Hoppa till innehållet

Rumänien

Redigera länkar
Från Wikipedia
(Omdirigerad från Rumänsk)

România
Rumänien
Flagga Statsvapen
Valspråk: inget
Nationalsång: Deșteaptă-te, române!
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Bukarest
Officiellt språk rumänska
Demonym rumän[1]
Statsskick republik
 -  president Klaus Johannis
 -  premiärminister Marcel Ciolacu (PSD)
Nationalförsamling Parlamentet
 -  Överhus Senaten
 -  Underhus Deputeradekammaren
Självständighet från Osmanska riket 
 -  Deklarerad 9 maj 1877 
 -  Erkänd 13 juli 1878 (Berlinavtalet) 
Area
 -  Totalt 238 391 km²[2] (78:e)
 -  Vatten (%) 3,56 %
Demografi
 -  2016 års uppskattning 19 760 314[3] (50:e)
 -  2011a[4] års folkräkning 20 121 641 
 -  Befolkningstäthet 82,9 inv./km² (79:e)
BNP (PPP) 2023 års beräkning
 -  Totalt ▲ 783,9 miljarder USD[5] (35:e)
 -  Per capita ▲ 41 634 USD[5] (47:e)
BNP (nominell) 2023 års beräkning
 -  Totalt ▲ 348,9 miljarder USD[5] (45:e)
 -  Per capita ▲ 18 530 USD[5] (54:e)
Ginikoefficient (2021) ▲ 34,3 
HDI (2021) ▲ 0,821[6] (53:e)
Valuta rumänsk leu (RON)
Tidszon EET (UTC+2)
 -  Sommartid EEST (UTC+3)
Topografi
 -  Högsta punkt Moldoveanu, 2 544 m ö.h.
 -  Längsta flod Donau, 2 860 km
Nationaldag 1 december
Nationalitetsmärke RO
Landskod RO, ROU, 642
Toppdomän .ro
Landsnummer 40
a) Folkräkningen hölls den 20 oktober 2011.

Rumänien (rumänska: România) är en republik i Östeuropa.[7] Landet gränsar i norr mot Ukraina, i öster till Moldavien och Svarta havet, i söder till Bulgarien, längs med floden Donau, och i väster mot Ungern och Serbien. Rumäniens befolkning utgjorde 20 121 641 personer vid folkräkningen 2011.[4]

Rumäniens moderna historia har präglats av det kommunistiska styret sedan 1947. Efter en period av svårt förtryck under den kommunistiske diktatorn Nicolae Ceaușescu från 1965 till 1989 blev landet en demokratisk republik. Rumänien är medlem av militäralliansen Nato sedan 29 mars 2004 och Europeiska unionen sedan 1 januari 2007.

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Rumäniens historia

I det som är det nuvarande Rumäniens territorium har många folkslag bott genom tiderna, slaver, avarer och hunner. Mellan åren 106 och 271 e.Kr. var en stor del av området en del av Romarriket, under namnet Dacia. Ett arv från denna tid är det rumänska språket som liksom de övriga romanska språken härstammar ifrån romarnas språk latin. Efter detta blev landet hem för diverse folkvandringsstammar, även från Västeuropa. Under medeltiden bildades två rumänska stater: Moldova och Valakiet, medan det mesta av Transsylvanien var ungerskt sedan 900-talet (och ända till 1919).

Polen omkring år 1387 fram till drygt 1400.

Under slutet av 1300-talet och en bit in på 1400-talet ingick hela östra Rumänien i Polen-Litauen. Tidigare också, som slavisk stat åren 1054–1132, fast då i Kievriket.

Kievriket, 1054–1132.

Från 1500-talet blev Moldova och Valakiet vasaller inom det Osmanska riket. De förenades till România (Rumänien) 1862. Landet fick sin självständighet 1878. Trots ett misslyckat inhopp i första världskriget befann sig landet på segrarnas sida efter kriget och förenades med Transsylvanien.

Andra världskriget

[redigera | redigera wikitext]
Rumäniens offensiv mot Nazityskland 1944–1945.

Rumänien inträdde i andra världskriget som en neutral stat, när tyskarna ockuperade Polen beviljade Rumänien asyl och skydd för polska regeringsmedlemmar. I enighet med Molotov–Ribbentrop-pakten mellan Sovjetunionen och Nazityskland skulle rumänska Bessarabien införlivas med Sovjetunionen.

Fältmarskalk Ion Antonescu hade tvingat Rumäniens kung Carol II att abdikera. Antonescu utnämnde sig själv till conducător, Rumäniens diktator, och Rumänien ingick allians med Hitlers Tyskland. Antonescu skrev under tremaktspakten den 23 november 1940. Efter förlusterna mot Sovjet 1943 vände opinionen i landet mot Antonescu och sommaren 1944 avsattes han i en statskupp och fängslades. Den nya regimen förklarade krig mot Tyskland och Sovjetunionen intog Rumänien den 23 augusti 1944. En prosovjetisk regering tillsattes den 6 mars 1945, då Rumänien kontrollerades av Röda armén.

Rumänien efter 1945

[redigera | redigera wikitext]
Ceaușescu

Efter andra världskrigets slut befann sig Röda armén i Rumänien. Röda armén återupplivade det tidigare förbjudna kommunistpartiet i landet. Under de tidiga åren utnyttjades Rumäniens resurser av SovRom-avtalen; det var nybildade sovjetisk-rumänska företag som underlättade frakt av rumänska varor till Sovjetunionen till låga priser. Kommunisterna avskaffade monarkin och utropade en kommunistisk enpartistat under ledning av Gheorghe Gheorghiu-Dej.

1965 kom Nicolae Ceaușescu till makten och distanserade officiellt Rumänien från den sovjetiska maktsfären med en egen utrikespolitik. Han påbörjade ett samarbete med Renault för personbilar under namnet Dacia och även passagerarflygplanstillverkning på licens av BAC 1-11. 1967 var Rumänien den första staten i östblocket, efter Sovjetunionen, som återupptog diplomatiska relationer med Västtyskland (se Hallsteindoktrinen).

Rumänien blev inget undantag för östblockets sönderfall i slutet av 1980-talet. Den totalitära diktaturen föll under den Rumänska revolutionen 1989. Efter en hastig och omtvistad rättegång avrättades Ceaușescu och hans hustru Elena Ceaușescu på juldagen samma år. Nationella befrielsefrontens ledare, Ion Iliescu, blev den förste demokratiskt valde presidenten. Nicolae Ceaușescu hade bland annat sålt all mat från jordbruket för att verka utbetalningar på andra håll. De som fick svälta för hans handlingar var lokalbefolkningen medan han själv levde i lyx.

