Alfred Lacroix

François Antoine Alfred Lacroix, född 4 februari 1863 i Mâcon, departementet Saône-et-Loire, död 12 mars 1948, var en fransk mineralog.

Lacroix var professor i mineralogi vid Muséum d’histoire naturelle i Jardin des plantes och direktör för dess mineralogiska laboratorium. Hans rapport över verkningarna av Montagne Pelées utbrott på Martinique 1902 var ett särdeles viktigt bidrag till vulkanforskningen. Han studerade även Vesuvius våldsamma utbrott 1906.

Lacroix blev medlem av Institut de France 1904, ordförande i Société géologique de France 1910, ständig sekreterare i Académie des sciences 1914, korresponderande medlem av Geologiska Föreningen i Stockholm 1916 och ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1922, samt utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1927. Han tilldelades Wollastonmedaljen 1917 och Penrosemedaljen 1930.

Bibliografi (i urval)

• Minéralogie de France et de ses colonies (fem delar, 1893-1913)
• Étude sur le métamorphisme au contact des roches volcaniques (1894)
• Sur l’application de la methode expérimentale à l’étude des roches éruptives (1902)
• La montagne Pelée et ses eruptions (med 30 tavlor, 1904)
• Minéralogie de Madagascar (1922ff)

Källor

• Lacroix, François Antoine Alfred i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
• Lacroix, F.A. Alfred i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)