Indonesiens framgång.

” U.S. supplied weaponry was crucial to Indonesia's capacity to intensify military operations from 1977 in its massive campaigns to destroy the Resistance in which aircraft supplied by the United States played a crucial role. „
– [7]

Mellan 1975 och 1999 höll Indonesien Östtimor i ett järngrepp med hjälp av övergrepp, lönnmord och politiska fängslanden. Över 200 000 människor dödades av regeringens soldater.

Den 12 november 1991 öppnade indonesiska styrkor eld mot tusentals obeväpnade civila vid kyrkogården Santa Cruz i Dili och minst 270 människor dödades.[8] Massakern fångades på film av journalisten Max Stahl.[9] Händelsen, som blivit känd som massakern vid Santa Cruz, har setts som en vändpunkt för kampen mot Indonesiens ockupation.[10]

Självständighetskampen kunde dock aldrig helt slås ner. Den leddes av gerillarörelsen Falintil. Till slut, efter internationella påtryckningar, tvingades Indonesien att hålla en folkomröstning i slutet av augusti 1999 om Östtimor skulle bli självständigt eller inte. 98,6 % av de röstberättigade deltog och 78,5 % av dem röstade för självständighet.

Efter valet genomförde den pro-indonesiska milisen (med stöd av den regelrätta indonesiska armén) ett antal räder där ett stort, men okänt, antal människor dödades, våldtogs och misshandlades. Huvudstaden Dili och stora delar av landet förstördes innan en Australien-ledd fredsstyrka tog över oktober 1999, följt några månader senare av en administration utsedd av FN.[11]

Till slut, efter direkta påtryckningar från regeringen Clinton, tvingades Indonesien att acceptera valresultatet och ge Östtimor självständighet den 20 maj 2002. Östtimor tilläts bli medlem i FN den 27 september 2002.

Östtimoriansk politik domineras av två läger: företrädare för det gamla självständighetspartiet Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor (Fretilin), samt politiker i kretsen kring den forna gerillaledaren, presidenten och premiärministern Xanana Gusmão och partiet Nationella kongressen för återuppbyggnad av Östtimor (CNRT). Sedan sommaren 2020 regeras landet av en Fretilinledd fyrpartiregering under premiärminister Taur Matan Ruak. [12]

Geografi

redigera

Östtimor ligger på östra delen av ön Timor, tillhör Malackaarkipelagen och är den största och östligaste bland Små Sundaöarna. Norr om ön ligger Ombaisundet och Wetarsundet, och syd om ön ligger Timorhavet som skiljer ön från Australien. Väst om landet ligger på samma ö den indonesiska provinsen Nusa Tenggara Timur. Den högsta punkten i Östtimor är Mount Ramelau, som når en höjd om 2 986 meter över havet.

 
Nationalparken Nino Konis Santana.

Landskapet domineras av en bergskedja med flera inaktiva vulkaner. Från bergen rinner många floder ned mot kusten. Under den indonesiska ockupationen minskade den ursprungliga skogen vilket har lett till jorderosion och landet är mycket känsligt för översvämningar.[13]

Landet åtnjuter ett tropiskt klimat, och det är normalt sett varmt och fuktigt, det förekommer dock regniga och torra perioder. Huvudstaden är Dili, och den näst största staden är Baucau. Den enda internationella flygplatsen ligger i Dili, och det finns flygfält i Baucau och Oe-Cusse Ambeno, som används för inrikesflyg. Dilis flygplats kan inte ta emot större flygplan.

I den östligaste delen av Östtimor ligger nationalparken Nino Konis Santana med sjön Ira Lalara. Parken är ett viktigt fågelskyddsområde. Kusten runt parken är omgiven av korallrev och är en del av världens rikaste biologiska mångfald.[14]

Politik

redigera
 
Presidentvalskampanj 2007.