Jordbruket privatiserades efter Ceaușescus fall och befolkningen kunde nu tillverka mat för sitt eget intresse och inte åt staten som tidigare varit fallet. Efter en process som inleddes med ansökan om associationsavtal i november 1992 med sikte på medlemskap 2004, fick till slut Rumänien, tillsammans med Bulgarien, den 25 april 2005 ett anslutningsfördrag och blev fullvärdig medlem i Europeiska unionen den 1 januari 2007.

Geografi

[redigera | redigera wikitext]
Satellitbild över landet december 2001, visar var snön breder ut sig.

Rumänien har en kuststräcka mot Svarta havet och genom landets mitt går östra och södra Karpaterna, som sträcker sig i en vid båge från norr till sydöst och sedan västerut. Landet är beläget i skärningen mellan Centraleuropa (Transsylvanien, Banatet och Maramureș), Balkan (Valakiet och Dobrogea), och Östeuropa (Moldova och Bukovina). Förenta nationerna klassificerar Rumänien som ett östeuropeiskt land geografiskt.[7]

En stor del av Rumäniens gräns mot Serbien och Bulgarien utgörs av floden Donau. Donau går sedan ihop med Prut, som utgör gräns mot Moldavien. Donau flyter ut i Svarta havet i Donaudeltat. Då många av Rumäniens gränser består av floder, och eftersom Donaudeltat ständigt expanderar mot havet, ungefär 2–5 meter årligen, har Rumäniens landyta förändrats under de senaste årtiondena. Landets yta har ökat från omkring 237 500 km² 1969 till 238 391 km² 2005.

Rumänien har ett relativt varierande landskap, med 34 % berg, 33 % kuperat och 33 % lågland. Karpaterna dominerar mellersta Rumänien, och omger Transsylvanska platån. 14 toppar når höjder över 2 000 m ö.h., det högsta når 2 544 meter över havet. I södra delen av landet övergår Karpaterna i ett backigt landskap. Rumänien har stora temperaturväxlingar. Högsta temperatur, 44,5 grader Celsius är uppmätt den 10 augusti 1951 i Ion Sion. Lägsta temperatur, −38,5 grader Celsius är uppmätt i Bod den 24 januari 1942.[8] Landet har måttlig nederbörd med även snöfall på vintern.

Politik

[redigera | redigera wikitext]
Traian Băsescu med George W. Bush.

Rumänien är en demokratisk republik med ett semipresidentiellt system. Den lagstiftande makten innehas av parlamentets två kammare, Senat (senaten), med 140 medlemmar varav 18 representanter för de etniska minoriteterna, och Camera Deputaților (deputeradekammaren), med 345 medlemmar. Medlemmarna i varje kammare väljs vart fjärde år.

Landets president väljs i direkta val vart femte år (sedan 2004, tidigare vart fjärde år). Presidenten utser en premiärminister, som leder regeringen. Övriga regeringsmedlemmar utses i sin tur av premiärministern och utnämns av presidenten. Regeringen är underställd parlamentets godkännande. Konstitutionen godkändes i en folkomröstning den 8 december 1991 och bygger på den femte franska republikens dito. I oktober 2003 godkändes omfattande ändringar för att anpassa den till EU-lagstiftningen. I och med valen 2008 har Rumänien en liberal regering.

Se även: Anslutningsfördraget 2005

Parlamentsvalet 2008 och regeringskrisen 2009

[redigera | redigera wikitext]

Valet i Rumänien 2008 ledde till ett jämnt valresultat och en koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och Liberaldemokraterna. Valdeltagandet var det lägsta sedan kommunistregimens fall.[9]

Finanskrisen 2008 tvingade Rumänien att förhandla om lån, på omkring 20 miljarder euro, med Världsbanken, Internationella valutafonden och EU. Dessas ekonomisk-politiska krav satte regeringssammanhållningen på hårda prov och i början av oktober 2009 sprack koalitionen och socialdemokraterna lämnade regeringen. Statsminister Emil Boc och hans liberaldemokratiska minoritetsregering fälldes någon vecka senare i en misstroendeomröstning. Liberaldemokraterna fick stanna kvar på sin post.[10]

Valet 2012

[redigera | redigera wikitext]

Ett tidigare block högeralliansen upplöstes i januari 2011 bestående av bland annat nationalliberaldemokraterna, och de konservativa valde sedan att förhandla med socialdemokraterna och bilda ett nytt block tillsammans med dem. Den 5 februari 2011 gick socialdemokraterna, nationalliberaldemokraterna och de konservativa samman i ett block kallat Social- liberala unionen.

I "sista sekund" gick tre borgerliga partier ihop som ett eget block. Liberaldemokraterna, nationella kristna bondepartiet och liberalkonservativa partiet "Civic Force". Men de hann inte komma in i valrörelsen ordentligt och fick 16,7 procent av rösterna. Det valresultatet upplöste blocket den 10 december 2012. Den socialliberala unionen fick 60 procent av rösterna. Crin Antonescu, ledare för nationalliberaldemokraterna, ersatte Traian Băsescu som statschef sedan 6 juli 2012. Ledaren för de konservativa i socialliberala unionen är också jordbruksminister. Victor Ponta ledare för socialdemokraterna var landets premiärminister mellan maj 2012 och november 2015.

Ett ensamt politiskt vänsterparti samlade på sig 14,63 procent av rösterna i valet. Inte långt ifrån vad de tre borgerliga partierna fick tillsammans med sina 16,7 procent. Enligt folkräkningen var det 16 269 839 röstberättigande[11] (Över 18 år) och antalet röstande var 7 666 169, vilket ger ett uppskattat valdeltagande på 47,11 procent.

Presidentvalet 2014

[redigera | redigera wikitext]
Resultat per bosättningsenheter i landet. Blå: Iohannis. Röd: Ponta.

