Carolina Rediviva
| Carolina Rediviva | |
| Byggnad | |
 Carolina Redivivas huvudentré mot Drottninggatan och Carolinabacken.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Ort | Uppsala |
| Adress | Dag Hammarskjölds väg 1 |
| Koordinater | 59°51′18″N 17°37′52″Ö / 59.85500°N 17.63111°Ö |
| Arkitekt | Carl Fredrik Sundvall K.J. Hjelm |
| Ägare | Statens fastighetsverk |
| Färdigställande | 1841 |
 Interiör från plan 6.
| |
Carolina Rediviva (latin: "den återuppståndna Carolina") är en byggnad i Uppsala och en del av Uppsala universitetsbibliotek.
Grunden till byggnaden lades den 14 juni 1817, men officiell byggstart var 19 oktober 1819 och inleddes av kung Karl XIV Johan. Det officiella öppnandet skedde kl. 12 den 10 oktober 1841. Byggnaden är belägen i fonden av Vaksalagatan-Drottninggatan, på Carolinabackens krön mellan slottet, Odinslund och Engelska parken.
Husets latinska benämning är en anspelning på den äldre universitetsbyggnaden Academia Carolina som revs 1778.
Huset är idag ett byggnadsminne.[1]
Biblioteket
[redigera | redigera wikitext]Biblioteksverksamheten på Carolina Rediviva kallas sedan en omorganisation av Uppsala universitetsbibliotek 1999 "Carolinabiblioteket". Här inryms en "ämnesbiblioteksenhet" inom universitetsbibliotekets organisation som tillsammans med Karin Boye-biblioteket betjänar undervisningssektorerna humaniora, teologi och sociologi. Dessutom finns här universitetsgemensamma enheter inom biblioteksorganisationen samt avdelningen för specialsamlingar, det vill säga musik- och handskriftsavdelningen, avdelningen för äldre tryck (före 1851) och kart- och bildavdelningen. I byggnaden verkar också den enhet som driver det digitala vetenskapliga arkivet DiVA samt Alvin (plattform för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv). Chef för hela universitetsbiblioteket är sedan 2012 överbibliotekarien Lars Burman, med tjänsterum i Carolinabyggnaden.
Utställning och specialsamlingar
[redigera | redigera wikitext]Innanför entrén till Carolina Rediviva finns ett utställningsrum, där man kan se delar av bibliotekets kanske mest kända handskrift, Silverbibeln (Codex argenteus) (endast ett originalblad tillsammans med pärmarna från 1600-talet samt en kopia av bokblocket visas). På Carolina finns även bland annat Vadstenadiariet, Carta marina, Wolfgang Amadeus Mozarts notteckningar, Isaac Newtons förstaupplaga av Philosophiae Naturalis Principia Mathematica och Nordinska handskriftssamlingen.
Byggnadens historia
[redigera | redigera wikitext]Byggnaden ritades av arkitekten Carl Fredrik Sundvall. Förutsättningarna gjorde att bygget var en invecklad och svårlöst uppgift. Det gällde att inom ett begränsat utrymme få in både akademiens bibliotek som dess stora samlings- och festsal med dithörande vestibuler och trapphus. Sundvalls ritning visade en puritanskt enkel, stilsträng, obruten fasad i tre våningar, bakåt sträckte sig två flyglar, nära nog lika långa som den främre fasaden. Ritningarna godkändes 1813 men innan bygget kunde börja hade Sundvall i samråd med byggnadskommittén utarbetat ett nytt förslag. Fasaden var där förlängd, hade 15 fönster i rad istället för de ursprungliga 11, fasadens mitt var betonad genom en portik med fyra kolumner som bar upp en balkong. Överst under takkanten hade tillkommit en halvvåning med små cirkelrunda fönster. Denna ritning godkändes 1819. Festsalen antyddes ej i byggnadens yttre, den upptog två våningar i dess högra del, byggnadens hela mittparti upptogs av vestibulen och trapporna förlades i en utbyggnad på bakre fasaden. Uppförandet av de två sidoflyglarna, som skulle innehålla boksalar, fick vänta.[2]
Bygget satte igång men de ansvariga var missnöjda, byggnadsledaren överstelöjtnant Jacob Magnus Nordencreutz gjorde på eget bevåg ändringar i ritningarna, konsistoriet tog hans parti gentemot arkitekten, och i februari 1821 avsade sig Sundvall all inblandning i projektet. Istället blev titulärprofessor K.J. Hjelm, tidigare elev hos den franske arkitekten Louis Jean Desprez, ombedd att bearbeta ritningarna. Hjelm ändrade en del detaljer men lät fasaden i huvudsak bli sådan Sundvall hade ritat den. Under årens lopp tillkom ytterligare en halvvåning med cirkelrunda fönster.[3]
Byggnadsfonden var snart tom, riksdagen var tvungen att anslå mer pengar och kungen skänkte stora summor men 1841, då huset ansågs färdigt, återstod fortfarande dekoreringen av festsalen. Varken denna eller boksalarna kunde värmas upp, någon läsesal fanns inte, lokalerna var opraktiskt anordnade och dessutom otillräckliga då de två långsträckta flyglarna i Sundvalls förslag aldrig blivit uppförda. Mer än en tredjedel av byggnaden upptogs av förstugor och trappor.[4]
Från färdigställandets initierades flera ombyggnadsförsök, varav många refuserades. Exempelvis gjordes förslag på att ändra byggnadens fönster invändigt för att släppa in mer ljus. År 1872 gjordes ombyggnadsförslag av arkitekten Adrian Crispin Peterson, e. o konduktör vid Överintendentsämbetet. Förslaget kritiserades hårt och refuserades.[5]
Sedan Universitetshuset tagits i bruk 1887 användes huset som bibliotek från 1888. Stora ombyggnationer verkställdes 1888–1892 efter planer gjorda av Carl August Kihlberg. Stora trapphuset offrades då för behovet av läsesal, låneexpedition, bokmagasin m.m. Ytterligare ombyggnationer, efter ritningar av Axel Anderberg, ägde rum 1913–1917 då regeringen beviljade 599 000 kr till om- och tillbyggnationer. Anderberg ansvarade tillsammans med Jöran Curman för de om- och tillbyggnader som ägde rum 1934–1945. En stor ombyggnation ägde rum 1952–1971 och var ett verk av Peter Celsing. Byggnaden har sedan renoverats igen 2017–2019, denna gång av Johan Celsing.
