vägg

See also: vagg and vægg

Swedish

två väggar som möts i ett hörn (two walls that meet in a corner)

också en vägg (also a wall)

Etymology

From Old Swedish væg f, vægger m, from Old Norse veggr. Cognates include Danish væg, Faroese and Icelandic veggur, Gothic *𐍅𐌰𐌳𐌳𐌾𐌿𐍃 (*waddjus) and Norwegian vegg.

Pronunciation

• IPA^(key): /vɛɡ/

• Audio:

  (file)

Noun

vägg c

1. a wall (permanent, substantial division in or side of a building)

Usage notes

A free-standing wall made of brick, stones, concrete or the like is a mur.

Declension

Declension of vägg

		nominative	genitive
singular	indefinite	vägg	väggs
	definite	väggen	väggens
plural	indefinite	väggar	väggars
	definite	väggarna	väggarnas

Derived terms

• gå in i väggen (“suffer a burnout”)
• kunna slänga sig i väggen (“not be able to match up”)
• mellan skål och vägg
• ställa mot väggen
• vägg i vägg (“next door”)
• innervägg (“inner wall”)
• yttervägg (“outer wall”)

Further reading

• vägg in Svensk ordbok.