Johan Fredrik Eek
Johan Fredrik Eek, född 15 juli 1758 i Raumo, död 3 januari 1820 i Stockholm, var en svensk militär.
Johan Fredrik Eek | ||
---|---|---|
Johan Fredrik Eek. | ||
Yrke | Militär | |
Militärtjänst
| ||
I tjänst för | Sverige | |
Försvarsgren | Kungliga armén | |
Tjänstetid | 1774–1817 | |
Slag/krig | Gustav III:s ryska krig | |
| ||
Personfakta
| ||
Född | 15 juli 1758 Raumo, Satakunta, Sverige | |
Död | 3 januari 1820 Stockholm, Sverige | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Eek | |
Far | Johan Eek | |
Mor | Anna Sophia Jerlström |
Biografi
redigeraEek, som var son till hovrättsrådet Johan Eek och Anna Sophia Jerlström, deltog som kapten i Gustav III:s ryska krig och som major i kriget i Pommern 1807. Sin främsta berömmelse vann Eek under finska kriget, där han deltog i över ett tiotal strider, bland annat slagen vid Kuuskoski, Siikajoki, Lappo, Parjakanneva och Jutas. Eek är omnämnd i Johan Ludvig Runebergs epos Fänrik Ståls sägner i delen om Döbeln vid Jutas som Tappre Eek. Eek dekorerades för sina insatser men förlorade samtidigt alla sina egendomar i 1808–1809 års krig. Efter att under kriget ha befordrats till överstelöjtnant ledde Eek 1811 uppsättandet av Södra skånska regementet, som efter ett antal flyttar till slut hamnat på Revingehed. Eek blev 1813 överste och chef för Jämtlands regemente. Hans problematiska ekonomi gjorde sig allt mer gällande. När han bad kung Karl XIV Johan om ekonomisk hjälp nekade denne honom varpå Eek förhastat tog avsked.[1] Detta ledde till ytterligare problem och år 1819 arbetade han sjuklig och bortglömd av sina vänner som vedhuggare i Stockholm med medaljer på arbetsblusen, medan hans hustru friherrinnan Sophia von Düben och deras tre döttrar levde under svåra förhållanden i Jämtland.[2]
Källor
redigera- Eek, Johan Fredrik i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
Noter
redigera- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
- ^ Johan Fredrik Eek i Svenskt biografiskt lexikon