Hoppa till innehållet

FA Premier League 1998/1999

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Premier League 1998/1999)
FA Premier League
NationEngland England
Datum15 augusti 1998–16 maj 1999
Nya lag för säsongenMiddlesbrough
Nottingham Forest
Charlton Athletic
VinnareManchester United
5:e Premier League titeln
12:e Engelska titeln
NedflyttadeCharlton Athletic
Blackburn Rovers
Nottingham Forest
Champions LeagueManchester United
Arsenal
Chelsea
UefacupenLeeds United
Tottenham Hotspur
Newcastle United
IntertotocupenWest Ham United
Statistik
Spelade matcher380
Totalt antal mål959 (2,5 per match)
Bästa målgörareJimmy Floyd Hasselbaink, 18 mål
Michael Owen, 18 mål
Dwight Yorke
Största hemmavinstLiverpool-Southampton 7–1
(16 januari 1999)
Everton-West Ham United
(8 maj 1999)
Största bortavinstNottingham Forest-Manchester United 1-8
(6 februari 1999)
Målrikaste matchNottingham Forest-Manchester United 1-8
(6 februari 1999) (9 mål)
Flest vunna matcher i rad7 matcher[1]
Leeds United
Flest obesegrade matcher21 matcher[1]
Chelsea
Flest matcher utan vinst8 matcher[1]
Charlton Athletic
Flest förlorade i rad19 matcher[1]
Nottingham Forest
Högsta åskådarantal55 316
Manchester United-Southampton
(27 februari 1999)
Lägsta åskådarantal11 717
Wimbledon-Coventry City
(5 december 1998)

FA Premier League 1998/1999 vanns av Manchester United.

Personal och dräkter

[redigera | redigera wikitext]

(Per den 16 maj 1999)

Lag Manager Lagkapten Dräkttillverkare Tröjsponsor
Arsenal Frankrike Arsène Wenger England Tony Adams Nike JVC
Aston Villa England John Gregory England Gareth Southgate Reebok LDV Vans
Blackburn Rovers England Brian Kidd England Garry Flitcroft Uhlsport CIS
Charlton Athletic England Alan Curbishley Irland Mark Kinsella Le Coq Sportif Mesh Computers
Chelsea Italien Gianluca Vialli England Dennis Wise Umbro Autoglass
Coventry City Skottland Gordon Strachan Skottland Gary McAllister Le Coq Sportif Subaru
Derby County England Jim Smith Kroatien Igor Štimac Puma EDS
Everton Skottland Walter Smith England Dave Watson Umbro One2One
Leeds United Irland David O'Leary Sydafrika Lucas Radebe Puma Packard Bell
Leicester City Nordirland Martin O'Neill England Steve Walsh Fox Leisure Walkers
Liverpool Frankrike Gérard Houllier England Paul Ince Reebok Carlsberg
Manchester United Skottland Alex Ferguson Irland Roy Keane Umbro Sharp
Middlesbrough England Bryan Robson Irland Andy Townsend Erreà Cellnet
Newcastle United Nederländerna Ruud Gullit England Alan Shearer Adidas Newcastle Brown Ale
Nottingham Forest England Ron Atkinson England Steve Chettle Umbro Pinnacle Industries
Sheffield Wednesday Nordirland Danny Wilson England Peter Atherton Puma Sanderson
Southampton England Dave Jones England Matt Le Tissier Pony Sanderson
Tottenham Hotspur Skottland George Graham England Sol Campbell Pony Hewlett-Packard
West Ham United England Harry Redknapp Nordirland Steve Lomas Pony Dr. Martens
Wimbledon England Terry Burton
England Mick Harford (tillfällig)
Jamaica Robbie Earle Lotto Elonex

Ledningsförändringar

[redigera | redigera wikitext]

Liverpool hade tidigare den franske landslagstränaren Gérard Houllier tillsammans med Roy Evans vid början av säsongen, men Evans avgick i november och Houllier har hela ansvaret

Tottenham Hotspur sparkade Christian Gross i september efter mindre än ett år som ansvarig. Hans ersättare var George Graham från Leeds United, som själv blev ersatt av assistenten David O'Leary

Newcastle United sparkade Kenny Dalglish i början av säsongen, han blev ersatt av Ruud Gullit

Everton utsåg Walter Smith som Howard Kendalls efterträdare

Blackburn Rovers sparkade Roy Hodgson i november, då de var i botten av tabellen. Assistenten i Manchester United Brian Kidd ersatte honom.

Nottingham Forest sparkade Dave Bassett i januari och satte in Ron Atkinson till slutet av säsongen, han pensionerade sig då han inte klarade av att rädda Forest från att bli nedflyttat. David Platt blev utsedd som manager.

Wimbledons manager Joe Kinnear avgick på grund av hälsoproblem i mars. Tränarna Mick Harford och Terry Burton tog ledningen till slutet av säsongen, när Norges tränare Egil Olsen blev utnämnd som manager.

  Kvalificerade till gruppspelsomgången i Champions League 1999/2000.
  Kvalificerade till tredje kvalificeringsomgången i Champions League 1999/2000.
  Kvalificerade till första omgången av Uefacupen 1999/2000.
  Kvalificerade till Intertotocupen 1999.
  Nerflyttad.

 Denna tabell: visa  redigera 

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Manchester United 38 22 13 3 80 37 +43 79
2 Arsenal (RM) 38 22 12 4 59 17 +42 78
3 Chelsea 38 20 15 3 57 30 +27 75
4 Leeds United 38 18 13 7 62 34 +28 67
5 West Ham United 38 16 9 13 46 53 −7 57
6 Aston Villa 38 15 10 13 51 46 +5 55
7 Liverpool 38 15 9 14 68 49 +19 54
8 Derby County 38 13 13 12 40 45 −5 52
9 Middlesbrough (U) 38 12 15 11 48 54 −6 51
10 Leicester City 38 12 13 13 40 46 −6 49
11 Tottenham Hotspur[a] 38 11 14 13 47 50 −3 47
12 Sheffield Wednesday 38 13 7 18 41 42 −1 46
13 Newcastle United [b] 38 11 13 14 48 54 −6 46
14 Everton 38 11 10 17 42 47 −5 43
15 Coventry City 38 11 9 18 39 51 −12 42
16 Wimbledon 38 10 12 16 40 63 −23 42
17 Southampton 38 11 8 19 37 64 −27 41
18 Charlton Athletic (U) 38 8 12 18 41 56 −15 36
19 Blackburn Rovers 38 7 14 17 38 52 −14 35
20 Nottingham Forest (U) 38 7 9 22 35 69 −34 30

Anmärkningslista

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Tottenham Hotspur kvalificerade sig för Uefacupen som ligacupmästare.
  2. ^ Newcastle United kvalificerade sig för Uefacupen som finallag i FA-cupen. Manchester United vann finalen, men var redan kvalificerat för Champions League.