Östtimor är en republik med presidenten som högsta ledare. Presidenten väljs i allmänna val och presidenten utser därefter statsministern ur det parti som fått flest röster. De största partierna är Revolutionära fronten för ett självständigt Östtimor, FRETILIN[a] och Nationella rådet för återuppbyggnad av Timor, CNRT.[b][15]

Landets förste president blev Xanana Gusmão. Gusmão ställde inte upp för en andra period i presidentvalet 2007 utan kom istället att byta ämbete med premiärministern José Ramos-Horta. Ramos-Horta skottskadades i ett attentat 11 februari 2008. Han angreps i presidentresidenset och träffades av skott i magen.[16]

Den sittande presidenten Jose Ramos-Horta förlorade i presidentvalet 2012. I andra valomgången i april 2012 segrade Taur Matan Ruak mot den f.d. talmannen, Fretilinledaren Francisco Guterres ”Lu Olo”.[17]

 
Östtimor

Administrativ indelning

redigera
 
Östtimors administrativa indelning.
Huvudartikel: Östtimors distrikt

Östtimor är indelad i 14 distrikt som är grupperade i 5 regioner. Dessa distrikt är vidare indelade i 66 smådistrikt, som i sin tur är indelade i 452 mindre administrativa enheter, sucos.[18]

Region 1

  • Distrikt: Baucau, Lautem, Viqueque

Region 2

  • Distrikt: Ainaro, Manatuto, Manufahi

Region 3

  • Distrikt: Aileu, Atauro, Dili, Ermera

Region 4

  • Distrikt: Bobonaro, Covalima, Liquiçá

Region 5

Oe-Cusse Ambeno ligger på den västra delen av ön Timor, som en exklav i den indonesiska provinsen Nusa Tenggara Timur. Av landets 452 sucos räknas 38 vara av tätortskaraktär, vilka är grupperade i 15 centralorter.

Ekonomi

redigera

Östtimor är ett utvecklingsland och kännetecknas av djup fattigdom och ojämn inkomstfördelning. Jordbruket har inte utvecklats och baseras fortfarande till stor del på självhushållning. Men det senaste decenniet har förutsättningar för en god utveckling skapats efter åratal av interna stridigheter.[19]

Östtimor är helt beroende av bistånd. Förenta nationerna, Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken har hjälp till att återuppbygga ekonomin. 70 procent av befolkningen lever på att odla mat för egen konsumtion.[20]

Östtimor är ett land med mycket pengar men med många fattiga invånare. Samtidigt som olje- och naturgasutvinning ger goda inkomster till staten lever ungefär var tredje invånare i fattigdom. En viktig inkomstkälla förutom olja och gas är kaffeexport.[12]

Energi- och vattenförsörjning

redigera

Norge har bidragit till att bygga upp elnätet på Östtimor och byggt ett vattenkraftverk i bergen söder om Baucau.[21] Wärtsilä i Finland har levererat sju oljekraftverk till Dili.[22] Fortfarande använder hälften av alla hushåll dieselgeneratorer för att producera hushållsel. För matlagning använder 90 procent ved.

Vattenförsörjningen är ett problem. Endast 66 procent av hushållen har tillgång till rena dricksvattenkällor.

Naturresurser

redigera

Östtimor har stora tillgångar av olja och naturgas och det finns indikationer om flera mineraler.[c][23]

 
Omstridd gräns i Timorsjön.

Men Australien gör anspråk på en stor del av oljetillgångarna i havet eftersom den maritima gränsen är omtvistad.[24] Australien hävdade att havsgränsen skulle dras mitt emellan Indonesien och Australien[25] och hade stöd av USA som förordade att Portugisiska Timor skulle ingå i Indonesien. Ett avtal tecknades 1972 mellan Australien och Indonesien.[26] I juni 1974 upptäcker ett oljebolag en oljekälla vid Greater Sunrise söder om medianlinjen. [27] 2016 vänder sig premiärminister Rui Araújo till FN och begär fastställande av Östtimors exklusiva ekonomiska zon.[28] De stora oljefälten Greater Sunrise och Bayu-Undan hamnade i Östtimors zon.

