Hoppa till innehållet

Carl Magnus Fürst

Från Wikipedia
(Omdirigerad från C.M. Fürst)
Carl Magnus Fürst
Carl Magnus Fürst
FöddCarl Magnus Fürst
14 december 1854[1]
Karlskrona amiralitetsförsamling[1], Sverige
Död12 april 1935 (80 år)
Lunds stadsförsamling[1][2], Sverige
BegravdKlosterkyrkogården[3][4]
NationalitetSvensk
Medborgare iSverige
SysselsättningLäkare, professor i anatomi
ArbetsgivareLunds universitet
MakaOlga Fürst
BarnCarl Andreas Fürst (f. 1888)
Betty Sigrid Fürst (f. 1894)
Redigera Wikidata

Carl Magnus Fürst, född den 14 december 1854 i Karlskrona, död den 12 april 1935 i Lund var en svensk anatom, läkare och professor.[5] Han var dubbelkusin till Thorvald Fürst.

Gravvården Klosterkyrkogården

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Carl Magnus Fürst tillhörde en familj med djupt förankrade läkartraditioner. Såväl hans far som hans farfar och farfars far tjänstgjorde som läkare vid flottan i Karlskrona. Fadern, Carl Absalon Fürst, var förste bataljonsläkare i Karlskrona och gifte sig med Betty Hubendick-Fürst, halvsyster till Carl Jacob Hubendick. Carl Magnus Fürsts äldre bror var överingenjören vid Härnösands varv och mekaniska verkstad Oscar Fredrik Fürst (1850–1926).

Fürst blev student vid Uppsala universitet 1874, medicine kandidat vid Karolinska Institutet i Stockholm 1882, medicine licentiat vid Lunds universitet 1885, medicine doktor där 1887, extra ordinarie professor i anatomi och histologi 1888. Han var ordinarie professor i anatomi vid Lunds universitet 1904–1919 och blev kommendör av första klassen Nordstjärneorden 1898.

Fürst gifte sig i Oslo år 1885 med Hanna Olga Haanshus (1863–1938), dotter till apotekaren Ole Andreas Haanshus och Hanna Olberg. Deras son Carl Andreas (1888–1981) gifte sig 1916 med Ebba Reventlow (1891–1970), och såväl han själv som två söner, Bo Eskil (1919–1988) och Carl Sigvard (1921–2012) blev så småningom också läkare. Dottern, gymnastikdirektören Sigrid Betty Fürst (1894–1922), gifte sig med jägmästare Ludvig Mattsson-Mårn.

Fürst begravdes i familjegraven på klosterkyrkogården i Lund.

Forskning

[redigera | redigera wikitext]

Bland Fürsts anatomiska skrifter märks Bidrag till kännedomen om sädeskropparnas struktur och utveckling (gradualavhandling, 1886) Ein Beitrag zur Kenntniss der Scheide der Nervenfasern (i "Morphologische Arbeiten", band 6, 1896), Der Musculus Popliteus und seine Sehne (i Fysiografiska sällskapets handlingar, 1903), Zur Kenntniss der Histogenese und des Wachsthums der Retina (ibid., 1904).

Därjämte ägnade sig Fürst åt etnografisk och antropologisk forskning och utgav inom sistnämnda område, bland annat i förening med Gustaf Retzius, Anthropologia suecica. Beiträge zur Anthropologie der Schweden (1902; av Vetenskapsakademien belönt med Letterstedtska priset), ett arbete, som stöder sig på antropologiska mätningar av 44 939 21-åriga värnpliktiga.[6] Vidare kan nämnas Zur Kraniologie der Schwedischen Steinzeit (1912), som bringar mycket nytt material utöver Retzius "Crania suecica antiqua", Crania groenlandica (tillsammans med Frederik Carl Christian Hansen, 1915), Trepanerade svenska kranier från äldre tid (i "Lunds universitets årsskrift", 1913), Några nyfunna trepanerade svenska fornkranier (i "Fornvännen" 1917), Neolithische Schädel von der Insel Ösel (i "Baltische Studien zur Archäologie und Geschichte", 1914), När de döda vittna (1920), en sammanfattning av hans viktigare undersökningar och resultat, och Magnus Ladulås och Karl Knutssons gravar i Riddarholmskyrkan (1921). Fürst ledde i juli 1917 den officiella undersökningen av Karl XII:s kvarlevor i Riddarholmskyrkan. Fürst tillbakavisade skarpt Sven Nilssons slutsatser av sina studier av kraniematerial från stenkammargravarna från yngre stenåldern och samtida kraniematerial i Skandinaviska Nordens ur-invånare, att våra förfäder var lappar.[7]

Också till den svenska medicinens historia lämnade Fürst bidrag genom utgivandet av Anders Retzius brev till Arvid Henrik Florman (1896), genom uppsatser om Florman och veterinärvetenskapen (i Lunds universitets årsskrift, band 35, 1899) och Kilian Stobæus den äldre och hans brevväxling (ibid. 1907) med mera.

