Svartvårtepadda

	Svartvårtepadda; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Groddjur; Amphibia
Ordning	Stjärtlösa groddjur; Anura
Familj	Äkta paddor; Bufonidae
Släkte	Duttaphrynus
Art	Svartvårtepadda; D. melanostictus
Vetenskapligt namn
	§ Duttaphrynus melanostictus
Auktor	Schneider, 1799
Synonymer
	Bufo melanostictus; (Frost, 2008); Ansonia kamblei; (Ravichandran & Pillai, 1990); Bufo tienhoensis; (Bourret, 1937)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svartvårtepadda, Duttaphrynus melanostictus, är en padda från Indiska subkontinenten och Sydostasien som tillhör släktet Duttaphrynus och familjen äkta paddor.

Beskrivning

Ovansidan är grå, brunaktig eller rödaktig med mörka fläckar, medan undersidan är smutsvit med ljusbruna prickar på kinder och strupe. På sidorna har den flera vårtor med mörkbruna spetsar. Huvudet är däremot nästan helt slätt, med stora, tydliga trumhinnor. Parotidkörtlarna är mycket stora med svarta stänk. Tårna och fingrarna är tjocka och korta. Paddan är mycket stor, honorna kan bli upp till 15 cm långa. Hanen är normalt mellan 5,7 och 8,3 cm lång, honan mellan 6,5 och 8,5 cm, även om honan kan bli upp till 15 cm.^[3] ^[4]

Utbredning

Svartvårtepaddan finns i Indien, norra Pakistan, Nepal, Bangladesh, Sri Lanka, södra Kina, Taiwan, Myanmar, Laos, Vietnam, Thailand, Kambodja, Malaysia, Singapore, Östtimor och Indonesien, Den har införts till Papua Nya Guinea.^[2]

Taxonomi

Svartvårtepaddans taxonomi är inte helt utredd. Vissa forskare betraktar formen som lever i Pakistan som en egen underart, D. melanostictus hazarensis^[3], medan andra ser hela arten som ett troligt komplex av flera arter^[2].

Ekologi

Paddan är tydligt bunden till människan^[5], och håller sig främst till det mer låglänta kulturlandskapet som jordbruksbygder och städer, men undviker rena skogsområden.^[2] Den pakistanska populationen är dock en höglandsform.^[3] Det är inte ovanligt att paddorna samlas kring gatlyktor och illuminerade reklamskyltar på kvällen, för att fånga de insekter som lockas av ljuset.^[4] Arten är en slö, kvälls- och nattaktiv padda som dagtid håller sig dold under stenar och trädgrenar, i tät växtlighet eller i olika håligheter. Det är vanligt att flera paddor delar på samma dagviste.^[3] Även om det främst är en marklevande padda kan den också påträffas i betongdiken, och arten tål brackvatten.^[6]

Fortplantning

I norra delen av indiska halvön parar de sig i regel i samband med monsunregnen i juli till augusti, medan de i Sydostasien kan leka året runt. Leken sker i stillastående eller trögflytande vatten^[2], dit hanarna lockar honorna med ett lågt, melodiskt kväkande. De annars så timida hanarna slåss mot varandra för möjligheten att omfamna en hona (amplexus). Äggen läggs i form av ett dubbelt geléband på litet djupare vatten, där äggsnöret ringlas kring vattenväxter. De resulterande ynglen är små, drygt 2,5 cm som mest, mörka och livnär sig av diverse alger.^[3]

Status

Svartvårtepaddan är klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, och populationen ökar. Inga egentliga hot har konstaterats för arten.^[2] Arten anses nyttig, eftersom den lever på olika skadeinsekter för jordbruket.^[3]

Referenser

^ ”Statens jordbruksverks allmänna råd (1999:2)...” (PDF). Statens jordbruksverks författningssamling. 20 oktober 1999. Arkiverad från originalet den 13 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120313180007/http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b08000952/allmannarad_1999-002.PDF. Läst 11 december 2009.
^ [a b c d e f] Duttaphrynus melanostictus IUCN (2004). Auktorer: Peter Paul van Dijk et al. (engelska) Läst 23 maj 2022
^ [a b c d e f] M.S.Khan, Michelle S. Koo (30 augusti 2000; uppdaterad 17 mars 2021). ”Bufo melanostictus” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. https://amphibiaweb.org/cgi/amphib_query?&where-scientific_name=Duttaphrynus+melanostictus. Läst 23 maj 2022.
^ [a b] ”Bufo melanostictus” (på engelska). Amphibia.my. Arkiverad från originalet den 22 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120222232055/http://www.amphibia.my/page.php?pageid=s_foundk&s_id=10&search1=Duttaphrynus%20melanostictus&species=Duttaphrynus%20melanostictus&submit=Search!. Läst 23 maj 2022.
^ Mattison, Chris (1992) (på engelska). Frogs and toads of the world. Blandford. sid. 136. ISBN 0-7137-2355-6
^ Nick Baker (2009). ”Asiatic toad” (på engelska). EcologyAsia. Arkiverad från originalet den 7 maj 2006. https://web.archive.org/web/20060507200833/http://www.ecologyasia.com/verts/amphibians/asiatic_toad.htm. Läst 24 december 2009.

[SJV-1] ”Statens jordbruksverks allmänna råd (1999:2)...” (PDF). Statens jordbruksverks författningssamling. 20 oktober 1999. Arkiverad från originalet den 13 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120313180007/http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b08000952/allmannarad_1999-002.PDF. Läst 11 december 2009.

[IUCN-2] [a b c d e f] Duttaphrynus melanostictus IUCN (2004). Auktorer: Peter Paul van Dijk et al. (engelska) Läst 23 maj 2022

[AW-3] [a b c d e f] M.S.Khan, Michelle S. Koo (30 augusti 2000; uppdaterad 17 mars 2021). ”Bufo melanostictus” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. https://amphibiaweb.org/cgi/amphib_query?&where-scientific_name=Duttaphrynus+melanostictus. Läst 23 maj 2022.

[AM-4] [a b] ”Bufo melanostictus” (på engelska). Amphibia.my. Arkiverad från originalet den 22 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120222232055/http://www.amphibia.my/page.php?pageid=s_foundk&s_id=10&search1=Duttaphrynus%20melanostictus&species=Duttaphrynus%20melanostictus&submit=Search!. Läst 23 maj 2022.

[FAT-5] Mattison, Chris (1992) (på engelska). Frogs and toads of the world. Blandford. sid. 136. ISBN 0-7137-2355-6

[EA-6] Nick Baker (2009). ”Asiatic toad” (på engelska). EcologyAsia. Arkiverad från originalet den 7 maj 2006. https://web.archive.org/web/20060507200833/http://www.ecologyasia.com/verts/amphibians/asiatic_toad.htm. Läst 24 december 2009.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]