Magnesiumoxid
| Magnesiumoxid | |
 | |
| Systematiskt namn | Magnesiumoxid |
|---|---|
| Övriga namn | Magnesia |
| Kemisk formel | MgO |
| Molmassa | 40,3044 g/mol |
| Utseende | Vitt pulver |
| CAS-nummer | 1309-48-4 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 3,58 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 0,086 (vid 30 grader C)[1] g/l |
| Smältpunkt | 2852 °C |
| Kokpunkt | 3600 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | Inga |
| NFPA 704 |
0
1
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Magnesiumoxid, MgO, är en kemisk förening av magnesium (Mg) och syre (O). Magnesiumoxid har mycket låg löslighet i vatten och är basiskt.
Trivialnamnet magnesia är emellertid tvetydigt, eftersom både basiskt magnesiumkarbonat och mangandioxid tidigare har kallats magnesia (magnesia alba respektive magnesia nigra).[2] Ålderdomliga svenska ord för magnesiumoxid är talkjord och bitterjord.[2] Magnesiumoxid förekommer sällsynt som mineralet periklas.
Magnesiumoxid bildas vid förbränning av magnesium i syre, till detta krävs stor tillgång till energi, samtidigt som stor mängd energi frigörs (3933 kJ/mol MgO). Magnesiumoxid bildas om magnesiumkarbonat kalcineras.[3]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Magnesiumoxid är ett vitt eldfast ämne som ingår i deglar som motstår extrema temperaturer vid smältning av metall.
Magnesiumoxid används som elektriskt isoleringsmaterial, bland annat i termoelement.
Magnesiumoxid används för att neutralisera magsyran om man har sura uppstötningar och det används också som kosttillskott. Det har E-nummer 530.
Om magnesiumoxid blandas med en stark vattenlösning av magnesiumklorid fås magnesiacement.[4]
Risker
[redigera | redigera wikitext]Magnesiumoxid är irriterande för ögon och andningsvägar och inandning kan orsaka metallfeber.[5]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ PubChem. ”Magnesium oxide” (på engelska). pubchem.ncbi.nlm.nih.gov. https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/14792. Läst 8 april 2019.
- ^ [a b] Magnesia i SAOB.
- ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, förlag Almqvist & Wiksell, kapitel 26-5a sidan 622
- ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, förlag Almqvist & Wiksell, kapitel 26-5b sidan 623
- ^ Magnesium oxide i Richard P. Pohanish, 2011, Sittig's Handbook of Toxic and Hazardous Chemicals and Carcinogens, Volym 1, sid. 1642. ISBN 9781437778694.