De från början tre våningarna och två halvvåningarna har numera (2006) vuxit till 12 våningsplan, betjänade av 15 olika hissar och många trappor.
Carolinas plats i studentkulturen
[redigera | redigera wikitext]Carolina Rediviva står i centrum för Uppsalas blickar omkring kl. 15 varje valborgsmässoafton, då stadens studenter – både nuvarande och förutvarande – samlas i Carolinabacken. Exakt klockan 15.00 ger universitetets rector magnificus från bibliotekets balkong signal genom att vifta med och ta på sin studentmössa, varefter alla i backen gör detsamma och därefter hastigt ger sig av nerför backen för fortsatt firande. Man är tvungen att bege sig "galopperande" ner för backen till närmsta nation för att kunna inta traditionsenlig champagne, eftersom gatorna är packade av människor och det finns ett begränsat antal platser på nationernas champagnemottagningar. Därför kallas denna ritual "champagnegalopp". Andra uppgifter gör gällande att begreppet "champagnegalopp" kommer från att studenterna sprang (galopperade) runt till alla olika nationer i Uppsala och tog ett glas champagne på varje.
Valborgsseden stammar från den tid då läsåret slöts i maj och studenterna firade att årets läsperiod var över. Studentmössan var på den tiden ett alldagligt plagg som gärna bars året om – speciellt utanför lärosätet – av dem som var förunnade att studera. Mösspåtagningen i Carolinabacken har av och till direktsänts av Sveriges Television.
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Mot norr.
-
-
-
Interiör.
-
Interiör.
-
Interiör.
-
Interiör.
-
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Nordensvan, Georg (1925). Svensk konst och svenska konstnärer i 19de århundradet. 1, Från Gustav III till Karl XV (Ny grundligt omarbetad upplaga). Stockholm: Bonniers. sid. 314-315. Libris 462818
- Davidsson, Åke (1971). Uppsala universitets bibliotek 1620-1970. En bildkrönika. Uppsala: Almqvist och Wiksell. Libris 7399
- Carolina Rediviva. Byggnadens historia från 1810-talet till 1980-talet, Acta Universitatis Upsaliensis, vol. XXV, Uppsala 1986.
- Högberg, P. "Carolina Rediviva 100 år – en återblick på dess utveckling och byggnadshistoria", särtryck ur Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, årgång 29, 1942.
- Vainesworth, Christopher (2014), Med nit och skicklighet: arkitekten Adrian Crispin Peterson och hans yrkesverksamhet i Uppsala 1866–1872
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Byggnadsminnen enligt Länsstyrelsen i Uppsala län Arkiverad 26 januari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Nordensvan (1925), s. 314
- ^ Nordensvan (1925), s. 314-315
- ^ Nordensvan (1925), s. 315
- ^ Vainesworth, Christopher (2014). Med nit och skicklighet: arkitekten Adrian Crispin Peterson och hans yrkesverksamhet i Uppsala 1866–1872. sid. 97-102. https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1713285&dswid=-5878
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Bolkéus Blom, Mattias; Östlund, Krister, red (2021). Uppsala universitetsbibliotek 1621–2021: verksamhet, samlingar, historia, betraktelser. Acta Bibliothecae R. Universitatis Upsaliensis, 0346-7465 ; 53. Uppsala: Uppsala universitet. Libris [http://libris.kb.se/bib/jxff5q60gnrk2pt6
- Viveka Halldin Norbeg, "Carolina Rediviva, byggnaden som ständig förändras. Minnen från en svunnen tid" i Uppsala universitetsbibliotek 1621–2021. Verksamhet, samlingar, historia, betraktelser. Red. av Mattias Bolkéus Blom & Krister Östlund. (Anta Bibliothecæ R. Universitatis Upsaliensis 53.) Uppsala 2021 jxff5q60gnrk2pt6
- Viveka Halldin Norbeg, "Carolina Rediviva, byggnaden som ständig förändras. Minnen från en svunnen tid" i Uppsala universitetsbibliotek 1621–2021. Verksamhet, samlingar, historia, betraktelser. Red. av Mattias Bolkéus Blom & Krister Östlund. (Anta Bibliothecæ R. Universitatis Upsaliensis 53.) Uppsala 2021]. ISBN 9789151313320
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Carolina Rediviva.
- Carolina Rediviva
- Carolina Rediviva från Statens fastighetsverk (SFV)
- Upplandsmuseets redovisning vid renovering 2005
- Uppsala universitetsbibliotek
- Verk och samlingar i urval