Konfrontation med den rashygieniska rörelsen

[redigera | redigera wikitext]
Fürst på äldre dagar, fotograferad av Per Bagge 1929. Lunds universitetsbiblioteks bildsamlingar

Carl Magnus Fürst och Gustaf Retzius konfronterades med den rashygieniska rörelsen när den ene av den tyska rörelsens två huvudmän, Ernst Rüdin, sommaren 1907 besökte Sverige i akt och mening att rekrytera Retzius och Fürst. På Fürsts initiativ valde de båda svenska anatomerna dock att avvisa inviten eftersom han uppfattade dess missionerande samhällsengagemang för den nordiska rasens försvar som oförenligt med deras ställning som vetenskapsmän.[8] När det Svenska sällskapet för rashygien väl bildades 1909 var både Retzius och Fürst frånvarande.[9]

År 1920 var Fürst emellertid en av de framträdande vetenskapsmän som tillsammans med en bred opinion, däribland statsminister Hjalmar Branting, stödde riksdagsmotionen om att upprätta ett Statens institut för rasbiologi.[10] År 1936, året efter Fürsts död, utgavs på Bonniers Förlag Människoraserna och moderna rasproblem av Gaston Backman, vilken dedicerade sitt verk till Carl Magnus Fürst den frejdade svenske antropologen i vördnad Författaren. Av Backmans förord, s. 5 i nämnda bok, framgår att Professor C. M. Fürst, som bistått mig med litteratur och anvisningar är jag även mycken tack skyldig. ... Lund 12 september 1934.

Övriga uppdrag

[redigera | redigera wikitext]

Fürst verkade under en tid som vikarie för professor Carl Curman på Konstakademien; han var således lärare i plastisk anatomi för många av de s.k. Opponenterna: Robert Thegerström, Richard Bergh, Oscar Björck, Anders Zorn och Hanna Pauli, m.fl. Senare verkade han i samma kapacitet även i Lund, då han undervisade en ny generation konstnärer, däribland Tora Vega Holmström 1897–1898.[11]

Som inspektor för Sydsvenska Gymnastikinstitutet och ledamot av den stora gymnastikkommittén bidrog Fürst till den svenska gymnastikens utveckling och spridning. Fürst blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1890, av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (1908) och Vetenskapsakademien (samma år) samt medicine hedersdoktor vid Kristiania universitet (1911). Carl Magnus Fürst var även ordförande i Medicinska Föreningen från dess bildande 1894 fram till 1914 och blev hedersmedlem i samma förening i samband med sin avgång som ordförande.

Digitaliserad litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Carl M Fürst, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 14596.[källa från Wikidata]
  2. ^ Lunds domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/LLA/13254/F I/14 (1934-1938), bildid: 00106282_00054, sida 51, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 6 juni 2019, ”138,April,12,1,,Fürst, Carl Magnus”.[källa från Wikidata]
  3. ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 6 juni 2019.[källa från Wikidata]
  4. ^ Klosterkyrkogården Lund - Carl Magnus Fürst, Kulturgravar, YouTube-videoidentifikator: 73tgOEfF_Zg, läst: 23 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Lindskog, Inga (1954). Läkarefamiljen.: Fürst. En släktskildring av Inga Arwin-Lindskog. Till 100-årsminnet av Carl Magnus Fürst födelse den 14 december 1854.. Stockholm. Libris 2779879 
  6. ^ Svenskar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
  7. ^ During, Ebba; Ambrosiani Kristina, Jägerhorn Åsa (1992). Osteologi: benens vittnesbörd. Arkeographica, 99-0888522-7 ; 5. Gamleby: Arkeo-förl. sid. 14. Libris 7760174. ISBN 91-86742-15-9 
  8. ^ Hagerman, Maja (2015). Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta. sid. 36. ”Brev C.-M. Fürst till Gustaf Retzius 16/3 1907, Gustaf Retzius brevsamling, Centrum för vetenskapshistoria, Kungliga Vetenskapsakademiens arkiv, Stockholm: "Jag är ej med om bildandet af en social sekt, med bestämda förbindelser eller att ikläda mig skyldighet att blifva proselytmakare för denna eller ens att vilja blifva medveten om för mig bekanta familjers lyten etc. och med tanke på att blifva en reformator för dem. Uteslutande de vetenskapliga synpunkterna kan beveka mig deltaga"” 
  9. ^ Larsmo, Ola (2022). Lektion 11 - en bok om rasbiologi. Kauntiz-Olsson. sid. 81, 130 ff. Libris l1x2z1hqjfxrbnp3. ISBN 978-91-89603-22-6 
  10. ^ Forum för levande historia: Allt som kan mätas är inte vetenskap – en populärhistorisk skrift om Rasbiologiska institutet
  11. ^ ”A Tora Vega E Holmström, Svenskt biografiskt lexikon”. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/13772. Läst 7 maj 2019. 

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Jacques Borelius 		Inspektor för Blekingska nationen
1905–1919 		Efterträdare:
Einar Löfstedt d.y.


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Magnus_Fürst&oldid=55337444”