inriktning

Swedish

Etymology

inrikta +‎ -ning

Noun

inriktning c

1. direction, orientation, specialization, speciality

Declension

Declension of inriktning

		nominative	genitive
singular	indefinite	inriktning	inriktnings
	definite	inriktningen	inriktningens
plural	indefinite	inriktningar	inriktningars
	definite	inriktningarna	inriktningarnas

Related terms

• huvudinriktning
• inrikta
• inriktningsdokument
• målinriktad
• verksamhetsinriktning

Further reading

• inriktning in Svensk ordbok.