Rumänsk-ortodoxa kyrkan
| Rumänsk-ortodoxa kyrkan Biserica Ortodoxă Română | |
 Rumänsk-ortodoxa kyrkans vapen. | |
 | |
| Region och utbredning |  Rumänien Moldavien Serbien Montenegro Sverige Ungern Schweiz Tyskland Frankrike USA Kanada Australien Nya ZeelandBessarabien |
|---|---|
| Grundare | Carol I av Rumänien |
| Säte |  Bukarest |
| Medlemmar | 18 806 428 (Rumänien);[1] 720 000 (Moldavien)[2] |
| Officiella språk | Rumänska |
| Övrigt | Erkänt: 25 april 1885 Självständigt: 1872 |
| Webbplats | - https://patriarhia.ro/ (rumänska) - https://patriarhia.ro/en/ (engelska) |
Rumänsk-ortodoxa kyrkan, eller Rumänska ortodoxa kyrkan, (rumänska: Biserica Ortodoxă Română) är en östortodox kristen kyrka baserad i Rumänien.
Idag (2024) upskattas det att kyrkan har omkring 19 miljoner medlemmar.[3]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Ursprung
[redigera | redigera wikitext]Kristendomen i dagens Rumänien går tillbaka till aposteln Andreas, där han predikade i Mindre Skytien, regionen mellan floden Donau och Svarta havets västkust. Därför anses kristendomen i Rumänien vara "av apostoliskt ursprung".[4]
Många kristna i Mindre Skytien blev martyrer under förföljelserna under den romerska kejsaren Diocletianus styre. Namnen på många av martyrerna är kända och deras reliker förvaras i rumänsk-ortodoxa kyrkor.
Självständigt
[redigera | redigera wikitext]Efter Rumäniens självständighet 1877 fick den rumänsk-ortodoxa kyrkan autokefali 1885.[4]
Att ta reda på samfundets attityd till den tidigare socialistiska regimen är svårt på grund av begränsad tillgång till statlig arkivinfo.[5][6]
1900-talet
[redigera | redigera wikitext]Den 4 februari 1925 beslutades det att den rumänska kyrkan upphöjas till ett patriarkat.[7]
Efter andra världskriget
[redigera | redigera wikitext]Efter andra världskriget restaurerades över 12 000 kyrkor, kloster, kapell med mera. Samtidigt byggdes också tusentals nya kyrkor.[7]
Under och efter kommunismen
[redigera | redigera wikitext]Under kommunisttiden tillät den rumänska staten att kyrkan skulle upprätthålla bland annat två teologiska fakulteter i Bukarest och Sibiu. Det fanns också många aktiva kloster. Trots detta var kyrkan hårt kontrollerad av staten.[3]
Efter kommunismens fall började den rumänska kyrkan att växa, då bland annat kyrkor öppnades.[3]
Vid slutet av 1900-talet hade kyrkan mer än 16 miljoner medlemmar.[3]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Förutom i Rumänien sträcker sig rumänsk-ortodoxa kyrkan in i Moldavien, Serbien och Ungern. Man bedriver också verksamheter i Oceanien.
Kyrkan består av fem metropolitsäten med 10 ärkestift och 14 stift i Rumänien, tre metropolitstift i Bessarabien, Central- och Nordeuropa, Väst- och Sydeuropa, ett ärkestift i USA och Kanada och två stift i Ungern, Serbien och Montenegro.
Anslutningar
[redigera | redigera wikitext]Följande organisationer är den rumänska kyrkan medlem i:
- Kyrkornas världsråd, sedan 1961.[4]
- Sveriges kristna råd[4]
- Ekumeniska föreningen för kyrkor i Rumänien[4]
- Europeiska kyrkokonferensen[4]
Bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Folkets frälsnings katedral i Bukarest.
-
-
-
-
Kristi himmelsfärdkatedralen i Târgu Mureș
-
Ceciliakyrkan i Jönköping.
-
Heliga Treenighetens rumänsk-ortodoxa kyrka i Deliblato.
-
-
-
Nicolae Ceaușescu och annat partifolk besöker Neamţs kloster 1966.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 juli 2012.
- Romanian Orthodox Church | World Council of Churches (oikoumene.org)
- Romanian Orthodox Church | History, Beliefs & Practices | Britannica
- VI. The Romanian Orthodox Church after 1918 (the “contemporary” period) - Patriarhia.ro
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Folkräkningen i Rumänien 2002
- ^ (rumänska) "Biserica Ortodoxă Română, atacată de bisericile 'surori'" ("The Romanian Orthodox Church, Attacked by Its 'Sister' Churches") Arkiverad 3 april 2008 hämtat från the Wayback Machine., Ziua, 31 januari 2008
- ^ [a b c d] ”Romanian Orthodox Church | History, Beliefs & Practices | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 29 april 2024. https://www.britannica.com/topic/Romanian-Orthodox-Church. Läst 8 maj 2024.
- ^ [a b c d e f] ”Romanian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1961. https://www.oikoumene.org/member-churches/romanian-orthodox-church. Läst 1 januari 2024.
- ^ Presidential Commission for the Study of the Communist Dictatorship in Romania, pp. 446-447 (2006). ”Raport final” (på rumänska). Romanian Presidency. http://www.presidency.ro/static/ordine/RAPORT_FINAL_CPADCR.pdf.
- ^ Mihail Neamțu (17 oktober 2007). ”Despărțirea apelor: Biserica și Securitatea” (på rumänska). Revista 22. Arkiverad från originalet den 20 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120220073335/http://www.revista22.ro/despartirea-apelor-biserica-si-securitatea-4069.html. Läst 29 juli 2012.
- ^ [a b] ”VI. The Romanian Orthodox Church after 1918 (the “contemporary” period)”. patriarhia.ro. https://patriarhia.ro/vi-the-romanian-orthodox-church-after-1918-the-contemporary-period--5693-en.html. Läst 8 maj 2024.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Iuliana Conovici, Ortodoxia în România postcommunistǎ. Reconstrucția unei identități publice, 2009-2010
- Christine Hall, Biserica 'Pancosmicǎ'- Specific Românesc : Teme ecleziologice īn scrierile lui Nichifor Crainic din perioada 1922-1944. Bucharest 2015.
- Christine Hall, "Spiritual Tradition and ecclesiology , in the Romanian Orthodox historical and political context" International Journal for the Study of Christian Church 11 (2011)
- Christine Hall, "The Romanian Orthodox Church and Nation after the Fall of Communism." Ecclesiologica & alia. Studia in honorem Sven-Erik Brodd. (Bibliotheca theologiæ practicæ 96.) Skellefteå 2015. ISBN 978-91-7580-788-1.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Wikimedia Commons har media som rör Rumänsk-ortodoxa kyrkan.
- Officiell webbplats