Klaus Iohannis, borgmästare i Sibiu sedan 2004 och ledare av det nationalliberala partiet, segrade i 2014 års presidentval. Vid andra valomgången tippade man på socialdemokraternas Victor Ponta. Få förväntade sig att en politiker tillhörande etnisk minoritet som dessutom är protestant i ett land där dessutom över 80 procent av befolkningen tillhör den rumänsk-ortodoxa kyrkan skulle kunna ta hem det här. När rösterna räknats var glappet med tio procentenheter mellan kandidaterna: 55,5 procent för Iohannis mot 45,5 procent för Ponta.[12]

President Klaus Iohannis valdes lätt om till en ny mandatperiod i november 2019.[13]

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Rumäniens län
St. Mikaelskyrkan i Cluj-Napoca
Kulturpalatset i Iaşi
Oradeas stadshus
Vy från Piatra Neamţ med Stefanstornet i förgrunden
Sibiu

Republiken Rumäniens territorium är indelat i 41 län (județe) som i sin tur är vidare indelade i (stor)städer (municipii), städer (oraşe) och (lands)kommuner (comune). Det finns för närvarande 320 städer (varav 103 med den högre statusen municipiu) och 2 854 kommuner.[14] Länen leds vart och ett av en landshövding som utses av regeringen. Huvudstaden Bukarest tillhör inget län utan utgör istället en separat enhet med likvärdig administrativ status som länen.

Namn Förkortning Residensstad Yta (km²)
Alba AB Alba Iulia 6 242
Arad AR Arad 7 754
Argeș AG Pitești 6 862
Bacău BC Bacău 6 621
Bihor BH Oradea 7 544
Bistrița-Năsăud BN Bistrița 5 355
Botoșani BT Botoșani 4 986
Brașov BV Brașov 5 363
Brăila BR Brăila 4 766
Buzău BZ Buzău 6 103
Caraș-Severin CS Reșița 8 514
Călărași CL Călărași 5 088
Cluj CJ Cluj-Napoca 6 674
Constanța CT Constanța 7 071
Covasna CV Sfântu Gheorghe 3 710
Dâmbovița DB Târgoviște 4 054
Dolj DJ Craiova 7 414
Galați GL Galați 4 466
Giurgiu GR Giurgiu 3 526
Gorj GJ Târgu Jiu 5 602
Harghita HR Miercurea Ciuc 6 639
Hunedoara HD Deva 7 063
Ialomița IL Slobozia 4 453
Iași IS Iaşi 5 476
Ilfov IF Bukarest¹ 1 583
Maramureș MM Baia Mare 6 304
Mehedinți MH Drobeta-Turnu Severin 4 933
Mureș MS Târgu Mureș 6 714
Neamț NT Piatra Neamț 5 896
Olt OT Slatina 5 498
Prahova PH Ploiești 4 716
Satu Mare SM Satu Mare 4 418
Sălaj SJ Zalău 3 864
Sibiu SB Sibiu 5 432
Suceava SV Suceava 8 553
Teleorman TR Alexandria 5 790
Timiș TM Timișoara 8 697
Tulcea TL Tulcea 8 499
Vaslui VS Vaslui 5 318
Vâlcea VL Râmnicu Vâlcea 5 765
Vrancea VN Focșani 4 857
Bukarest B Bukarest 238
¹De flesta administrativa funktioner för länet Ilfov styrs från Bukarest, men vissa myndigheter är utplacerade i städerna Buftea och Otopeni.

Ekonomi

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Rumäniens ekonomi
Bilindustrin med Dacia i spetsen är betydande för den ekonomiska utvecklingen i landet.

Övergången från planekonomi till marknadsekonomi och ekonomiska reformer gjorde att ekonomin kom i gungning. År 1991 hade 50 procent av jordbruket privatiserats. Då jugoslaviska krigen utbröt gick en viktig handelspartner därmed förlorad. År 1997 i samband med regeringsbytet antogs 100 nya lagar och företag fick rätt att köpa mark i Rumänien, detta hade aldrig tidigare varit möjligt. År 2000 tjänade rumänerna i genomsnitt inte mer än 900 kronor i månaden. Av 2700 statligt ägda företag (varav 263 industrier) privatiserades hälften år 1997. Den kraftiga privatiseringen gjorde att landet fick fördubblad arbetslöshet till bara år 1999[15] och våldsamma demonstrationer i Bukarest 1999 med flera tusen skadade och gripna. Men sedan dess har arbetslösheten sjunkit och regeringen som tog över 1997 hade röstats bort redan år 2000 och år 2008 var arbetslösheten endast 3–4 %[16] (ämnet behandlas i Rumäniens ekonomi). År 2005 genomfördes skattesänkningar i landet.[17] Banden mellan IMF och Rumänien är starka.

Bukarest är Rumäniens finansiella centrum med en rad huvudkontor för banker och andra storföretag. Bland annat har Dacia, Faur och Petrom sina huvudkontor i staden. Banker med säte i staden är bland andra BRD – Groupe Société Générale och Raiffeisen Romania.

Miljö och naturtillgångar

[redigera | redigera wikitext]

Rumänien har stora naturtillgångar som: petroleum, naturgas, stenkol, brunkol, bly, zink, koppar, järn, uran, guld, bauxit, vattenkraft, silver, salt och skog. De vanligaste importvarorna är maskiner, mineraler, bränsle, textilvaror, livsmedel och kemiska produkter. De vanligaste exportvarorna är textilier, maskiner, metallvaror och mineraler. Antalet sysselsatta inom näringsgrenarna är 29 % inom jord-skogsbruk, 43 % inom industri- byggnadsverk och 28 % inom tjänster-service. 1990 bildades ett miljödepartement som bara ska syssla med viktiga miljöfrågor genom att ta fram strategier för miljöskydd och återställa den ekologiska jämvikten.

Industri

[redigera | redigera wikitext]

Biltillverkaren Dacia licenstillverkade från 1968 Renaults personbilsmodell Renault 8 och senare Renault 12. De senaste åren har det fått ny fart genom stöd från Renault. En ny modell, Logan, har lanserats för den östeuropeiska marknaden, men säljer bra även på andra, för Dacia, nya marknader och företagets export har mångdubblats.

Rumänien har en betydande olje- och gasindustrin med stora bolag i Petrom och Rompetrol.

Arbetsmarknad

[redigera | redigera wikitext]

Arbetslösheten i Rumänien har varit relativt låg och pendlat mellan fem och sju procent under senaste decenniet[18] och den har varit låg i Rumänien ur ett internationellt perspektiv om man jämför med andra öststater såsom Polen där arbetslösheten varit uppåt 15 procent.

Efter revolutionen bildades tusentals lokala fackföreningar, vilka efter hand slutit sig samman i federationer som organiserat studenter, pensionärer och arbetslösa. Det var osäkert om pensionssystemet skulle reformeras i samband med lånen från IMF. Systemet har emellertid skapat problem för en del samhällsgrupper i landet.

