klyva
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även kliva.
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]Böjningar av klyva | Aktiv | Passiv | ||
---|---|---|---|---|
Infinitiv | klyva | klyvas | ||
Presens | klyver | klyvs (klyves) | ||
Preteritum | klyvde | klyvdes | ||
Supinum | klyvt | klyvts | ||
Imperativ | klyv | – | ||
Particip | ||||
Presens | klyvande, klyvandes | |||
Perfekt | klyvd
| |||
|
Böjningar av klyva | Aktiv | Passiv | ||
---|---|---|---|---|
Infinitiv | klyva | klyvas | ||
Presens | klyver | klyvs (klyves) | ||
Preteritum | klöv | klövs | ||
Supinum | kluvit | kluvits | ||
Imperativ | klyv | – | ||
Particip | ||||
Presens | klyvande, klyvandes | |||
Perfekt | kluven
| |||
|
klyva
- (även reflexivt: klyva sig) dela något (styvt eller hårt) på längden; (utvidgat) dela en helhet i två (eller flera) delar
- Synonymer: klovå (orsamål); halvera, tudela
- En viktig händelse under 1900-talet var att människan lärde sig klyva atomer.
- Etymologi: Av fornsvenska klyva, av urgermanska *kleubaną, av urindoeuropeiska *glewbʰ- (”klyva, dela”). Besläktat med engelska cleave, danska kløve.
- Användning: Vardagligt används även supinumformen klyvit(s) och perfektparticipformerna klyven, klyvet, klyvna och klyvne.
- Besläktade ord: klyv, klyvbar, klyvning, klyfta, klyftig
- Sammansättningar: klyvyxa