Naturbruk

redigera

Enligt 2004 års folkräkning arbetar 78 procent inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

Jordbruk

redigera

Kaffe är en viktig exportgröda och odlas på berget Rameleaus sluttningar. 67 000 hushåll är engagerade i dessa odlingar. En stor del av produktionen köps upp av Starbucks.[29]

Skogsbruk

redigera

När portugiserna lämnade Östtimor 1975 var landet till 100 % täckt av skog. Men därefter har avskogningen gått skrämmande fort. Indonesien avverkade teak, sekvoja, sandelträ, och mahogny och 1999 återstod bara 1 % av skogsmark. Den utbredda användningen av ved för matlagning har också bidragit till avskogning. Från år 2000 har FN:s utvecklingsprogram startat flera program för återplantering.[30]

Befolkning

redigera

Etniska grupper

redigera

De flesta östtimorianerna tillhör en av ett drygt tiotal folkgrupper: atoni, belu, tetum, galoli, nambi, tokode, fatalucu, makasae, madiki, idate, mambai, bunak eller kemak. De fyra största av dessa grupper är atoni, belu, tetum och mambai. De flesta av dessa grupper är austronesisktalande folk, men här finns även papuanska folk. Atoni, som främst bor i de centrala bergstrakterna, sägs ha rötter från aboriginer som invandrat från Australien.[31]

Under den indonesiska ockupationen (1975–1999) invandrade en mängd indoneser, vilka till slut kom att utgöra en femtedel av befolkningen. Denna invandring skapade spänningar mellan muslimska nykomlingar (från Indonesien) och infödda östtimorianer (mestadels kristna). Bland annat ökade konkurrensen om den värdefulla odlingsmarken. Våldsvågen 1999 ledde till att de flesta av dessa invandrare flydde från Östtimor.[31]

Cirka 2 procent av befolkningen är del av den kinesiska minoriteten, som etablerades när Portugal koloniserat området på 1500-talet. De kom att bosätta sig i städerna och försörja sig inom handeln, som mellanhänder mellan bönder och portugiser. De flesta kineser bor än idag i städerna.[31]

Språk

redigera

Mellan 15 och 40[32] olika språk/dialekter talas i Östtimor, där de flesta är austronesiska språk och en mindre andel papuanska. Det största lokala språket är tetum, och det har i en förenklad form utvecklats till ett lingua franca i landet; detta språk talas av cirka 90 procent av invånarna.[31]

Även indonesiska förstås av en majoritet av landets invånare, inte minst bland den yngre generationen. Indonesiska var officiellt språk och utbildningsspråk under Indonesiens ockupation 1975–1999. Vissa äldre östtimorianer kan även portugisiska, vilket fortfarande är språket bland den politiska och sociala eliten. Portugiska förstås och behärskas emellertid bara av en femtedel av östtimorianerna och talas aktivt av cirka 5[33] procent. Inom den kinesiska folkgruppen dominerar mandarin och kantonesiska.[31]

Sedan självständigheten 2002 fungerar portugisiska och tetum som officiella språk, medan indonesiska och engelska är klassade som "arbetsspråk"[32] för användning bland annat inom utbildningsväsendet.[31] Tetum är framför allt ett talspråk, och den begränsade användningen av portugisiska inom befolkningen har gjort att indonesiska och engelska fått en viktig roll i samhällslivet. Indonesiska har även spritts via TV-serier[33] och engelska till dem med tillgång till Internet.

Denna situation med fyra konkurrerande språk har beskrivits som en "språksoppa", där exempelvis presskonferenser under valkampanjer ofta genomförs på alla dessa språk. Den politiska eliten – inklusive de ledande inom den forna motståndsrörelsen – har varit portugisisktalande, medan befolkningen i övrigt mestadals talat tetum och läst/skrivit indonesiska.[33] Det fattiga Östtimor har också haft begränsade resurser till att genomföra någon omfattande språkreform med exempelvis en standardisering och spridning av tetum som skriftspråk. Inom den politiska eliten ses portugisiska fortfarande som "motståndets språk", och portugisiskans unika ställning inom statsapparaten har lett till en arbetsmässig diskriminering av östtimorianer som inte behärskar språket.[33]

Sedan självständigheten har dock kunskapen i portugisiska ökat, och 2012 kunde 35 procent av befolkningen tala, läsa och skriva på språket – jämfört med 5 procent enligt en FN-rapport från sex år tidigare. Portugisiskan användes nu som lärospråk på de flesta stadierna inom skolsystemet.[34] 2012 listades läs- och skrivkunnigheten i de olika språken som 78 (tetum), 56 (indonesiska) och 40 procent (portugisiska). Läs- och skrivkunnigheten i något språk hade då ökat mellan 2009 och 2012 från 73 till 83 procent.[35] Folkräkningen 2015 angav att 50 procent av befolkningen mellan 14 och 24 år då kunde tala och förstå portugisiska; samma år var 15 procent av befolkningen över fem års ålder läs- och skrivkunnig i engelska.[36]