Pensionärer hade i genomsnitt en pension på 190 euro år 2010 (motsvarande 1 650 kr). Den genomsnittliga pensionsåldern år 2000 var 52 år för kvinnor och 57 för män, den liberala majoriteten i Rumänien liksom EU:s arbetsmarknadspolitik har sedan 2007 stegvis sett till att människor är i arbeten längre och längre tid och i januari 2015 blir kravet för pension (undantag förtidspension) minst 60 år för kvinnor och 65 för män.[19] Pensionssystemet hade i början av 2000-talet stora skulder.[20]

Rumänien har en platt skatt på 16 procent på förvärvsinkomst.[21] Bolagsskatten är också 16 procent vilket gör Rumänien till ett attraktivt land för utländska investerare och egenföretagare. Det har varit ett av liberalernas mål att med låg bolagsskatt locka företag att flytta till Rumänien, låta företag växa och skapa fler jobb. Trots att arbetsgivaravgiften i Rumänien är 45 procent så är arbetslösheten inte extremt hög, år 2012 var den 7 procent[22] men arbetslösheten var år 2008 endast 3,5 procent.

I Rumänien är bidragen låga, arbetslösa får 75% av RSI, Reference Social Indicator, som 2017 fastställdes till 500 RON, alltså 375 RON/månad samt ett tillägg på 3-10% av bruttolönen beroende på antalet arbetade år, om man arbetat mer än 3 år.[23] [24] En person som exempelvis har tjänat 3000 RON brutto på sitt arbete under 5 år får 375 RON + 90 RON (3% av 3000 RON) i bidrag under 1 år.

Kommunikationer och turism

[redigera | redigera wikitext]
Motorvägar i Rumänien

Rumäniens järnvägar omfattar 22 250 km,[25] av dessa är drygt 8 585 km elektriska. En dryg tredjedel av persontransporter sker via järnväg.

Omkring 81 713 km är vägar.[26]

Cirka 545 km var motorväg, men under 2010-talet ska 289 km av nya motorvägar byggas i landet efter att enorma satsningar på infrastrukturen gjorts.

Floden Donau är en viktig vattenväg. 1984 invigdes en 64 km lång kanal som förbinder Donau med Svarta havet och förkortar vattenvägen med 400 km. Byggprojektet är en enorm satsning i Rumänien och de senaste åren har det varit en byggboom i landet. De viktigaste hamnstäderna är Galati och Braila. Flygplatsen Otopeni utanför Bukarest är landets största. Det statliga flygbolaget Tarom har såväl utrikes- som inrikestrafik. Rumäniens telekommunikationer är låga. Vid 1990 fanns 2,3 miljoner telefoner, under 00-talet har denna siffra mer än fördubblats. Det har länge skett en uppbyggnad av telefonnätet i samprojekt med tyska Siemens och franska Alcatel.

År 2000 var antalet internetanvändare i Rumänien ca 600 000 till 2012 hade det ökat till 9,6 miljoner.[27]

Rumänien har stora förutsättningar för turism. Lockar gör bland annat naturen och nationalparker i Karpaterna, medeltidsstäder, slott i Transsylvanien, Donaudeltat, sandstränderna längs Svarta havet och landets särpräglade kulturer.

Vintersportturismen i Karpaterna har visat goda resultat. Bristen på god hotellstandard kvarstår trots att rumänska hotell såldes ut till privatägare vid millennieskiftet. En stor del av turisterna kommer från grannländerna, särskilt från Moldavien och Bulgarien då Rumänien är ett billigt resmål.

Vid Svarta havskusten är Mamaia en välkänd turistort.[28]

Demografi

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Rumäniens demografi
Folkräkningen 1930 var den enda för "Storrumänien" och gav 18 miljoner invånare på en yta av 295 049 km².[29]

Den 4 juli 2013 släpptes slutresultaten efter utredning sedan oktober 2011[30] Rumäniens befolkning var 20 121 641[4] av vilka 385 729 befann sig utomlands[31] (mindre än 12 månader) varav minst 1 407 i Sverige[31].

Myndigheterna i Rumänien kunde konstatera att Rumäniens befolkning minskat med minst 1 559 333 personer mellan 2002 och 2011 och att emigrationen stod för nästan 77 % av minskningen.[32][33]

Det preliminära resultatet indikerade en befolkning på 19 043 767 människor vilket senare reviderades.[34] En artikel pekar på brister i organisationen av folkräkningen och 10 % i en poll uppgav att de ej tog del av folkräkningen därför att ingen uppräknare besökte dem eller att de inte var hemma när deras hem blev besökt. Spekulationer spred sig om att personernas PIN-kod skulle missbrukas för olagliga ändamål och många rumäner vägrade uppge sin PIN-kod. Enligt INS talesman var det inte obligatoriskt att uppge sin PIN-kod. Dock hade någon högt uppsatt av misstag sagt att PIN-koden var obligatorisk. Folkräkningens personal (Uppräknare) var dåligt tränade och visste inte hur man skulle fylla i formulären.[35]

INS upptäckte att cirka 1,1 miljoner människor ej ingick i 2011 års folkräkning, dvs. hade missats av folkräkningens personal, men man hittade de flesta av dem med hjälp av administrativa källor som var databaser från 7 offentliga institutioner, varför slutresultaten visar en ökning av befolkningen jämfört med det preliminära resultatet.[36]

Antalet personer som varit borta under en längre tid (mer än 12 månader) och ej ingick i befolkningen var 727 540, varav minst 2 460 i Sverige.[37][38]

Majoritetsbefolkningen rumänerna utgör 88,6 procent av landets befolkning. Den största minoriteten är ungrare. Det finns enligt officiell statistik runt 1,2 miljoner rumänska medborgare med ungerskt ursprung, vilka främst bor i Transsylvanien.

En ukrainsk minoritet finns i Rumänien (som enligt uppgift från 1999 bestod av 300 000 personer) och befolkar huvudsakligen samhällen som ligger i norra Rumänien.[39] Dock väljer flesta ukrainare i Rumänien att själva kalla sig för "rumäner" i folkräkningarna. Enligt folkräkningen 2011 omfattade ukrainarna 50 920 personer som finns i norra Rumänien.

Nästan 800 000[40][41] rumänska medborgare med tyskt ursprung var bosatta i Rumänien år 1939, en siffra som har sjunkit till 36 042 kvarvarande år 2011. När Rumänien ockuperades av Sovjetunionen deporterades tyskar från Rumänien till Tyskland.

