Naturminnen är fridlysta små områden med skyddsvärda naturföreteelser eller enskilda naturobjekt, såsom enstaka träd eller trädgrupper, flyttblock eller jättegrytor.

Äldre svenskt naturminnesmärke på Runkestenen i Vimmerby kommun.

Sverige

redigera

I Sverige finns omkring 1 500 naturminnen, som är en av sju former för att skydda natur enligt naturvårdslagen. En länsstyrelse kan med stöd av 13 § besluta om fridlysning. Skyddsformen infördes år 1909. De flesta av dagens naturminnen skapades under första halvan av 1900-talet. Naturminnen får inte skadas, men precis som för naturreservat varierar reglerna beträffande enskilda naturminnen.

Lantmäteriets kartor är upplysningssymbolen för naturminne av biologiskt slag ett stiliserat "B" och ett likadant stiliserat "G" för naturminne av geologiskt slag. Båda symbolerna påminner om runmärket "R". Under första halvan av 1900-talet markerades ett naturminne genom en rund gjutjärnsskylt med tre kronor och texten "Naturminnesmärke fridlyst enligt lag". Det finns även en oval skylt i aluminium med samma text. Idag används en rektangulär blå-vit plastbricka med texten "Naturminne" och symbolen för naturreservat (vita stjärnan). Stora ekar är de vanligaste biologiska naturminnena i Sverige. Ett exempel för ett geologiskt naturminne är Biskopsstenen, ett flyttblock vid Tomtberga kyrkogård i Huddinge kommun.

Exempel från Sverige

redigera

Exempel från andra länder

redigera

Se även

redigera

Källor

redigera