Demografi

redigera
  • Befolkningstillväxt: 2,44 % (2014)
  • Medianålder: 18,5 år (2014)
  • Fruktsamhet: 34,48 födda per 1 000 invånare (2014)
  • Dödlighet: 6,18 döda per 1 000 invånare (2014)
  • Migrationstakt: -3,87 migranter per 1 000 invånare (2014)
  • Total fertilitet: 5,11 barn per kvinna (2014)
  • Spädbarnsdödlighet: 38,79 dödsfall per 1 000 levande födda (2014)
  • Förväntad livslängd vid födsel: 67,39 år (2014)
    • Män: 65,87 år (2014)
    • Kvinnor: 69,01 år (2014)
  • Befolkningens läs- och skrivkunnighet, 15 år och över: 58,3 % (2010)
    • Män: 63,6 %
    • Kvinnor: 53 %
  • Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 2,7 % (2008)
  • Ungdomsarbetslöshet, 15-24 år: 14,8 % (2008)
    • Män: 10,4 %
    • Kvinnor: 22,7 %

Åldersstruktur (2014):

  • 0–14 år: 42,4 % (varav män: 261 794; kvinnor: 247 486)
  • 15-24 år: 19,8 % (varav män: 120 256; kvinnor: 117 268)
  • 25-54 år: 29,3 % (varav män: 170 179; kvinnor: 182 278)
  • 55–64 år: 4,8 % (varav män: 29 867; kvinnor: 28 156)
  • 65 år och äldre: 3,6 % (varav män: 21 215; kvinnor: 23 044)

Könsfördelning (2014):

  • Vid födseln: 1,07 män per kvinna
  • 0-14 år: 1,06 män per kvinna
  • 15-24 år: 1,03 män per kvinna
  • 25-54 år: 0,93 män per kvinna
  • 55–64 år: 1,01 män per kvinna
  • 65 år och äldre: 0,96 män per kvinna
  • Hela befolkningen: 1,01 män per kvinna

Statistik tagen från CIA World Factbook.[2]

Religion

redigera

Religionsfrihet är garanterad i författningen och respekteras även i praktiken. Nästan alla östtimorianer är katoliker, men det finns också små grupper av protestanter, muslimer, hinduer och buddhister. Traditionella inhemska religioner utövas också. Islam kom till området med inflyttade indoneser, främst under 1990-talet.[37]

Kultur

redigera
 
Heligt hus i Lospalos.

Östtimors kultur har drag av Portugal, katolska kyrkan och Indonesien, men det finns även inslag från melanesisk kultur. I deras skapelsemyt finns legenden om den gamla krokodilen som dog och kroppen blev till ön Timor. Timoreser i diasporan säger att de lämnat krokodilen.[38]

Arkitektur

redigera

De traditionella husen är delade i två grupper, sovhus (Uma Tidor) och heliga hus (Uma Lulik). Husen är i allmänhet kvadratiska och har branta tak. De heliga husen står på pålar. Under den indonesiska ockupationen förstördes de flesta heliga hus. Sedan självständigheten byggs nya heliga hus och denna arkitektoniska stil har också använts för moderna byggnader såsom presidentpalatset, flygplatsen i Dili och hamnen i Dili.

  •  
    Presidentenpalast i Östtimor
  •  
    Dilis hamn

Tatueringar

redigera
 
Traditionell tatuering hos en kvinna från Suai.

Timorön har en lång tradition av tatueringar. Var femte person har tatueringar. Vid begravningar kunde de närmaste släktingarna få en tatuering till minne av den avlidna. I Suai var det vanligt med tatueringar vid förlovningsceremonier. Fästmannen utför en tatuering på fästmöns armar.[39]

Musik

redigera
 
Timoresiska dansare.

Östtimors musik har påverkats av Portugal och Indonesien med sina musikstilar Fado respektive Gamelan. Traditionell folkmusik utförs av kvinnor som välkomnar männen när de kommer hem från ett krig.[40]

Litteratur

redigera

Östtimors mest kända författare är Xanana Gusmão. Under sin kamp för självständighet skrev han två böcker som beskriver östtimoresiska folkets kultur och värderingar. Senare skrev han en självbiografisk bok, Resistir é Vencer (Motstånd och seger).