De ca 350 000 Csango som är romersk-katolska registreras ofta inte som ungrare i folkräkningarna, trots att 62 000 av dem talar ungerska. Efter första världskriget fördrevs ca 350 000 ungrare från Transsylvanien. Ytterligare 100 000 ungrare fördrevs från framför allt Târgu Mureș, platsen för det beryktade "svarta mars" i mars 1990, då det initierades etniska kravaller mellan ungerska minoritetsbefolkningen och tillresta rumänska extremister. I Târgu Mureș och på andra platser i Transsylvanien har de olika minoriteternas proportioner medvetet manipulerats genom tvångsinflyttning av Moldaviska rumäner, samt en brutal religiös och språklig assimileringspolitik för andra nationaliteter.

Romerna är en annan betydande minoritet, i folkräkningen 2011 steg antalet registrerade romer till 621 573. Vissa romer väljer att kalla sig själva rumäner eller ungrare. Övriga inkluderar mindre grupper folk med ursprung från grannländerna, exempelvis en grupp på runt tusentalet polacker i Suceava.

Etniska minoriteter får använda sina modersmål i undervisningen, och har tillgång till information på sina modersmål från myndigheter i städer där de utgör mer än 20 procent av befolkningen. I städer där minoritetsbefolkningen utgör mer än 30 procent av befolkningen kan lokala rådsmöten hållas på minoritetsspråket, ifall översättning till rumänska kan erhållas, och officiella protokoll förs på rumänska.

Folkräkningar har genomförts följande år i landet: 1866, 1887, 1899, 1912, 1930, 1941, 1948, 1956, 1966, 1977, 1992, 2002 och 2011.

Vid folkräkningen 1992 var Rumäniens befolkning 22 760 449[42][43][44][45][46] men man hade ett resultat på 22 800 000 personer ett kort tag (reviderades) på grund av polacker i nordöstra delen som senare inte skulle inkluderas, befolkningen 1992 med resultatsiffra 22 760 499 var som störst någonsin men sedan dess befolkningen stegvis minskat och vid den senaste folkräkningen 2011 var Rumäniens befolkning som sagt 20 121 641 personer.[4]

Befolkning 1941–2011

[redigera | redigera wikitext]

Språk

[redigera | redigera wikitext]

Landets officiella språk är rumänska (ett romanskt språk i den indoeuropeiska språkfamiljen). Rumänska är närbesläktat med italienska, franska, spanska, portugisiska och katalanska. Runt 30 miljoner personer i världen talar rumänska, främst i Rumänien och Moldavien. Minoritetsspråken erkänns inte som officiella språk i den rumänska författningen.

En relativt stor ungersk minoritet i Transsylvanien talar både ungerska och rumänska, och fram till 1990-talet fanns det ett visst antal karpattyskar, men de flesta av dem lämnade landet i och med kommunismens fall.

Religion

[redigera | redigera wikitext]
Folkets frälsnings katedral i Bukarest är världens största östortodoxa katedral.

Religioner (statistik från 2009):

De flesta rumäner är medlemmar i den rumänsk-ortodoxa kyrkan, som är en kyrka inom den östortodoxa kristendomen. Katolicism och protestantism är också representerad, men främst i områden som är befolkade av mer västinfluerade invånare, såsom Transsylvanien som fram till 1920 var ockuperat av Ungern. De flesta ungrare är protestanter, och i majoritet bland protestanterna i Rumänien. Ett litet fåtal saxare är lutheraner. Nästan alla reformerta (kalvinister) är ungrare. Så gott som alla unitarianer är ungrare. Protestanter och romerska katoliker är av icke-rumänskt ursprung, vilka alltså kan uppgå till ca 12,2 procent av befolkningen. De cirka 260 000 romersk-katolska i Moldavien, så kallade Csángó, är ungrare eller av ungerskt ursprung. Antalet protestanter, romerska katoliker och judar har kraftigt minskat på grund av förföljelser sedan de båda världskrigen och den därpå följande kommunistdiktaturen.

I Dobrogea, en region längs med Svarta havets strand, finns en liten muslimsk minoritet bestående av turkar och tatarer. Detta är en rest sedan Osmanska rikets regeringstid respektive migration från Krim.

Sociala förhållanden

[redigera | redigera wikitext]

Ceaușescus ambition att öka befolkningen genom att förbjuda aborter och göra preventivmedel illegala för att på så sätt trygga tillgången till arbetskraft orsakade stora problem för de unga i landet. Många nyfödda, handikappade barn och romer kunde inte komma ut i samhället ordentligt. Uppemot 100 000 barn mellan 0 och 18 år hamnade på 1980-talet på institutioner vilka saknade möjlighet till utbildning och intellektuell stimulans. Många led av näringsbrist och gavs därför blodtransfusioner. Den spridning av HIV-viruset som därmed skedde hölls som en statshemlighet.[47][48] Under 1990-talet ändrades inte omhändertagandesystemet och inflödet till barnhemmen fortsatte och 50 000 barn adopterades internationellt.

År 2001 mottog Rumänien klagomål från EU, som ansåg att adoptionerna urartat till handel med barn. År 2004 trädde en lag i kraft som stoppar adoptionerna.[49][50] Mellan 2002 och 2006 reformerade regeringen omhändertagandesystemet.[51] Förändringarna gjorde det möjligt för lokala myndigheter att stänga barnhem och ge barn möjlighet till lämpligare placering i mindre boenden och nya familjer. Många barn, särskilt romer, saknar identitetshandlingar och många föräldralösa barn och handikappade är utestängda från sjukvårdssystemet.[52]

Antalet unga i institutioner eller i skydd av staten har kraftigt minskat. År 2000 gjordes sjukhus, barnsjukhus och internatskolor om till barnhem vilket gav en kraftig ökning i statistiken: 57 181.[53] År 2006 var denna siffra nere på ca 28 000 och idag är siffrorna ännu lägre. De är dock fortfarande höga för att vara i Europa.

Sverige har varit väldigt tydligt med att det är Rumäniens ansvar att se till att alla medborgare får en bra försörjning i sitt hemland.[54] Enligt en artikel är "Rumäniens behandling av den romska minoriteten är ett svek mot de grundläggande värden som EU bygger på"[55] Enligt Lotta Edholm från Folkpartiet (numera Liberalerna) har den rumänska regeringen en plikt att se till att alla medborgare får gå i skolan, får bo i människovärdiga bostäder och har vettiga framtidsutsikter.[55]

Europaparlamentarikern Cecilia Wikström från Liberalerna har föreslagit att Rumäniens EU-bidrag och rösträtt i Europeiska unionens råd (EU:s ministerråd) borde dras in om romerna i landet inte får det bättre. Cecilia Wikström menar att om man är med i EU får man sköta sig.[56] Enligt folkräkningen utgör romerna över 600 000 personer, av landets 20 miljoner invånare.

