djur

Swedish

Etymology

From Old Swedish diūr, from Old Norse dýr, from Proto-Germanic *deuzą, from Proto-Indo-European *dʰewsóm. Cognate with English deer.

Pronunciation

• (Sweden) IPA^(key): /ˈjʉːr/, [ˈjʏːr]

• Audio (Sweden):

  (file)

• (Finland) IPA^(key): /ˈdjʉːr/
• Rhymes: -ʉːr

Noun

djur n

1. an animal

   En katt är ett djur

   A cat is an animal

   Myrslokar är djur

   Anteaters are animals

   På en djurpark finns många djur

   At a zoo, there are many animals

   människor och djur

   humans and animals

   Han är vild som ett djur

   He is wild like an animal

Declension

Declension of djur

		nominative	genitive
singular	indefinite	djur	djurs
	definite	djuret	djurets
plural	indefinite	djur	djurs
	definite	djuren	djurens

Derived terms

• björndjur
• boskapsdjur
• djurens konung
• djurfoder
• djurisk
• djurkretsen
• djurpark
• djurplågare
• djurplågeri
• djurrike
• djursjukhus
• djurskyddslag
• djurtandvård
• djurtämjare
• djuruppfödare
• djurvän
• däggdjur
• hjortdjur
• husdjur
• kattdjur
• kloakdjur
• klövdjur
• kräldjur
• leddjur
• näbbdjur
• pungdjur
• rovdjur
• skaldjur
• slaktdjur
• sliddjur
• spindeldjur
• urdjur
• vilddjur

 

References

• djur in Svensk ordbok (SO)
• djur in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• Svensk MeSH