Andra författare är:

  1. Luís Cardoso.[41]
  2. Fernando Sylvan.[42]
  3. Jorge Barros Duarte.[42]
  4. Crisódio Araujo.[42]
  5. Jorge Lauten.[42]

Matlagning

redigera
Detta avsnitt är en sammanfattning av Östtimorianska köket.

Det östtimorianska köket använder regionala matvaror som fläsk, fisk, basilika, tamarind, grönsaker, majs, ris och rotfrukter. Köket är influerat av maträtter från Sydostasien och portugisiska kolonier.[43]

Internationella rankningar

redigera
Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2019 44,2 (Repressed) 172 av 178
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2019 29,93 (0 är bäst) 84 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 35 (0 är väldigt korrupt-100 väldigt rent) 105 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 0,626 - Medium human development 131 av 189

Kommentarer

redigera
  1. ^ Frente Revolucionária de Timor-Leste Independente, krävde självständighet.
  2. ^ Conselho Nacional de Reconstrução de Timor, bildat 2007, bildat av Gusmão.
  3. ^ Med mineraler avses guld, mangan, koppar mm.

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 99. http://www.regeringen.se/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 8 september 2016 
  2. ^ [a b c d e f] ”Country: Timor-Leste” (på engelska). The World Factbook. CIA. Arkiverad från originalet den 28 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180128152225/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/tt.html. Läst 10 november 2014. 
  3. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) (  PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  4. ^ [a b] ”East Timor: Indonesia's invasion and the long road to independence” (på engelska). The Guardian. 29 augusti 2019. https://www.theguardian.com/world/2019/aug/30/east-timor-indonesias-invasion-and-the-long-road-to-independence. Läst 19 april 2021. 
  5. ^ ”COUNCIL ENDORSES PROPOSAL TO DECLARE EAST TIMOR’S INDEPENDENCE 20 MAY 2002”. Förenta nationerna. 31 oktober 2001. https://www.un.org/press/en/2001/sc7192.doc.htm. Läst 19 april 2021. 
  6. ^ History of East Timor – Indonesia invades På engelska. Läst 1 maj 2015
  7. ^ East Timor truth commission finds U.S. "political and military support were fundamental to the Indonesian invasion and occupation"; The National Security Archive, 24 January 2006 På engelska. Läst 1 maj 2015
  8. ^ Klas Lundström. ”Tjugo år efter massakern i Santa Cruz”. Fria.Nu. http://www.fria.nu/artikel/90555. Läst 4 februari 2017. 
  9. ^ ”'Cold Blood' AI Winner” (på engelska). www.webcitation.org. Arkiverad från originalet den 9 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DXbCGoUv?url=http://www.library.ohiou.edu/indopubs/1992/06/04/0013.html. Läst 4 februari 2017. 
  10. ^ ”East Timorese Recall Santa Cruz Massacre Ten Years Ago That Marked Turning Point Inresistance to Indonesian Occupation”. Democracy Now!. http://www.democracynow.org/2001/11/12/east_timorese_recall_santa_cruz_massacre. Läst 4 februari 2017. 
  11. ^ Skakigt Östtimor går till val Svenska Dagbladet, 15 mars 2012
  12. ^ [a b] ”Östtimor”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/osttimor/. Läst 21 november 2021. 
  13. ^ ”Östtimors geografi”. Läst 17 december 2017.
  14. ^ ”Timor-Leste’s National Park”. Läst 17 december 2017.
  15. ^ ”Östtimor”. globalis.se Läst 17 december 2017.
  16. ^ ”Östtimors president skottskadad”. Dagens Nyheter. 11 februari 2008. http://www.dn.se/nyheter/varlden/osttimors-president-skottskadad/. 
  17. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160819033940/http://www.landguiden.se/Aktuellt/~/link.aspx?_id=BFFEE8EBBDCE43A29C9F780AB845AAD9&_z=z. Läst 14 juli 2012. 