Levnadsstandard

[redigera | redigera wikitext]

Under det tredje kvartalet 2011 var den totala månatliga genomsnittliga inkomsten 558 euro per hushåll (cirka 5 000 kr).[57] Skillnaden mellan tätort och landsbygd är dock stor. Inkomsten är 36 procent högre i städer än på landsbygden (2009). Omkring 10 procent av befolkningen uppskattas leva under fattigdomsgränsen[58] (2010). Av dessa lever 90 procent på landsbygden.

Hälften av befolkningen lever i "materiell fattigdom", vilket är ett mått som inte mäter inkomsten utan vilka resurser och tillgångar man har. Det är den högsta fattigdomssiffran i EU, vid sidan av Bulgarien.[59] Tillgången till bostäder var tidigare dålig, men har förbättrats. Det är mycket dyrt att hyra och köpa bostäder, särskilt i Bukarest. I samband med att hyreslägenheter görs om till bostadsrätter har priserna ökat.

Kvaliteten på bostäderna varierar och många familjer är trångbodda. Många bostäder, särskilt på landsbygden, har problem med vattentillförsel, el och uppvärmning. Det är vanligt med elavbrott till och med i huvudstaden.[60][61][62]

Under 2010-talet har levnadsstandarden ökat snabbt. Rumänien hade 2016, tillsammans med Polen, den starkaste tillväxten i EU, 6%. 2017 var den genomsnittliga nettoinkomsten 515€ i månaden.

Utbildning

[redigera | redigera wikitext]

Den rumänska skolan är obligatorisk i 8 år. Barnen har även möjlighet att ingå i en frivillig förskola i tidig ålder 3–6 år. Efter grundskolan kan eleverna frivilligt avlägga inträdesprov till Gymnasiet, som har ett utbud av praktiska och teoretiska linjer. Det finns över 40 högre lärosäten, däribland fem universitet och fem tekniska högskolor. Undervisningen är avgiftsfri och är en het politisk satsning även på universitetet. Landets minoriteter har möjlighet att få undervisningen på respektive modersmål. Sedan 1989 har utbildningsväsendet reformerats. Men det har gått trögt och standarden på utbildningen varierar stort i olika delar av landet; utbildningen har bättre standard i städerna jämfört med landsbygden där kvaliteten kan vara mycket låg. Rumänien deltar fullt i EU:s utbildningsprogram.[28] År 2016 presenterade Rumäniens utbildningsdepartement statistik som visade att 42 % av de 15-åriga eleverna är funktionella analfabeter och landet rankades år 2009 på 49:e plats av 65 länder, endast före Albanien bland de europeiska länderna i studien.[63]

Massmedia

[redigera | redigera wikitext]

Rumänien har sedan 2008 en socialdemokratisk och liberal koalitionsregering. Det råder full yttrandefrihet i Rumänien idag, men före 1989 rådde ingen yttrandefrihet alls. Då fanns bara en tv-kanal som sände patriotiska program mellan kl. 20 och 22, skrivmaskiner var förbjudna, om man kritiserade regimen riskerade man att hamna i fängelse, och säkerhetstjänsten Securitate avlyssnade medborgarna.[källa behövs] Efter revolutionen grundades ett flertal nya tidningar, men pressen drabbades under 1990-talet av pappersbrist och prishöjningar. Det finns även fristående TV-stationer och massor av fristående radiostationer. I städerna är medieutbudet rikt medan det på landsbygden i vissa fall är begränsat på grund av radiokommunikationsstörningar och elavbrott. Minoriteterna i landet har även sina egna tidningar.[28]

Internationella rankningar

[redigera | redigera wikitext]
Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 42 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 47 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 61 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 52 av 189

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ( PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 89. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 20 februari 2017 
  2. ^ ”Geography, Meteorology and Environment” (på engelska och rumänska) ( PDF). Anuarul Statistic al României / Romanian Statistical Yearbook. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927210503/http://www.insse.ro/cms/files/pdf/ro/cap1.pdf. Läst 20 februari 2017. 
  3. ^ ”Population on 1 January, Persons.” (på engelska). Eurostat. http://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&language=en&pcode=tps00001&plugin=1. Läst 20 februari 2017. 
  4. ^ [a b c d] ”PRESS RELEASE No. 159 of July 4th, 2013 on the final results of Population and Housing Census– 2011 (demographic characteristics of population)” (på engelska) ( PDF). National Institute of Statistics. 4 juli 2013. http://www.insse.ro/cms/files/statistici/comunicate/RPL/RPL%20_rezultate%20definitive_e.pdf. Läst 20 februari 2017. 
  5. ^ [a b c d] ”Download World Economic Outlook database: April 2023” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2023/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=NGDPD,&sy=2021&ey=2028&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 16 april 2023. 
  6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  7. ^ [a b] United Nations, Statistics Division; Composition of macro geographical (continental) regions, geographical sub-regions, and selected economic and other groupings Läst 27 oktober 2011.
  8. ^ ”Extreme temperatures around the world” (på engelska). mherrera.org. http://www.mherrera.org/temp.htm. 
  9. ^ "Bred koalition klar i Rumänien" Arkiverad 14 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine., hd.se, 14 december 2008
  10. ^ Regeringskris i Rumänien Arkiverad 15 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. SVT Rapport, 13 oktober 2009
  11. ^ ”Băsescu sacked by the census” (på rumänska). voxeurop.eu. 5 juli 2013. http://www.voxeurop.eu/en/content/news-brief/3943131-basescu-sacked-census. 
  12. ^ ””Tyska dygder” gav seger i rumänska presidentvalet”. Svenska dagbladet. 17 november 2014. http://www.svd.se/tyska-dygder-gav-seger-i-rumanska-presidentvalet. 
  13. ^ ”Rumänsk president omvaldes nu; bana väg för återhämtning pro-EU-kurs - %1 NYHETER”. ALLA NYHETER. 25 november 2019. https://iede.news/sv/internationell/1041/. Läst 12 oktober 2021. 
  14. ^ ”ORGANIZAREA ADMINISTRATIVĂ A TERITORIULUI ROMÂNIEI, LA 31 DECEMBRIE” (på rumänska). Institutul National de Statistica. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524191816/http://www.insse.ro/cms/files%5Cstatistici%5CStatistica%20teritoriala%202008%5Crom%5C1.htm. 
  15. ^ ”Review of Agricultural Policies OECD Review of Agricultural Policies ...” (på engelska). https://books.google.se/books?id=U57WAgAAQBAJ&pg=PA35&lpg=PA35&dq=romania+unemployment+rate+1999&source=bl&ots=Umxv3FlvxO&sig=H7RzNi1OOgKRlqbw4nyCHAacvnQ&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi6_Le__ZLOAhVLiywKHc6nAEoQ6AEITzAG#v=onepage&q=romania%20unemployment%20rate%201999&f=false. 
  16. ^ ”Unemployment rate” (på engelska). ereport.ru. http://www.ereport.ru/en/stat.php?razdel=country&count=romania&table=ueecia&time=2. 
  17. ^ ”Emerging Europe Finance Minister of the Year 2005” (på engelska). GlobalCapital. 25 september 2005. http://www.globalcapital.com/article/yvyj1yyckkkr/emerging-europe-finance-minister-of-the-year-2005-ionut-popescu-romania. 
  18. ^ ”Romania Unemployment rate” (på engelska). International Monetary Fund. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2012/02/weodata/weorept.aspx?sy=2000&ey=2013&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=968&s=LUR&grp=0&a=&pr.x=58&pr.y=7. 
  19. ^ ”Rumänsk pensionärsprotest”. Svenska Dagbladet. 12 maj 2010. http://www.svd.se/rumansk-pensionarsprotest. 
  20. ^ ”Dwindling Work Force Spells Trouble for Pensioners” (på engelska). hartford-hwp.com. 18 mars 2000. http://www.hartford-hwp.com/archives/62/458.html. 
  21. ^ Romania highligts 2016 Arkiverad 17 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. ( PDF)
  22. ^ ”Romania Unemployment rate” (på engelska). International Monetary Fund. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2012/02/weodata/weorept.aspx?sy=2012&ey=2017&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=968&s=PPPGDP%2CPPPPC%2CLUR&grp=0&a=&pr.x=57&pr.y=4. 
  23. ^ ”Your social security rights in Romania” (på engelska) (pdf). European Commission. http://ec.europa.eu/employment_social/empl_portal/SSRinEU/Your%20social%20security%20rights%20in%20Romania_en.pdf. 
  24. ^ https://www.a-kasser.dk/unemployment-insurance-in-europe/romania/
  25. ^ ”RETEAUA FEROVIARA” (på rumänska). Compania Naţională de Căi Ferate. Arkiverad från originalet den 8 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090608211134/http://www.cfr.ro/jf/romana/0208/retea.htm. 
  26. ^ ”Lungimea căilor de transport, la 31 XII 2009” (på rumänska) (pdf). insse.ro. Arkiverad från originalet den 3 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120303002532/http://www.insse.ro/cms/files/statistici/comunicate/com_anuale/transporturi/lung_cailor_transp09r.pdf. 
  27. ^ ”Romania” (på engelska). newmediatrendwatch.com. Arkiverad från originalet den 25 december 2012. https://web.archive.org/web/20121225195516/http://www.newmediatrendwatch.com/markets-by-country/10-europe/80-romania. 
  28. ^ [a b c] Rumänien nr. 562 länder i fickformat UI 1992
  29. ^ ”Great Romania (1919 - 1940)” (på engelska). media.ici.ro. Arkiverad från originalet den 18 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070218132453/http://media.ici.ro/history/eng08.htm. 
  30. ^ ”Census: INS announces the first final results on July 4” (på engelska). nineoclock.ro. 4 juni 2013. Arkiverad från originalet den 27 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150327023116/http://www.nineoclock.ro/census-ins-announces-the-first-final-results-on-july-4/. Läst 9 juli 2013. 
  31. ^ [a b] http://www.recensamantromania.ro/wp-content/uploads/2013/07/sR_TAB_19.xls
  32. ^ ”The results of the latest census in Romania” (på engelska). Radio Romania. 5 juli 2013. http://www.rri.ro/en_gb/the_results_of_the_latest_census_in_romania-4106. 
  33. ^ ”Hur många emigrerar från Rumänien ?”. romaniademographics.wordpress.com. 14 juli 2013. https://romaniademographics.wordpress.com/2013/07/14/hur-manga-emigrerar-fran-rumanien/. 
  34. ^ ”The stable population of Romania "is 19,043,767 people"” (på engelska). Radio România. 21 augusti 2012. http://www.romania-actualitati.ro/the_stable_population_of_romania_is_19043767_people-43671. 
  35. ^ ”Poorly organised census casts doubt on results” (på engelska). world-countries.net. 13 november 2011. Arkiverad från originalet den 29 december 2013. https://web.archive.org/web/20131229113218/http://world-countries.net/archives/133568. 