  18. ^ Direcção Nacional de Estatística, Östtimor
  19. ^ ”The world bank in Timor-Leste”. Läst 5 december 2016.
  20. ^ ”Ekonomi och handel”. Läst 5 december 2016.
  21. ^ ”Utbygging av elektrisitetsnettet i Öst-Timor”. Läst 6 december 2017.
  22. ^ ”Wärtsilä awarded operations and maintenance power plant located in Timor-Leste”. Läst 5 december 2016.
  23. ^ ”Timor-Leste Natural Resources”. Läst 4 december 2016.
  24. ^ ”East Timor scraps oil and gas treaty with Australia”. Läst 6 december 2016.
  25. ^ McGrath 2017, sid. 2.
  26. ^ McGrath 2017, sid. 53-54.
  27. ^ McGrath 2017, sid. 65-66.
  28. ^ McGrath 2017, sid. 181-183.
  29. ^ ”Granpa of all Coffee”. Läst 7 december 2016.
  30. ^ ”East Timor – Forestry”. Läst 4 december 2016.
  31. ^ [a b c d e f] ”Östtimor”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/osttimor/skriv-ut-alla-kapitel/. Läst 28 juni 2024. 
  32. ^ [a b] ”Tetum language | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Tetum-language. Läst 28 juni 2024. 
  33. ^ [a b c d] Pathoni, Ahmad (9 augusti 2007). ”FEATURE-East Timor drowns in language soup”. https://www.reuters.com/article/us-timor-language-idUSJAK30809020070422/. Läst 28 juni 2024. 
  34. ^ Ramos-Horta, J. (20 april 2012). ”Timor Leste, Tetum, Portuguese, Bahasa Indonesia or English?” (på engelska). The Jakarta Post. https://www.thejakartapost.com/news/2012/04/20/timor-leste-tetum-portuguese-bahasa-indonesia-or-english.html. Läst 28 juni 2024. 
  35. ^ O. Iilp (29 maj 2015). ”O ESTÍMULO AO USO DA LÍNGUA PORTUGUESA EM TIMOR LESTE E GUINÉ BISSAU” (på europeisk portugisiska). Blogue do IILP. https://iilp.wordpress.com/2015/05/29/o-estimulo-ao-uso-da-lingua-portuguesa-em-timor-leste-e-guine-bissau/. Läst 28 juni 2024. 
  36. ^ Gardner, Jessica (2022-10-24) (på engelska). Timor-Leste Population and Housing Census 2015 – Analytical Report on Gender Volume 13. UNPF. sid. 34. https://timor-leste.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/2015%20Census%20Gender%20Dimensions%20Analytical%20Report.pdf. Läst 28 juni 2024 
  37. ^ ”Utrikespolitiska institutet, Landguiden”. Arkiverad från originalet den 7 december 2013. https://web.archive.org/web/20131207213048/http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Osttimor/Religion. Läst 20 juli 2013. 
  38. ^ ”East Timorese Global Diaspora”. Läst 17 december 2017.
  39. ^ ”The 4th wall”. Läst 22 december 2017.
  40. ^ ”Traditionell musik i Östtimor” Arkiverad 28 april 2017 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 17 december 2017.
  41. ^ ”Fernando Cardoso”. Läst 26 december 2017.
  42. ^ [a b c d] ”Banco da Poesia”. Läst 26 december 2017.
  43. ^ ”Food of East Timor”. Läst 17 december 2017.

Tryckta källor

redigera
  • Gudmund, Jannisa, "The Crocodile's Tears - East Timor in the Making" (doktorsavhandling 1997)
  • Lundström, Klas "Krokodilernas land - Ett reportage om Östtimor". Sekel bokförlag, 2012
  • Rosengren, Peter, "Det triangulära interagerandet kring Östtimorkonflikten - Australien, USA och Indonesien". Lunds Universitet, Historiska Institutionen, 2001.
  • Robinson, Geoffery, "East Timor 1999: Crimes Against Humanity"
  • McGrath, Kim (2017). Crossing the line- Australia’s Secrete History in the Timor Sea. ISBN 9781863959360

Vidare läsning

redigera
  • Rosengren, Peter (2020). Reportage från periferin : avvecklingen av det portugisiska kolonialväldet i Östasien - Östtimor och Macao. Ultima Esperanza Books 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Östtimor&oldid=55075541”