  36. ^ ”Final census results add 1 mln Romanians to preliminary data, over half a million Rroma, under-registration of migrants” (på engelska). romania-insider.com. 4 juli 2013. Arkiverad från originalet den 6 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130706172507/http://www.romania-insider.com/final-census-results-add-1-mln-romanians-to-preliminary-data-over-half-a-million-rroma-under-registration-of-migrants/103244/. Läst 13 juli 2013. 
  37. ^ http://www.recensamantromania.ro/wp-content/uploads/2013/07/sR_TAB_20.xls
  38. ^ ”Folkräkningen 1992”. romaniademographics.wordpress.com. https://romaniademographics.wordpress.com/2013/06/29/folkrakningen-1992/. 
  39. ^ Wilson, Andrew (1999). ”The Ukrainians: Engaging the 'Eastern Diaspora'” (på engelska). Nations Abroad. Wesview Press. sid. 103.132. ISBN 0-8133-3738-0 
  40. ^ Dr. Gerhard Reichning, Die deutschen Vertriebenen in Zahlen, Teil 1, Bonn 1995, Page 17
  41. ^ Die deutschen Vertreibungsverluste. Bevölkerungsbilanzen für die deutschen Vertreibungsgebiete 1939/50. Herausgeber: Statistisches Bundesamt – Wiesbaden. - Stuttgart: Verlag W. Kohlhammer, 1958 Page 46
  42. ^ ”Population of Romania by Nationality (census of January 7, 1992)” (på engelska). Council for Research in Values and Philosophy. Arkiverad från originalet den 15 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060615021608/http://crvp.org/book/Series04/IVA-15/appendices.htm. 
  43. ^ ”Ethnic Politics in Eastern Europe: A Guide to Nationality Policies … ; Romania” (på engelska). https://books.google.se/books?id=PXScAJFQFloC&pg=PA197&lpg=PA197&dq=romania+22760449&source=bl&ots=eLOLgY_mGJ&sig=xMxGhAk1OXX3w8LsXmQdLw5hfkk&hl=sv&ei=sYuiTsKmNcXk4QTVl-XLBA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=5&ved=0CEEQ6AEwBA#v=onepage&q=romania%2022760449&f=false. 
  44. ^ ”Linguistic Minorities in Central and Eastern Europe” (på engelska). https://books.google.se/books?id=sHB1kFCB4wYC&pg=PA196&lpg=PA196&dq=census+1992+22760449&source=bl&ots=KHooujdiN5&sig=2woGqLWkfdmhDSrszbKyVEJGmwI&hl=sv&sa=X&ei=g-m-UdvhEa6v4QS054CQBg&ved=0CCwQ6AEwADgK#v=onepage&q=census%201992%2022760449&f=false. 
  45. ^ ”INFORMATION ON THE LEGISLATIVE AND OTHER MEASURES TAKEN TO GIVE EFFECT TO THE PRINCIPLES SET OUT IN THE FRAMEWORK CONVENTION FOR THE PROTECTION OF NATIONAL MINORITIES ROMANIA” (på engelska). cilevics.eu. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141025090339/http://www.cilevics.eu/minelres/reports/romania/Romania.htm. Läst 25 juni 2013. 
  46. ^ ”Local Administrationan - Important Playground for Ethnic Minorities in Romania” (på engelska) (pdf). Arkiverad från originalet den 25 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141025090927/http://www.fes.hr/E-books/pdf/National%20Minoritiies%20in%20SE%20Europe/02.pdf. 
  47. ^ ”Havet består av droppar...”. ogonspegeln.se. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100817203334/http://www.ogonspegeln.se/eastaidrom.html. Läst 17 mars 2010. 
  48. ^ ”Rumäniens historia”. ogonspegeln.se. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100817203509/http://www.ogonspegeln.se/romania_history.html. Läst 17 mars 2010. 
  49. ^ ”Rumänien stoppar utlandsadoptioner”. Svenska Dagbladet. 15 juni 2004. http://www.svd.se/rumanien-stoppar-utlandsadoptioner. 
  50. ^ ”Rumänska barnhem förbättras”. Svenska Dagbladet. 12 maj 2003. http://www.svd.se/rumanska-barnhem-forbattras. 
  51. ^ ”Rumänien: De föräldralösa barnen lider fortfarande”. medicallink.se. Arkiverad från originalet den 14 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100814200505/http://www.medicallink.se/news/showNews.cfm?newsID=1718. 
  52. ^ ”Mänskliga rättigheter”. Sveriges ambassad i Bukarest. Arkiverad från originalet den 9 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090309044131/http://www.swedenabroad.com/Page____66672.aspx. 
  53. ^ ”Statistici decembrie 2004” (på rumänska). copii.ro. Arkiverad från originalet den 4 september 2014. https://web.archive.org/web/20140904151454/http://www.copii.ro/Statistici/decembrie_2004.doc. Läst 31 juli 2016. 
  54. ^ ”Politiker pratar tiggeri i Rumänien”. Svenska Dagbladet. 26 februari 2014. http://www.svd.se/politiker-pratar-tiggeri-i-rumanien. 
  55. ^ [a b] ”Rumänien sviker sitt ansvar för romerna”. Svenska Dagbladet. 30 november 2013. http://www.svd.se/rumanien-sviker-sitt-ansvar-for-romerna. 
  56. ^ ”EU-politiker vill hota Rumänien med sanktioner”. Sveriges radio. 12 mars 2014. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5807009. 
  57. ^ ”The median household income in Romania was EUR 558 on H2” (på engelska). Business Review. 5 oktober 2011. http://www.business-review.eu/money/the-median-household-income-in-romania-was-eur-558-on-h2-12478-2402. 
  58. ^ ”Rumänien. Sedan finanskrisen har barnfattigdomen ökat igen”. socionomen.nu. 1 juni 2010. Arkiverad från originalet den 5 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110305050824/http://www.socionomen.nu/text/rumanien-sedan-finanskrisen-har-barnfattigdomen-okat-igen. 
  59. ^ DN 14 november 2010, Sid 22, 23 och 24
  60. ^ ”Bucharest Bourse Adds Three Companies to BET-XT Index, Drops Another Three” (på engelska). seenews.com. 25 september 2008. https://seenews.com/news/latestnewsromaniannationalinstituteofstatistics-householdincomeandexpenditure-q1-234113. 
  61. ^ ”Mänskliga rättigheter i Rumänien 2007” (pdf). Regeringskansliet. http://www.humanrights.gov.se/dynamaster/file_archive/080325/3520f2b3ba607f8b983c8f27ff670971/Rum%e4nien.pdf. [död länk]
  62. ^ ”Romania struggling through the crisis” (på engelska). Deutsche Welle. 28 augusti 2009. http://www.dw.com/en/romania-struggling-through-the-crisis/a-4597451. 
  63. ^ ”Over 40pct of Romania’s children struggling with functional literacy | Nine O`Clock” (på amerikansk engelska). www.nineoclock.ro. http://www.nineoclock.ro/over-40pct-of-romanias-children-struggling-with-functional-literacy/. Läst 21 maj 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Europa
Självständiga stater
Särskilda områden
v • r
Europeiska unionens medlemsstater
v • r
Nato
Symboler
Historia
Organisation
Befattningar
Medlemsstater
Albanien  · Belgien  · Bulgarien  · Danmark  · Estland  · Finland  · Frankrike  · Grekland  · Island  · Italien  · Kanada  · Kroatien  · Lettland  · Litauen  · Luxemburg  · Montenegro  · Nederländerna  · Nordmakedonien  · Norge  · Polen  · Portugal  · Rumänien  · Slovakien  · Slovenien  · Spanien  · Storbritannien  · Sverige  · Tjeckien  · Turkiet  · Tyskland  · Ungern  · USA
Multilaterala relationer
v • r
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
OSSE:s logotyp
v • r
Europarådet Europarådet
v • r
Latinska unionen
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rumänien&oldid=55807576”